Håller på att supa ihjäl sig, vad kan vi göra?

Tyvärr kan du inte göra så mycket.

Du kan göra en LVM-anmälan till socialtjänsten som då utreder om det är så att han för tillfället håller på att dö av sitt tillstånd eller utsätter någon annan för livsfara.

Om han inte är direkt döende är det dessvärre väldigt svårt att vidta några tvångsåtgärder på laglig väg. 

Att anmäla till socialtjänsten tycker jag dock att du ska göra ändå. Delvis för att de ska få upp ögonen för honom, men även för att läget kanske är så att de kan gå in med tvångsåtgärder. Förhoppningsvis inleder de iaf en utredning vilket innebär att han kommer att bli läkarundersökt. 

Vill till vårt (socialtjänstens) försvar säga att det inte handlar om att ha stake eller inte. Det handlar om att följa lagen. Det är bara polis som kan ingripa på det sätt som du önskar att socialtjänsten ska göra.

När man gör en LVM-anmälan händer följande:
En kontakt med personen ifråga tas för att se om läget är akut eller inte. Om det bedöms vara akut och personen inte följer med en tar socialtjänsten kontakt med polisen som kan tvinga med personen till sjukvård. 

Om det inte bedöms akut görs först en bedömning om utredning ska inledas eller inte. Om det inte ska inledas någon utredning läggs det hela ned. Det ska dock vara väldigt tydligt att det inte är någon fara för att utredning inte ska inledas.

Om utredning inleds tas personen först till en läkare som ger ett utlåtande. Detta utlåtande väger sedan tungt både för socialtjänst och domstol. Om ingen medicinsk fara finns är det extremt svårt att få någon tvångsomhändertagen. I vissa fall kan det dock gå ändå om det finns andra tunga skäl för detta.

Om utredningen visar att personen enligt socialtjänsten ska tvångsomhändertas blir det en rättsförhandling där personen får ett juridiskt ombud. Sen avgör domstolen om det ska bli något omhändertagande eller inte. Ett tvångsomhändertagande varar sedan i sex månader.

Vad som även är viktigt att som anhörig veta är att man inte har rätt till några uppgifter från socialtjänsten. Jag har haft en klient som vi haft till läkare och utrett. Anhöriga ringer upp och är jättebesvikna för att vi inte gör något. Mannen har dock varit väldigt tydlig med att vi inte får lätta på sekretessen för de anhöriga varför de tror att ingenting händer. I denna mans fall har det dessutom varit så att han tagit emot frivillig hjälp (typ hemmahosare) och all frivillig hjälp måste testas innan man kan ansöka om att tvångsomhänderta någon. Hans anhöriga vet heller inte om att han haft dessa insatser.

Nu är det väldigt olika i olika fall och jag kan inte tänka mig hur svårt det måste vara att stå på sidan om och se på hur någon långsamt tar livet av sig. Dessvärre ser lagstiftningen ut så att så länge man gör det tillräckligt långsamt och ingen akut och/eller direkt  livsfara föreligger, så har man rätt att göra det.

Just det!

Skulle också skriva att det ändå är viktigt att man anmäler, även om man känner att ingenting görs.

Delvis för att det kan ju vara så att det händer saker som man som anhörig aldrig får kännedom om. Men även för att det är bra att ha flera anmälningar att luta sig på om man ska gå vidare och ansöka om tvångsvård i domstol. 

Typ.

Om de besöker honom och gör bedömningen att han behöver akut sjukvård kan de tillkalla polis som får ta honom till sjukhuset.

Om han inte behöver akut sjukvård gör de hemfridsbrott om de tränger sig in eller stannar trots att han "slänger ut" dem. Då får de ta den långa vägen med att utreda och därigenom begära att han ska läkarundersökas.

Enda vägen till tvångsvård är genom socialtjänsten.