Inte kär i min man

Jag vill bara inte såra barnen, inte heller min man annars vet jag vad jag vill, jag vill vara fri och jag hatar mig själv för det.
Ibland tänker jag var det värt all smärta jag känner nu? Men jo det var det nog för jag skulle aldrig ha velat vara utan det hur elak det ändå får mig att vara.

Inerst inne vet jag att det du skriver är sant men det är så svårt att ta steget, jag är feg, fortfarande önskar jag att jag kan känna annorlunda men innerst inne vet jag att det inte kommer att ske...

Wow tack för ni engagerar er...skrev ett långt inägg precis men råkade itne vara inloggad så det försvann ...hinner inte skriva om jsut nu men skriver senare...

Jo jag vet att där är ett rosa skimmer över en förälskelse och vi fick ju bara det bästa av varandra, samtidigt träffades vi väldigt intensivt under 1 års tid så vi lärde känna varandra en hel del. Jag vet att förälskelsen till slut skulle lägga sig om det blivit vi på riktigt och det hade blivit en vardag samtidigt kan jag inte hjälpa att jag längtar så intensivt efter honom men i samma stund tänker jag på mina små barn 3 och 5 år. De har det bäst så här eller jag måste i alla fall ge det en ärlig chans. Jag är ju fr o m nu helt ärlig mot min man om vad jag känner och vad jag tänker, det är han som väljer att stanna i det, jag har ifrågasatt det men han vill ha sin familj intakt och hoppas att jag kan hitta tillbaka till honom. jag ska göra allt för att försöka fokusera och känna mer för honom utan inblandning av den andre och med tiden kommer ju mina känslor för den andra kommer att gå över (vi ses inte alls eller hörs). Om jag sedan efter kanske ett halvår eller år ändå känner att den inte kommer att komma tillbaka så kan jag utan iblandning av förälskelsekänslor ta ett moget beslut utrifrån bara mig. Hade vi inte haft barn hade jag stuckit men nu kommer jag inte först. Vi bråkar inte och har en bra vänskap, vi försöker ha mysiga middagar och umgås på tu man hand och har nog egentligen alltid gjort det vi får se hur det går....tack igen för alla som har engagerat sig...

En sak till som kanske är ännu ett bevis på att jag borde gå vidare är att jag skulle tom kunna se honom med någon annan om det bara är någon som kan göra honom lycklig, som skulle respektera mig och tycka om mina barn så hade jag gärna sett honom med någon sådan, samtidigt vill man ha vårt fina hus, vår goda ekonomi, vara fina vänner och allt det där. Jag är rädd för att kasta bort det till en 3:a med barnen varannan vecka, dålig ekonomi 3/4 av vännerna borta etc etc....det är inte så lätt att bara gå när allt funkar förutom passionen. Som några av er skriver så är det inte rättvist mot min man och nej ni har rätt samtidigt så vet han ju hur jag känner och väljer att stanna för han vill också ha huset, ekonomin vännerna etc etc...

Vi är väldigt intima har sex 1-3 gånger i veckan, pussar och kramas, sitter nära och allt det där. Vi gör saker ihop själva och har mysiga middagar allt för att försöka få det att funka så visst försöker jag till hundra procent. Men jag vet ändå inte om känslan är där men jag vill verkligen att den ska komma tillbaka. jag vet att i längden kan jag inte stanna för barnen, huset, vännerna etc men jag vill veta att jag gjort ALLT innan jag väljer att dra och jag hoppas fortfarande att jag kan komma tillbaka för jag har en underbar man och jag VILL älska honom.

Vi har testat parterapi men det funkade inte. Vi har ju inga issues, vi bråkar inte etc etc det enda problemet vi har är att jag inte är kär och det kunde psykologen inte hjälpa oss med vi gör allt som man ska göra för att försöka komma närmare varandra.

de Robespierre: ja precis så är det vi har allt det där du beskriver men det känns som att jag försöker bli kär i en kompis, jag vill ju så gärna känna mer för denna fantastiska man men varje dag går jag och längtar så hjärtat håller på att brista efter den andre (som inte är lika bra person egentligen men kärleken är inte logisk), jag hoppas att det ska lägga sig och att jag ska få tillbaka mer känslor för min man annars är det verkligen inte rättvist att stanna kvar. Jag har liksom allt så det är ju fan att jag inte kan få mer känslor för jag vill verkligen.

barbapapa01: ja jag lider med dig och hoppas hon kan få mer känslor, du kan inte vara för klängig men heller inte för distanserad för då är det lätt att hon tittar bort från er ännu mer, men hon måste vilja också och hon måste kämpa för att vilja connecta med dig, jag försöker så gott jag kan och just nu sasar jag allt vad jag kan och hoppas det kommer tillbaka, synd bara man inte kunde ta en tablett så var den andre borta ...var din fru också otrogen? Har ni testat parterapi? Kan ni prata med varandra? Det är viktigt att prata det har vi gjort och ajg har varit ärlig i allt oavsett hur ont det gjort och det har ändå gjort det bättre.

Jag är ledsen för din skull, det går inte om hon inte vill men hon borde kanske också tänka efter att gräset är inte grönare på andra sidan, en förälskelse kan kännas fantastisk det är som en drog men en dag sitter man där och förälskelsen har gått över vad är det för människa man sitter där med istället då, var det värt det då? Att riva upp barnen från sina föräldrar för att man blev kär i en annan, för mig är det inte det.
de robespierre frågade vad som lockade mig med den andre vi träffades också utan att det var meningen att det skulle bli något, vi har kännt varandra länge och där har väl alltid varit en gnista och så frågade han om jag skulle ut någon gång och då skulle jag ut dagen efter han mötte upp med mig och min kompis och där pratade vi och connectade sedan började en mailkonveration där vi insåg att vi hade väldigt lika parteners och vi började att ha varnadra som terapi och stöttning men något djupare grodde i oss och passionen kröp fram. Det som skiljer honom från min man är att han är väldigt driven, älskar att konversera på ett helt annat plan än min man, han är energisk, positiv något som jag tror kan ibland vara en nackdel för jag tror att han är väääldigt energisk och ego att leva med. Min man är lugn, trygg, snäll och harmonisk så den andre var liksom motsatsen och i en värld av vaknätter blöjor och skrik lockade det enormt. Men jag är också fullt medveten om att den andre är inte bättre i längden bara mer spännande nu för vi såg bara det bästa av varandra. Vi var också fruktansvärt kompatibla rent sexuellt och det var väldigt frigörande. Min man är lite mer hämmad, vanilj men ändå bra på att tillfreställa. Jag har alltid varit snälla lugna flickan som väljer snälla lugna mannen som är en bra familjefar och då blev det helt plötsligt spännande med motsatsen något som jag är medveten inte alls behöver bli en bra utgång så jag jobbar hårt på att få bort honom från mitt huvud men det är otroligt svårt. En blanding av dessa två män hade varit den perfekte mannen.

MammaMu01: lite så var det för oss också det var så intensivt och det kändes som om han älskade mig lika mycket men när det väl kom till kritan valde han familjen. Han valde den gråa trista frun som han beskrev var lite som en mamma till honom som passade upp honom som tar hand om hans barn, han vet att han aldrig skulle få det så med mig, så han valde bort passionen eller älskade han inte mig som jag älskar honom. Det är så hemskt att jag älskar en annan jag har tom sagt det till min man hur kan du leva med någon som älskar en annan. Han säger att i längden kan han inte det men han hoppas på att försälskelsen försvinner och att jag kan se honom igen, så extremt storsint det hade jag aldrig klarat. Så jag sörjar och min man låter mig sörja och jag jobbar på att få bort den andre för han är inte värd det skulle jag lämna familjen så hade jag bara krypit tillbaka till den andre som hans älskarinna och tillintetgjort mig själv. Hans fru är nämligen ok om han skulle ha adra rent sexuellt eftersom hon inte vill ha sex, vilket jag också tycker är en väldigt konstig relation. Så bort bort bort från mitt huvud du hemska hemska förtrollning...hur är det möjligt att din man inte kunde märka något? Hur klarar du av att leva kvar och låtsas som ingenting det hade jag tyckt var extremt svårt det som gör att det finns en chans för oss känner jag är att vi kör med helt öppna kort.