40+ som äntligen är gravida - igen

Hej på er alla! Brukar vara inne och läsa här i bland, härligt att höra att ni mår bra. Sitter just nu ute på den soliga altanen med Ottilia sovande i vagnen. Hon är 11 mån, kryper snabbt och går stappligt med stöd. Håller också på att avveckla amningen. Ammar bara morgon och kväll nu. På tisdag åker jag med en kompis på träningsvecka till Kanarieöarna och då måste hon vara avvand.... Jag bokade resan för länge sedan för att sluta med amningen definitivt. Nu känns det sådär, hade gärna fortsatt amma lite längre, ska inte börja jobba förrän 2sept förutom en vecka i sommar. Vill ändå trappa ned mer innan jag åker för att undvika mjölkstockning. Ska bli skönt att åka bort men det är med blandade känslor. Läste att Gustav börjat på förskolan, Aaglars. Spännande! Lilla O ska börja i januari och vara hemma med pappa i höst. Ha det så bra allihopa!

Ja du Aaglars... vi fortsätter att hamna i ganska så lika situationer  Tänk om våra små troll känner på sej hur vi tänker? Man skulle nästan kunna tro det. Theo tar bröstet så fort han får chansen. Klättrar upp i soffan och lyfter på min blus, ställer sej på alla fyra som en liten hund. Haha, och nu när jag skriver... får avslöja att jag sitter i trosor på väg in i duschen, så ställer han sej på tå mellan mina ben och drar ner bröstet och tar sej en slurk. Får väl linda hela överkroppen och gnida in mej i vitlök eller nåt... Tänk att man är så himla blödig. Vi VET ju att de fått mer än de behöver och att de absolut inte tar skada av att sluta... eller?

Äsch. Känns hopplöst. Tog mod till mej och sysselsatte Theo med ALLT hela dagen. Ut i vagn, lek hemma, bära och bära.... Till sist efter mycket tårar somnade han. Så fort jag la ner honom började han gråta. Då gav jag upp. Fram med bröstet. Han grabbade tag, otröstlig och panikslagen. Sedan dess har han vaknat var 20 minut, storgråtande. Bara bröstet hjälper. Stackars liten. Stackars mej

Näää alltså... jag fixar det inte. Varför är jag så blödig? Theo har det bra med sin pappa som varit hemma från jobbet några dagar. De är ute och promenerar, leker i sandlåda och går på upptäcktsfärd. Maken är suverän på sånt där. Theo sover med sin pappa, vaknar och gråter men somnar om ändå... Så kommer stunderna när han gör det där ljudet som betyder "mjölk&mys", han kramar mig stenhårt, suger på min hals och nacke, gnäller och blir till sist ledsen... Då kan jag inte neka honom. Usch så vek jag är. Något dramatiskt avbrott lär det alltså inte bli. Snarare en lååååååångsam nedtrappning. 

Lyckliga Lee! Vi är i samma sits - så jag känner med dig. Maken var ju pappaledig med Gustav i 6 veckor och de samsov i 4 av dessa veckor. Men avsluta amningen..? Nix pix.

Gustav vill verkligen. Jag oxå - men samtidigt känns det lagom att avsluta nu. Eller..? Hur gör man???

Kram

IDAG ska jag sluta amma!!!

Wish me luck!

Blandade känslor... 

Hu, jag tänker på er som ska sluta amma.. jag hade nog aldrig klarat det, så blödig jag har blivit på "gamledar" hihi. Om Valter vill något, så får han det, om det inte är något som är dåligt förstås, men att sätta gränser för amning hade jag inte klarat tror jag. 

Vi mår bra men jag börjar tycka det är olustigt att han inte vänder sig, han gjorde det bara den dagen jag skrev här men det har inte hänt igen någon mer gång tyvärr. Han sitter upp själv och har blivit riktigt duktig på att vrida sig runt med hjälp av benen, men kan inte förflytta sig varken framåt eller bakåt och hamnar i de mest bisarra kroppsställningar som han måste få hjälp med att trassla sig ur. Han får ont när han hamnar i konstiga ställningar och är frustrerad över att han inte kan förflytta sig.

Jag har läst på nätet om sen motorik och allt är ju tydligen normalt, eftersom det inte finns någon normalkurva för motorik men jag har en väldigt bestämd känsla av att något är galet. Jag misstänker att det är något knasigt med höfterna och/eller nedersta kotorna i ryggen, för stjärtspringan är inte rak och han kan lätt komma ner i spagat. 

Vi får ingen remiss till ortoped eller sjukgymnast via BVC eftersom den ena läkaren (den äldre som bestämmer) tyckte att det var en mental omognad och inget fysiskt fel, men han undersökte inte pojken utan tittade bara på honom medan han satt på golvet. Jag blir så trött... varför ska man alltid behöva bråka om allt