Oj, en del föll bort där...
Aja, det går iaf över förväntan för henne att äta själv, oftast får hon av vår mat och hon verkar gilla kryddig mat. Det som jag saknar är saltet i maten nu, det blir inte samma sak att salta efteråt på tallriken. Men men, det är ju en så kort period.
Ser att en del ger morot och äpple rått, jag vågar inte ge det just pga att om de får i sig en fr stor bit och sätter i halsen så "smälter" ju inte de som det mesta gör. Alltså det blir ju inte mindre. Så om det blir stopp blir det ju verkligen STOPP.
Tror jag kanske är lite överdrivet nipprig...men det sitter kvar i mig sen grannpojken höll på att kvävas till döds som barn av rå morot som han gick runt och åt på. Andrasaker är jag inte så rädd att L ska sätta i halsen, det mesta förminskas ju när det blöts ner, och blir lättare att få upp då.
Tycker verkligen det är synd att de ändrat rek för att passa de som är okunniga (verkar det som).
Förstår inte varför folk har så bråttom. Det finns ingen bättre föda för så små barn än bröstmjölk/ersättning. Och om folk var mer pålästa på vad HELamning innebär och är positivt för skulle nog flera helammat längre. Tror jag.
Intressant att läsa om hur ni tänker ang salt, hade precis tänkt gå in här och fråga :)
Vi kör ju en del puré och det matar vi, även om hon ju hugger mot skeden själv. Hon är lite lat av sig ^^ det är alltid osaltad mat. Hon äter inte så mycket för att vara tio månader. Kanske ett par tsk. Resten äter hon med fingrarna själv, när vi äter! Då är det salt i maten ibland. Men det är ju inte mycket som går ner då heller :) mest tutte som sagt. Hon åt mer ett tag men blev så himla förstoppad. Så vi saktade ner rejält m maten.
Alltså, jag tycker inte blw är smidigare på så sätt, för det blir mer att städa upp efteråt.
Och ang salt, det anses OK att ge vanlig mat just för att de får i sig så lite kan jag tänka mig. Tex är det ju numera ok att ge "smaksensationer" i form av 1 krm från fyra månader enligt Livsmedelsverket. Då har de ju som tanke att barnet kan få smaka det från förälderns tallrik om intresse finns. Även om det är salt i den maten anses det lilla vara OK.
Överlag äter vi ju för mycket salt egentligen. Men jag tycker inte man behöver överdriva åt något håll, och vara så nitisk. Nu är L inne på sin 11e levnadsmånad och hon får faktiskt pilla med mat som har salt i sig. Hon får i sig så lite så jag tror knappast det gör samma skada. När man ger puréad mat får de ju i sig en HELT annan mängd generellt.
Och det går ju knappast någon magisk gräns på ettårsdagen heller :)
Har också känt den där stressen inför BVC-besök. Men har kommi fram till att man inte måste säga sanningen jämt heller, så länge ditt barn verkar må bra. Om du nu inte orkar ta tjafset. Jag har gjort lite olika beroende på.
Sssccchhh. 
Det är bara övning som gäller tror jag. Först nu vid 10-11 mån känns det som hon äter mer medvetet tycker jag. Och det är fortfarande inga mängder... Men om jag skulle erbjuda bröstet mindre kanske hon skulle börjat äta mer.
Brukar försöka se till att hon inte ammat för tätt inpå måltiden, kanske 40 min iaf. När vi varit ute och det gått 2-3 timmar sen hon ammade äter hon faktiskt mer!
Kiddo stoppar in för mycket i munnen om hon har tillgång till för mycket helt enkelt. Lösning: ge lite i taget :)
Ja, vi har ju inte kört regelrätt blw. Har matat puré ibland men bara på hennes villkor, dvs hon har fått "hugga" efter skeden. Hon är 11 månader nu men äter faktiskt fortfarande inte så mycket, men jag är inte orolig. Hon följer sin kurva bra ännu, och så som jag ser det kan man ju inte göra annat än att erbjuda mat och amma fritt. Hon skulle säkert börja äta mer om jag drog ner på amningen, men jag ser ingen anledning till att forcera fram något när så länge hon mår bra.
Ungefär så föreläste jag för min BVC-sköterska. Och det godtogs 
de har faktiskt aldrig frågat vad och hur hon äter, förutom typ "går det bra med maten" vid något tillfälle. Inte förrän jag själv tog upp det iom förstoppning, då de rekommenderade laktulos. Den har vi fått blanda i fruktpure och mata henne med för att få i...
Kan berätta om min dotter, hon har aldrig förstått hur man dricker ur flaska så vi har struntat i det. Däremot tycker hon det är jättekul att leka med flaskor med vatten i, så jag gav henne en och helt plötsligt sög hon på den, och drack! En ettåring som börjar med nappflaska känns ju lite omvänt, men det är skönt att hon numera dricker ordentligt (hon var/är väldigt mycket förstoppad).
Ang blw så ammar vi fortfarande mycket, hon lever främst på amningen faktiskt. Men hon äter ganska bra till middag numera, och även mellis. Men hon vill nästan bara amma på förmiddagarna, ingen mat är intressant förrän på eftermiddagen. Curry är favoriten.
Vet inte när man ska sluta amma fritt så hon kanske blir lite mer hungrig och äter mer. Nån som har tankar? Hon verkar ändå må väldigt bra och jag vill ändå tro att hon börjar äta mer när hon är redo för det. Hon blir ett på tisdag.