Inlägg från: Anonym (Rådvill) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Rådvill)

    Håller på att supa ihjäl sig, vad kan vi göra?

    Min styvpappa som jag växt upp med håller på att supa ihjäl sig. det är en låång historia, fråga gärna men håller mig till hur det är idag.
    Han är 62 år. Har druckit av och till sedan han var i 20-års åldern. Var periodare när jag levde med honom och nu dom senaste tio åren har han druckit friskt men inte som nu. Han är aldrig nykter. Har rullator eftersom alkoholen har märkt honom så pass att han skakar, nykter som full. Han städar inte längre, lever i misär bland gamla flaskor och färdigmats- kartonger. Han VÄGRAR någon typ av hjälp. Tidigare har han varit inne på avgiftning men nu vägrar han i sten. Har haft rena perioder dom senaste fem åren då han suttit i fängelse för rattfylla, för att sedan supa till så fort han kommit hem.

    Min mamma separerade från denna man när jag var 13 år. När jag var 17 orkade jag inte hålla kontakten längre, då jag for så illa av alla löften och svek. Har dock alltid hörts av vid födelsedagar och större händelser. Jag har en lillebror som idag är 23 som drar hela lasset själv. Han slåss med näbbar och klor för att hans pappa ska få hjälp men ingen hör honom. Nu har jag bestämt att jag och min bror kommer att fatta kommande beslut TILLSAMMANS, han ska inte behöva dra hela skiten själv.

    Till saken nu. VAD kan man göra för en människa som inte vill bli hjälpt? Jag känner att vi måste göra ett sista försök till att hjälpa honom men VAD?? Någon med liknande erfarenhet? Tips?
    Tack!

  • Svar på tråden Håller på att supa ihjäl sig, vad kan vi göra?
  • Anonym (Rådvill)

    Visst är det så.. Vi var inne på behandlingshem när vi levde tillsammans och då fick vi lära oss just det. Men det känns som att han inte kan tänka själv längre.. Tycker att ibland så måste ju anhöriga få fatta besluten..
    Han är döende.. Ska man bara stå och titta på? Usch, blir helt matt..
    Tack för ditt svar..

  • Anonym (Rådvill)

    tack snälla ni för era svar!
    Läget är följande; Socialtjänsten är väl medveten om honom då min lillebror har varit i kontakt med dom det senaste året. Tyvärr så har dom inte stake nog att stå S (som dricker), när dom åker ut dit han bor så slänger han ut dom! Och deras svar är då att dom inte kan göra något.. (!)

    Ja han är så illa däran. Vet inte när han var nykter senast och han har börjat få dillerium och hallucinationer. är elak mot alla som bryr sig. Han kan är inkontinent. Det är så jävla tragiskt alltihopa. Min mamma ringde idag till sociala och gjorde en LVM anmälan, hoppas något händer nu.

    Vad innebär denna anmälan egentligen? Någon som vet?

  • Anonym (Rådvill)
    Anonym (Soctant) skrev 2011-05-09 22:34:21 följande:
    Just det!

    Skulle också skriva att det ändå är viktigt att man anmäler, även om man känner att ingenting görs.

    Delvis för att det kan ju vara så att det händer saker som man som anhörig aldrig får kännedom om. Men även för att det är bra att ha flera anmälningar att luta sig på om man ska gå vidare och ansöka om tvångsvård i domstol. 
    Tack för din förklaring!!
    Så den enda vägen till tvångsvård är genom sociala?? Och om han skickar ut dom så kan inget göras?
  • Anonym (Rådvill)
    Ankdammen skrev 2011-05-10 18:23:47 följande:
    Jag alkoholist. Jag hatar allt som heter vård. Jag vill vara alkoholist och jag vill dö. Va fan är det för större fel med det ?
    Inga kommentarer.
    Dalton skrev 2011-05-10 18:18:21 följande:
    Jag har upplevt det ni upplever. En alkoholist måste vilja själv. Eftersom han inte vill så råder jag er istället att acceptera drickandet men fokusera på att han ändå lever drägligt. Lägg er kraft på att få honom att ta emot hemtjänst, få städat och hjälp m hygienen. Sänker ni era krav så minskar också era besvikelser vid misslyckanden. Be också din bror att besöka anhörigmöten så kommer han orka bära bördan och vanmakten. Låt inte alkoholen förtära även honom.
    Tack för ditt svar. Hur är det med denna människa idag?
    Jag försöker få min bror att gå på möten men han anser att det är viktigare att hans far får hjälp just nu.. Och min bror är fruktansvärt tjurig så jag är rädd att det inte är så lätt, men jag fortsätter tjata.
    Visst är det så att man önskar att S ville ta emot hjälp men icket. Åker man dit så blir man i stort sätt utkastad, han är så elak och det är såå jävla jobbigt att se honom som han är. Det är inte HAN! Det lättaste skulle vara att bara släppa honom helt.
Svar på tråden Håller på att supa ihjäl sig, vad kan vi göra?