Inte kär i min man

Vi har ingen form av kontakt idag men vi blev påkomna av min man november föra året (han berättade för frun) men då var vi så inne i vår förelskelsebubbla att vi inte ville eller kunde bryta helt så vi fortsatte med mailkontakt och telefonkontakt, jag hade också berättat en väldigt avskalad del av sanningen om vårt förhållande men min man grävde och kollade tills det mesta av sanningen kom fram, han hittade bl a min hemliga mailadress genom ett spionprogram och på så sätt blev vi påkomna ännu en gång och det värsta var att vi hade inte setts på hela tiden men hade bestämt en träff veckan efter i Stockholm som jag hade tänkt skulle bli ett avsked då jag inte orkade med dubbellivet jag ville ha allt eller inget jag kunde inte längre leva i denna icketillvaro men min man hittade adressen och såg våra planer och blev väldigt ledsen mest för att jag fortsatt fast jag lovat att inte ha kontakt och jag blev otroligt ledsen att jag blev snuvad på mitt avsked och nu blev det att det slutade dåligt och de sista ord från honom var ett sms typ låt oss vara ifred med frun tittandes över hans axel och det gör nästan mest ont 2 månader har gått sedan vi haft minsta lilla kontakt och jag måste inse att han har valt sin familj och skulle aldrig välja mig och jag vill verkligen att mina barn ska ha det bra och min man är en underbar man och jag vill hitta tillbaka till honom för han älskar mig så mycket mer än den andre någonsin kommer göra och jag vill lära mig at älska igen.

jag: vad bra för dig att ni båda, lämnade jag stannar kvar för liksom mammamu01 valde han ju bort mig så jag fick inget val och jag tänker inte sitta fattig och singel i en lägenhet med barnen varannan vecka och vänta på att han kanske hör av sig då frun har godkännt en timmes knull för att hon själv ska slippa liksom nej han är inte värd det jag har också tänkt på terapi ensam jag vill ju försöka få tillbaka känslorna för den som förtjänar det mest. Det är skit det där med känslor.

Anonym: jag förstår att du tycker det samtidigt så har jag lagt alla korten på bordet jag hade haft fullt förståelse för om han inte velat vara kvar i detta, JAG hade inte velat vara kvar om det varit jag men nu är allt öppet och HAN väljer att ändå vara kvar och jag vill ändå göra ett försök att älska honom igen.

MammaMu01: du borde verkligen bryta, jag hade ju ändå tänkt bryta innan jag blev påkommen för det gjorde för ont att han honom men ändå inte ha honom jag höll på att bli galen. Fortfarande känns det fruktansvärt och jag hoppas verkligen jag inte råkar stöta på honom, vill få bort honom från mitt huvud. Innan hade jag tankar på om jag slopade kontakten så kommer han inse hur tomt det blir utan mig men det är bara önsketänkande, tyvärr...nu vet jag inte riktigt vad jag gjort om han hört av sig för nu har jag ändå börjat bygga om mitt liv.

Wow här har det hänt saker sedan jag var inne sist. Vilka fantastiska människor som hamnat i denna tråd. Jag lär mig så mycket bara av att läsa vad ni skriver tack för att ni öppnar upp er så här.
Anledningen till min tystnad är att jag och min man har varit på en resa ihop utan barn. Det har varit fantastiskt nyttigt för oss. Vi har haft det underbart och jag har verlkligen sett den mannen jag blivit förälskad i. Jag vet att det aldrig kommer bli samma passion som en nyförälskelse men jag vet också att en nyförälskelse går också in i ett annat stadie. Efter denna resa känner jag att vi har verkligen något, jag är inte där hela vägen men känner mer och mer att vi kan få tillbaka vår kärlek då där finns så mycket kvar. Där är en grundattraktion som dock är anorlunda än den totala passionen men så är livet, jag vill inte kasta bort en fantastiskt man och kommer satsa till 100%.
För ca 2 veckor sedan skrev jag till den andre. Inte för att starta något igen utan för att det slutade så dåligt så jag ville bara höra att allt var ok och så ville jag känna att han i alla fall lite saknade mig också men öppnade min mail idag och där var ett meddelande att han lovat sin fru att visa all eventuell kontakt och att hon läst även detta och att jag aldrig någonsin ska höra av mig igen. Jag bli så ledsen det var inte att jag ville starta något igen jag ville veta om allt var ok och efter alla samtal och allt stöd så kände jag att vi hade ju en vännskap också trodde jag  men nu får han mig som att känna mig som en efterhängsen brud som stör honom i hans familjeliv, det känns som allt vi hade var en lögn, att han aldrig älskade mig och det gör verkligen ont. Även ifall jag vill satsa på familjen ville jag komma ihåg detta 1,5 år som en stark kärlek mellan två människor som inte kunde bli något för vi trotts allt älskade våra partners men nu känner jag mig bara utnyttjad och bortslängd. Fast det är väl inte mer än rätt åt mig.

Barbapappa01: förstår att du går igenom ett helvete men du är en stark person och som någon skrev måste du hitta dig själv och ditt eget värde. Bara för att du kan känna attraktion till andra behöver det inte innebära att du inte kan hitta tillbaka till din fru om det nu blir så att ni fortsätter ihop. Det kan nog tom vara nyttigt att du har tittat dig runt istället för att sitta och vätna på att hon ska ha lekt runt. Hur ställer du dig till om hon hon vill ha dig tillbaka efter sommaren men att hon har spenderat hela sommaren i sängen med den andre? Hade du kunnat leva med det?

de Robespierre: du är så insiktsfull och i min enfald trodde jag du var kvinna men ack så fel jag hade

de Robespierre: jo det känns underligt, jag har sparat lite av vår mailkonversation på ett usb minne och satt och läste lite av vad han skrivit till mig och innerst inne tror jag han saknar mig men frun har nog satt ett ultimatum om hon kommer på honom med minsta lilla lögn så sticker hon och det vågar han inte riskera då är det bättre att vara avig mot mig för han har inget emetionellt med mig förrutom en förälskelse och den är inte så mycket värt. På ett sätt är det ju lättare att lämna honom bakom annars kanske jag skulle gjort som MammaMu01 som har kontakt lite då och då och då är det svårt att släppa, jag vill ju släppa. Dags att komma ur min livskris och bli vuxen! Jag har det så jäkla bra, jag har fått en andra chans nu fan ska jag tränga undan tankarna på den andre...kanske också ska börja springa som MammaMu01

Barbapapp01: är ert förhållande som du beskriver så kommer hon ångra sig bittrert men det är inte ditt problem.

MammaMu01: hoppas verkligen du blir lycklig för du verkar så olycklig.

Jo ni har rätt och vidare ska jag gå...jag har ändå lärt mig mycket av denna erfarenhet han kan sitta där med sin fula tradiga fru och för dig som undrade nej jag har inte sagt till min man att jag tagit kontakt, han skulle bli besviken jag hoppades bara på ett lite bättre avslut men det fick jag inte så nu ska jag sluta strö salt i såret och gå vidare.

Barbapappa01: verkligen härligt att du klarar av att inte vara bitter och bara önska lycka till shit önskar jag var en lika bra person som du...

Mammamu01: Lidingöloppet härligt!!

Luloo: jag kommer inte stanna i något där jag inte tycker det finns något att bygga på men jag måste ge det en ärlig chans utan förälskelse till någon annan om inte för mina små barns skull.

Tack alla för att ni engagerar er och inte dömer alltför hårt!

Vad skönt att du var mänsklig ...ja det är synd att hon inte vill försöka jag är ju lite hon men ändå inte och min man är väldigt olik dig. Jag vet hur det är att drabbas av den stora passionen men jag vet ju nu att det kan vara en illusion när man skrapar på ytan gillar man det man ser lika mycket då? Nej oftast inte. Hon är blind i sin försälskelse och jag tror verkligen hon kommer ångra sig.

Tack smultronbarn!

Barbapappa01: hur små är era barn? Vet de ännu? Har ni testat familjerådgivning? För en neutral part kan ge en annan vinkel i alltihop något som din fru verkar vara i behov av, hon kanske lyssnar mer på en neutral part det kanske ändå inte blir ni men ni kanske kan hitta ett avslut som är på en bra nivå. Vi har varit på rådgivning och det har fått oss att kunna prata mer och bättre.