Vi har rustat ner länge, alldeles för länge. Det är väl en sak att vi inte behöver en lika stor kostym som under 50-talet då vi kunde mobilisera mer eller mindre hela den manliga befolkningen som kanonmat på cykel men det försvar vi har nu är för litet. Jag har inte riktig koll på hur många stridsvagnsbrigader vi har kvar men inte är det många i alla fall.
OK, bra!
Ja, vi bör ha ett försvar. Idag har vi skurit ner väl mycket och behöver satsa litet mer på försvaret för att det skall bli en helhet som kan fullgöra sina uppgifter. Jag är visserligen också besviken på regeringens sätt att använda försvaret som budgetregulator men kruxet är att det blir ju inte bättre med en annan regering, de rödgröna ville väl skära ner ännu mer vid senaste försvarsbeslutet?
Att vi slopade värnplikten är däremot bra. Den hörde hemma i en tid av massarméer, där numerär var viktigare än kvalitet. Mot slutet av värnpliktstiden utbildades kanske 10% av en årskull och då är det inte rimligt att ha en könsdiskriminerande pliktlag.
Vi behöver ändå inse att Sverige inte klarar av att försvara sig ensamma, fullt så mycket pengar är vi inte beredda att lägga på det. En anslutning till NATO är därmed den enda logiska slutsatsen - om de fortfarande vill ha oss så mycket som vi har sparat in på försvaret. Problemet med det är väl mest psykologiskt, svenskarna har i decennier matats med en myt om att vi är så fristående och oberoende medan regeringar av olika färg har samarbetat med NATO. Samarbete ger dock inga försvarsgarantier, alltså borde vi bli medlemmar på riktigt.