Jag slår min man

Hej

Som överskriften lyder så slår jag min man/sambo.
Vi har varit ihop i runt 6 år...

Jag är 150cm lång och 47kg.
Han 185cm lång och 94kg.

Varje månad...oftast innan jag väntar min mens slänger jag saker omkring mig, slänger saker på honom och slår honom. Han har aldrig gjort mig något tillbaka!

Jag slår honom så illa att han får stora blåmärken av detta. Jag slår honom i ansiktet, armen...ja överallt!

Oftast diskuterar vi om något och kommer i lätt bråk. Jag tänder till...det är något speciellt jag reagerar på. Han nonchalerar mig...känns det som under bråken. Jag börjar då slänga saker och slår honom.

Vi har en dotter på 5år...som får bevittna mitt våld mot mannen. Jag gör inte henne illa utan vill bara att hon håller sig borta.

Jag har gjort väldigt hemska saker under våra år tillsammans. Och det mot min man!

När jag inte väntar mens så är jag strukturerad, snäll och en gullig tjej. Hur som helst så förstod jag vad fasen jag gjorde. Slog honom sist igår...och det tydligaste gången framför dottern!

Jag har verkligen misshandlat honom...och indirekt min dotter psykiskt genom att hon fått se detta!

Vad ska jag göra....jag vill bara försvinna så att min man och lilla dotter slipper mig.
För övigt vill jag tillägga att det inte är droger inblandade och vi har båda ett anständigt liv förutom mina utbrotter. Vi har bra jobb och är annars lyckliga!

Får tillägga att det är denne man som mest av allt vill gifta sig med mig...och våran dotter verkligen vill att vi gifter oss och vill leva lyckliga i alla våra dar.

Jag vill försvinna...jag vill inte gfinnas mer. Jag vet att jag behöver hjälp!

Är fullt medveten om att det kommer att komma mängder med påhopp på mig. Men jag behöver veta vart jag kan vända mig...eller hur jag kan göra för att min familj ska må bra.

Jag får liksom...det ...jag vet inte vad jag ska säga. Min ilska över något lite går över mig och jag bara bankar på...någon dag gör jag honom så illa...att han kanske inte finns.

Jag slår så hårt att jag själv får skrapsår av det på händerna.....

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-04 12:02
För att uppdatera för er så har jag blivit slussad från vårdcentral till gynekolog för detta. Och jag har tid där om en månad. OM EN MÅNAD!!!!!

Frustrerande om jag får erkänna.

Som några säger här så önskar varken min man eller dotter att jag skall gå till polisen och hamna i fängelse samt förlora vårdnaden av dottern.

DERAS största önskan är att jag skall få hjälp och bli den mor och fru som min familj upplever mig när jag är en varm, fnittrig, rolig, glad och snäll person.

Det är vad jag har fått för svar av min familj igår.
Och givetvis är det min familjs önskemål man ska gå efter.

Så oavsett vad vissa har kommenterat, så är vad familjen önskar sig som gäller.

Frontline

Äldre 3 Jun 00:08

#11

Anonym (91) skrev 2011-06-03 00:02:19 följande:

hon vill ju söka hjälp, men hon vet inte vart hon ska vända sig, det är ju liksom det som är grejen med tråden

Ja du vart vänder man sig till tror du?

Livet är underbart när underlivet är bart :)

toppzen

Äldre 3 Jun 00:10

#12

Tycker så synd om din dotter som får uppleva våld i familjen!

MrSmith

Äldre 3 Jun 00:25

#13

Undra vad svaren i tråden varit om det varit tvärt om. Nej det är väldigt enkelt. Du ska anmäla dig hos polisen direkt och erkänna dessa brott. Då det är våld inom hemmet behövs ingen anmälan från din man då detta faller under allmänt åtal. Sen ska du genast tas ifrån vårdnaden för din dotter. Endast korta övervakad besöks skall tillåtas. Ingen ska behöva förnedras på det sättet ni man fått gjort. Förhoppnings vis inser han att du inte är rätt för honom under din tid i fängelse. En som slår kommer alltid att slå går ej att förlåta dessa människor. Hoppas din man inser det och lämnar dig omedelbart. detta är samma sak jag skulle sagt till en kvinna som blir misshandlad av sin partner så samma sak gäller dig. Ingen skillnad om mannen eller kvinnan slår.

Anonym (Tjej 27) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 00:26

#14

Hej alla.
Som ni förstår så är jag fullt medveten om att detta inte är rätt...
Jag tänker på min dotter och min man. Jag kommer sist...men det är jag som är problemet här. Är så tacksam för era svar! Många av er har verkligen givit mig bra tips!

Jag är en helt annan tjej annars...
Det känns som om jag lever i ett helvete, med mig själv! När jag gör på det viset och har lugnat ner mig så faller tankarna alltid på min dotter.

Från en snäll och pedagogisk mamma till någon som får knäpp och slår hennes pappa framför henne. Hon gör inte ett ljud ifrån sig när det händer.

Jag vill ändra på detta....

Har tagit kontakt med gynekolog och berättat hur det ligger till...men får vänta en månad till mitt besök. Jag åker snart till psyket. Bara min dotter och man får slippa detta!

Jag vill ha hjälp...för att min familj ska slippa se mig på detta viset mer. Och främst inte bli utsatt för detta mera!

Tack...

Anonym (Tjej 27) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 00:31

#15

MrSmith skrev 2011-06-03 00:25:54 följande:

Undra vad svaren i tråden varit om det varit tvärt om. Nej det är väldigt enkelt. Du ska anmäla dig hos polisen direkt och erkänna dessa brott. Då det är våld inom hemmet behövs ingen anmälan från din man då detta faller under allmänt åtal. Sen ska du genast tas ifrån vårdnaden för din dotter. Endast korta övervakad besöks skall tillåtas. Ingen ska behöva förnedras på det sättet ni man fått gjort. Förhoppnings vis inser han att du inte är rätt för honom under din tid i fängelse. En som slår kommer alltid att slå går ej att förlåta dessa människor. Hoppas din man inser det och lämnar dig omedelbart. detta är samma sak jag skulle sagt till en kvinna som blir misshandlad av sin partner så samma sak gäller dig. Ingen skillnad om mannen eller kvinnan slår.

Det är helt rätt vad du säger. Hajade till när du skrev " Undra vad svaren i tråden varit om det var tvärt om".
Det spelar givetvis ingen roll att jag är kvinna, liten och slår min man framför dottern.

Innerst inne vet jag just det svaret du nyligen sa.

Jag är glad för ditt svar. Det har gått så långt att jag till och med förstår att ditt svar är den vettigaste i denna tråden!

Det är mitt fel, jag som utsätter min familj för våld och utbrott. Och jag bör göra som du sa.

Jag vet att det är det bästa för min familj...

Livisu

Äldre 3 Jun 00:33

#16

Lämna din man. Han behöver få leva i harmoni tillsammans med er dotter. Han förtjänar inte att bli slagen. Och din dotter förtjänar inte att bevittna detta.

MrSmith

Äldre 3 Jun 00:40

#17

Om man verkligen vill förändra sig är det första steget att ta ansvar och stå för det man gjort. Sen har man en lång väg att gå för att förändra sitt beteende. Men du kommer alltid vara en som slår sen handlar det om du är en misshandlade som fortfarande slår eller en som går undan. På samma sätt som en alkolist alltid är aktiv alkolist eller nykter alkolist.

Men jag tror på att förlåta men först ska man alltid ta ansvar för att kunna bli förlåten.

Chrome

Äldre 3 Jun 00:43

#18

För det första: var så innihelvete tacksam över att din man inte anmält dig för misshandel - för det är han i sin fulla rätt att göra och det borde han ha gjort.

Du är en förövare, en våldsverkare. Det du gör är inte okej, inte på något sätt. Hur lång du är och hur mycket du väger har inget med det att göra.

Gå till vårdcentralen i morgon bitti och kräv att få träffa en KBT-terapeut. Tala om att du behöver hjälp att hantera din ilska, för du skadar dina närmaste fysiskt.

Skaffa en liten hyres-etta eller en kompis att bo hos under tiden innan din mens - klarar du inte av att behärska dig är det din skyldighet att ta bort dig själv ur situationen.

Prata med din man. Inte för att säga förlåt, det har du förmodligen sagt hundra gånger redan och det betyder inget längre. Prata med honom och tala om för honom att du förstår att du har problem och att du inte kan hantera din ilska. Tala om för honom att du tänker fixa någon annanstans att bo när du känner att det finns minsta risk att du tappar kontrollen. Tala om för honom att du tänker bo där veckan innan mens framöver för att skona honom och er dotter. Tala om för honom att du inte förväntar dig att han ska tro dig nu, men att du ska jobba hårt för att komma över det här problemet som skadar honom och er dotter.

Sluta tycka synd om dig själv och prata om att sluta finnas, det är bara en annan form av själviskhet. Ta tag i problemet på riktigt istället. Gör något, agera, sluta tycka synd om dig för att du slår din man, för det är inte dig det är synd om.

Och helt ärligt och på riktigt: jag önskar dig lycka till. Ta dig ur den här skiten och bli en bättre människa.

Anonym (Tjej 27) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 00:49

#19

Chrome skrev 2011-06-03 00:43:18 följande:

För det första: var så innihelvete tacksam över att din man inte anmält dig för misshandel - för det är han i sin fulla rätt att göra och det borde han ha gjort.

Du är en förövare, en våldsverkare. Det du gör är inte okej, inte på något sätt. Hur lång du är och hur mycket du väger har inget med det att göra.

Gå till vårdcentralen i morgon bitti och kräv att få träffa en KBT-terapeut. Tala om att du behöver hjälp att hantera din ilska, för du skadar dina närmaste fysiskt.

Skaffa en liten hyres-etta eller en kompis att bo hos under tiden innan din mens - klarar du inte av att behärska dig är det din skyldighet att ta bort dig själv ur situationen.

Prata med din man. Inte för att säga förlåt, det har du förmodligen sagt hundra gånger redan och det betyder inget längre. Prata med honom och tala om för honom att du förstår att du har problem och att du inte kan hantera din ilska. Tala om för honom att du tänker fixa någon annanstans att bo när du känner att det finns minsta risk att du tappar kontrollen. Tala om för honom att du tänker bo där veckan innan mens framöver för att skona honom och er dotter. Tala om för honom att du inte förväntar dig att han ska tro dig nu, men att du ska jobba hårt för att komma över det här problemet som skadar honom och er dotter.

Sluta tycka synd om dig själv och prata om att sluta finnas, det är bara en annan form av själviskhet. Ta tag i problemet på riktigt istället. Gör något, agera, sluta tycka synd om dig för att du slår din man, för det är inte dig det är synd om.

Och helt ärligt och på riktigt: jag önskar dig lycka till. Ta dig ur den här skiten och bli en bättre människa.

tack...

Livisu

Äldre 3 Jun 00:50

#20

Varför slår du? Blev du slagen som barn? Slog någon förälder den andra föräldern? Vill du ta ansvar för att din dotter kan komma att slå sin sambo i framtiden för att hon sett att det är så man gör vid konflikter? Och vill du ta ansvar för att dina barnbarn kommer få stryk? Våld föder våld...

Jag slår min man

INNEHÅLL