Inte kär i min man

Nej båda måste ju vilja. Hos oss var det jag för jag som hade svårt hos terapeften hade ibland svårt att vara helt ärlig för jag hade ju inte berättat hela sannignen nu är den ju framme och det var ändå skönt för det går inte att leva i lögner man tror det när man är mitt uppe i allt man vill ha båda världar vill inte leva utan en av dem så lätt att om man måste välja att frestas av den nya mer spännande världen men jag tror att det oftast är ett misstag. Då är era barn ändå rätt stora så de förstår så det är bra i alla fall. Synd att din fru är så blind i sin förälskelse och att hon inte vill prata med en terapeut. Hade varit mycket intressant att höra hennes sida av historien.

mammaMu01: skönt att du mår bättre...tidvid mår jag bra men det gör så ont och jag vet att han inte är värd det när han inte ens kunde säga några fina ord som avslut utan var tvungen att blanda in frun i varje kommunikation efter avslöjandet efter år av alla lögner även ifall man lovat att vara 100% ärlig så förtjänar väl jag i alla fall ett värdigt avslut jag blev ju ändå bortvald nu blev jag även bortslängd som ett par illaluktande sopor, men jag antar att jag förtjänar det och jag ska vara glad att jag har en man som älskar mig trotts allt. Enda fördelen med all denna skit är att jag aldrig någonsin kommer utsätta mig för detta igen jag ska aldrig någonsin tro att gräset är grönare på andra sidan att bara för de säger vackra saker älskar mig...nej de som älskar mig är min familj, mina barn, mina vänner alla som ställer upp i nöd och lust.

Ja barbamamma om barbapappa vill är jag väldigt intresserad av att höra DIN syn på allt. Man får en helt annan bild och vad alla människor skirivit i denna tråd har gett mig en helt annan insikt om mycket. Jag är eller var mer i din situation men det är klart att man tycker synd om din klarsynte man samtidigt som jag tycker synd om min så ge mig din historia...om du vill så klart.

Barbapappas fru: kul att du ville kommentera. I den här tråden är det nog ingen som dömer dig för att du kände connection med någon annan, för att du blev förälskad trotts ett bra äktenskap. Jag vet definitivt hur det känns. Men vad jag verkligen undrar och jag tror barbapappa också är om din förälskelse verkligen är värt att lämna ett bra äktenskap med 2 barn för att leva med honom barnen varannan vecka istället osv osv även ifall du känner denna mannen sedan tidigare så vet du inte hur det är att leva med honom och hur det är om några år då förälskelsen lagt sig med styvbarn etc etc. jag vet hur svårt det är att bryta en förälskelse och den stora frestelsen av att ändå ha kontakt men du borde nog fråga dig vad du vill långstiktigt och dra för och nackdelar inom dig för bara DU vet vad du vill men försök att inte dras med i en förälskelse för den visar ingen sann bild. Om du väljer att stasa på ditt äktenskap så MÅSTE du bryta all kontakt forever annars kommer det inte gå. Det kommer lägga sig även ifall det tar tid så tänk efter vad du vill och gräset är inte grönare på andra sidan det är klart att den andra känns mer spännande nu och att känna förälskelsekänslor igen är en fantastiskt och omtumlande känsla men som jag sa tidigare så varar den inte. Lycka till med ditt val och hoppas ni båda blir lyckliga.

Ja när det gäller det där sista kontakten ja det kan tyckas att släpp det för det finns inget att vinna bara gå vidare men jag känner att jag hade jättesvårt att släppa att det sista vi sa var hårda ord. Jag accepterar att han vill hålla kvar familjen och jag vet att han har en kärlek till sin fru fast det inte är samma passion det är ju samma som jag känner för min man, vi har pratat mycket om våra förhållanden under detta 1,5 året och jag vet MYCKET om dem på gott och ont. Så jag gjorde en fuling jag skrev ett brev tillbaka att jag bara ville ha ett värdigt avslut några snälla ord som avsked och så skrev jag lite av de elaka saker han sagt om sin fru så att han inte skulle våga visa brevet för henne och det gav effekt jag fick ett riktigt brev tillbaka där han berättade hur jobbigt det varit hur sårad hon var och hur nära det varit att hon dragit från honom och det jag verkligen behövde att han tänker på mig, saknar mig och aldrig kommer glömma det vi haft men att vi inte kan ha kontakt mer och det vet jag också och det accepterar jag och jag VILL ju fortsätta med min man och nu är det faktiskt lättare NU kan jag gå vidare och ändå ha våra fina minnen i min minnesburk utan att de är smutskastade av onda ord och det känns så mycket bättre. Jag vet att vår kärlekshistoria innefattar stora svek mot våra nära samtidigt vill jag inte föringa det vid hade. Min man har accepterat att det hände att jag blev kär i en annan, jag skulle kunna berätta för honom att jag tagit kontakt igen bara för att få ett avslut för han vet att ajg sörjer att avslutet blev så illa det hade han var OK med men jag tycker det är onödigt att dra upp det för jag tror att han tror att jag kommit längre i mitt läkande än vad jag gjort. Så nu vänder jag blad för gott...

Just i det där med styra känner jag igen mig i också faktiskt. Min man är väldigt pedantisk och det var väldigt mycket hans sätt eller inget sätt och han behandlade mig ibland som ett av sina barn ihop med att alltid vara trött och irriterad så föll jag ju också för en gammal vän som var så annorlunda och inspirerande men nu har jag och min man pratat oändligt mycket hur jag har upplevt vårt förhållande och hans sätt mot mig och han har ändrat sig enormt jag är också mycket bättre på att säga till när han går överstyr. Överhuvud taget har vi börjar lyssna och respektera varnadra på ett helt annat sätt och fast det känns som det inte fanns något kvar att ändra så hade jag fel man kan ändra sig och se saker på ett annat sätt så jag hoppas att vi kan bygga vidare på det vi har lärt oss. Jag känner en sådan frid nu efter jag fick mitt avslut.

Fast vi lägger inte skulden vi förklarar bara varför det kunde hända. Jag var med halva foten ute när jag träffade den andre men kämpade på för vi har 2 små barn, när jag träffade den andre kändes det som jag kunde stå ut i mitt äktenskap för jag fick lite passion allt annat var ju bra där, låter kankse elakt och beräknande och visst är det det. Jag visste nog att det skulle gå åt helvete och jag väntade på den dagen och trodde jag skulle bli utslängd men sedan visade det sig att min man ville kämpa mer än vad jag någonsin kunde ana och att han hade förmågan att ändra sig och viljan då insåg man vad man gjort men för någon som inte varit i situtionen kan jag förstå det sticker i ögonen. Hade vi inte haft barn hade det aldrig hänt då hade jag brutit långt innan men grunden är ändå att allt är bra i vårt äktenskap förrutom passionen och i en livkris kan det lätt bli ett problem, tyvärr!! Men jag har lärt mig en läxa och kommer aldrig göra om det.

Håller med barbapappa det har varit så befriande att få ventilera sig här utan moraltanter vi vet att vi gjort fel det är inte det som det handlar om här, varför bara vissa är otrogna ja antingen har du eller de som inte varit det hittat någon som varit tillräckligt frestande eller har du hittat en mer kompatiblel partner eller är vi svagare vem vet?! Vad jag vet är att man vet inte hur det är att leva någon annans liv. Vi VET att vi har ett val och vi står för våra val och konsekvenser av det. Finns 1000 trådar om otrohet och dess moral men det innebär inte att ni kommer ändra någon och det hjälper inte att skuldbelägga någon heller för den skulden går vi runt med varje dag ändå.

Nja här är inte några klappningar på axlarna som jag sagt flera gånger vi vet att vi gör fel och har gjort fel och jag skyller inte ifrån mig, det är inte min mans fel att jag gjort det jag har gjort. Jag vill inte fortsätta gå bakom ryggen på min man och kommer inte göra det heller men jag ville ha ett avslut något som jag egentligen inte tror min man har något problem med bara han är säker på att det verkligen är ett avslut. Egentligen skulle vi kanske gå skillda vägar och vi kanske gör det också men han har ju valt att stanna med mig trotts allt och det är värt ett ordentligt försök pga barnen. Jag mår väldigt dåligt från och till och borde kanske gå och prata med någon neutral part själv. Innan den andra var jag som ni skrev hetska inlägg och ifrågasatte otrogna men helt plötsligt satt jag där själv...det sjuka är att jag skulle verkligen unna min man att bli hejdlöst förälskad i en annan han förtjänar verkligen det men istället älskar han hemska elaka mig...

45 år: i din situation hade jag definitivt gått, era barn är så pass stora att de kommer att förstå. Att du inte ens känner för sex eller kyssar är ett tecken på att kärlekskänslorna är helt slut från din sida, så är det inte för mig jag gillar ändå närhet med min man men skulle jag börjar känna som du skulle jag gå. Du har bara ett liv, ta vara på det! Din man förtjänar att också hitta en ny förälskelse någon som verkligen vill ha honom. Ekonomi, vänner etc ordnar sig!!

Barbapappa01: tack själv för dina givande reflektioner över ditt liv, du är ju väldigt förlåtande och jag känner igen min man i dig och det känns ltie som du har fått mig att förstå honom mer ...synd att barbamamma inte ville utveckla mer om framtiden men ajg antar att hon itne vet så då är det bättre att itne spekulera, jag hoppas det blir bra för båda er.

så det är fler: grattis till att våga bryta upp för mår man såhär så är det inte rätt för några parter att vara kvar.

Jag själv ser fraktiskt fram emot att det är fredag och umgås med min man och mina barn. Jag ska verkligen lägga all gammal skit bakom mig och börja om.

Osäker & mammamu01: tack!