• Anonym (Tjej 27)

    Jag slår min man

    Hej

    Som överskriften lyder så slår jag min man/sambo.
    Vi har varit ihop i runt 6 år...

    Jag är 150cm lång och 47kg.
    Han 185cm lång och 94kg.

    Varje månad...oftast innan jag väntar min mens slänger jag saker omkring mig, slänger saker på honom och slår honom. Han har aldrig gjort mig något tillbaka!

    Jag slår honom så illa att han får stora blåmärken av detta. Jag slår honom i ansiktet, armen...ja överallt!

    Oftast diskuterar vi om något och kommer i lätt bråk. Jag tänder till...det är något speciellt jag reagerar på. Han nonchalerar mig...känns det som under bråken. Jag börjar då slänga saker och slår honom.

    Vi har en dotter på 5år...som får bevittna mitt våld mot mannen. Jag gör inte henne illa utan vill bara att hon håller sig borta.

    Jag har gjort väldigt hemska saker under våra år tillsammans. Och det mot min man!

    När jag inte väntar mens så är jag strukturerad, snäll och en gullig tjej. Hur som helst så förstod jag vad fasen jag gjorde. Slog honom sist igår...och det tydligaste gången framför dottern!

    Jag har verkligen misshandlat honom...och indirekt min dotter psykiskt genom att hon fått se detta!

    Vad ska jag göra....jag vill bara försvinna så att min man och lilla dotter slipper mig.
    För övigt vill jag tillägga att det inte är droger inblandade och vi har båda ett anständigt liv förutom mina utbrotter. Vi har bra jobb och är annars lyckliga!

    Får tillägga att det är denne man som mest av allt vill gifta sig med mig...och våran dotter verkligen vill att vi gifter oss och vill leva lyckliga i alla våra dar.

    Jag vill försvinna...jag vill inte gfinnas mer. Jag vet att jag behöver hjälp!

    Är fullt medveten om att det kommer att komma  mängder med påhopp på mig. Men jag behöver veta vart jag kan vända mig...eller hur jag kan göra för att min familj ska må bra.

    Jag får liksom...det ...jag vet inte vad jag ska säga. Min ilska över något lite går över mig och jag bara bankar på...någon dag gör jag honom så illa...att han kanske inte finns.

    Jag slår så hårt att jag själv får skrapsår av det på händerna..... 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-04 12:02
    För att uppdatera för er så har jag blivit slussad från vårdcentral till gynekolog för detta. Och jag har tid där om en månad. OM EN MÅNAD!!!!!

    Frustrerande om jag får erkänna.

    Som några säger här så önskar varken min man eller dotter att jag skall gå till polisen och hamna i fängelse samt förlora vårdnaden av dottern.

    DERAS största önskan är att jag skall få hjälp och bli den mor och fru som min familj upplever mig när jag är en varm, fnittrig, rolig, glad och snäll person.

    Det är vad jag har fått för svar av min familj igår.
    Och givetvis är det min familjs önskemål man ska gå efter.

    Så oavsett vad vissa har kommenterat, så är vad familjen önskar sig som gäller.

  • Svar på tråden Jag slår min man
  • Melwinsmamma

    Ja är förstörd skulle de vara en kille som skrev "ja slår min fru" skulle de bli kalabalik, alla skulle tvinga att anmäla. Men nu för de är en kvinna som slår sin man, ja då är de synd om henne och hon är så ledsen?. VAFAN inse att du förstör för din flickas uppväxt. DU är sjuuuuuk, fatta det?. 

  • Herr Lindström

    kan bara instämma! Du är inte riktigt normal för närvarande. Det är inte dig det är synd om utan din kille och din dotter. Jag hade aldrig accepterat sånt beteende från min flickvän, i värsta fall hade jag polisanmält dig om det gått över gränsen och lämnat hemmet med omedelbar verkan. Om ni bryr er om er realtion det minsta så hade det varit bäst att ni går varsitt håll så länge, du tar hand om dina problem, ni går i relations terapi och sen kanske ni kanske få en bra relation igen. Förmodligen är din kille livrädd för dig och ville inte säga något dumt med risk föär att bli slage. Du har verkligen tryckt ner honom under jorden och gjort honom osäker. Blir också bara förbannad när jag läser sånt här! FY FAN!!!!!!

  • violatricolor

    Jag kan bara se offer i den här situationen. Jag skulle skämmas ihjäl om jag inte kunde tygla mitt temperament bättre än du och jag skulle bli oerhört kränkt, ledsen och arg om jag blev utsatt för det som din man blir utsatt för. Men du måste söka hjälp, jag tror inte bara på medicinering utan även någon form av terapi för att lära dig hantera din aggressivitet.

  • Fluffskalle
    Melwinsmamma skrev 2011-06-09 00:13:28 följande:
    fattar inte varför ni " tycker synd om henn" vem tycker synd om hennes dotter där hemma som är helt förtvivlad och gråter säkert under misshandelstillfällena?.. Eller vem tycker synd om mannen som ligger med stora blåmärken och är öm! NU ser man hur upp och ner världen är.. Hur länge kan man blunda för verkligheten?.. SJUKT! söööök hjälp din sjuka människa. Du förstör din dotters uppväxt.. 
    Har kollat svaren lite snabbt och inte sett en enda person som tycker synd om henne. Inte ens läst orden. Nästan alla har skrivit sök hjälp, precis som du har gjort.

    De flesta har skrivit att hon ska söka hjälp och sluta misshandla sin man och utsätta sitt barn.

    Vad skulle du ha gett en man i samma situation för råd själv? Att ta livet av sig? Klart man ska söka hjälp om man misshandlar sin familj, precis som 99% ungefär skrivit.
  • Kerstin 995

    hej
    Ja det är tråkigt de vet inte vad de förstör för en kropp.Hur illa den blir med sånt här beetende kvittar om det är man eller kvinna.Allt går isönder i de när de blir så illa behandlade.I sina stjälar och fysiskt som de får kämpa med hela livet. 

  • ius lexis

    Hej ts! Får jag fråga hur du hade det i din barndom?
    Slog dina föräldrar dej, eller annat
    Slog de varandra, isåfall vem slog?
    Har du syskon-vem är du i rangordningen?

    Jag är nyfiken men förstår om du inte vill svara.

  • Kerstin 995

    hej lexis9
    Jag var äldst av syskonen.
    Det var tufft.
    Jag var ett barn som skydda min mor
    syskon när mor blev slagen. 
    Så jag har aldrig tyckt om när de slåss.
     

  • sextiotalist

    Som många andra så sök hjälp, det är PMS-monstret i dig som härjar. För de som inte har drabbats av PMS-monstret så kan jag upplysa om att de hormonstormar som man genomgår är i klass (om inte värre) med de som man har i puberteten, en del (som jag t.ex) förlorade förmågan att göra någonting, en slags depression som gjorde att jag stirrade rakt upp och ner och visste knappt hur man kunde sätta en fot framför den andra. Detta släppte direkt när mensen kom
    Ts förlorar kontrollen och tänder på alla cylindrarna.

    Men det finns hjälp, men jag tror att det är gyn som kan hjälpa dig bäst.
    Antidepressiva kan hjälpa, men även hormoner.

    Det är inget försvar, men jag tycker det är fel att blanda ihop detta med annan typ av misshandel, som bygger på kontroll och svartsjuka, faktiskt så tror jag Ts problem är betydligt lättare att ta tag i, för jag tror inte det är psykiskt utan bara hormonellt. Detta kanske är en av anledningarna att Ts sambo står ut och inte anmält henne, för han förstår vad som händer och ser sambandet.

    Lycka till TS, du kommer fixa detta med rätt hjälp

  • Kerstin 995
    Kerstin 995 skrev 2011-06-10 07:51:52 följande:
    hej lexis9
    Jag var äldst av syskonen.
    Det var tufft.
    Jag var ett barn som skydda min mor
    syskon när mor blev slagen. 
    Så jag har aldrig tyckt om när de slåss.
Svar på tråden Jag slår min man