3-åring strypt, lärarna frias.

Just så. Jag gillar inte småbarn och min erfarenhet, både från tiden som förskollärare, samarbete med förskolor i min yrkesroll idag (socionom) och som förälder, är att de som är absolut sämst som förskollärare är de som "ääälskar barn". De projicerar sina egna känslor på barnen och har klart svårare att förhålla sig professionella. Dessutom verkar inte ens ungarna gilla denna "kärlek". 

Som sagt, det verkar vara annorlunda idag jämfört med 90-talet. Idag verkar man kunna kalla sig pedagog helt utan belägg samtidigt som man bara är barnvakt. 

Jag tror snarare att det beror på vad man har för inställning till barn. 

För att vara pedagog är du inte särskilt konsekvent. Jag har inte arbetat som förskollärare för att jag inte har förskollärarutbildning, men du kallar alla i arbetslaget pedagoger, trots att de inte är det?

 

Nu skrev du "hanterar sin kärlek", vilket knappast är detsamma som att hantera sin personlighet, men hur som, så anser jag inte att det är samma sak som inställningen till barn. Jag känner mig betydligt tryggare med en förskollärare som inte gillar småbarn än med en som ääälskar småbarn. Den senare förmedlar att h*n är känslostyrd, vilket sällan är en bra egenskap i sammanhanget. 

Hur många gånger har jag skrivit att jag jobbade som förskollärare på 90-talet?

Vill du reducera förskolan och förskollärare till barnvakteri, så be my guest. Det är inte jag som förlorar på att alla är "pedagoger" och att arbetsuppgifterna är att passa barn. Det är de utbildade förskollärarna som förlorar på det i form av anseende, lön osv. 

Ush, tycker inte att det är okej och håller med pappan. På det här sättet får vi ju en rättspraxis som säger att det är okej att pedagoger lämnat treåringar i flera minuter. Urk!

Läraren SÅG att de klättrade i trädet med hjälmen på, sa "vad modiga ni är" och gick därifrån!
... och frias!

Hur dum får man vara?

Det hade varit en annan sak om barnen hade åkt pulka när läraren gick.

Och det ska vara svart-vitt mellan "hela tiden" och fem minuter? Fem minuter är lång tid, en treåring hinner med en hel del.

Och det ska vara svart-vitt mellan "hela tiden" och fem minuter? Fem minuter är lång tid, en treåring hinner med en hel del.

Visst är det jättehemskt men nu var ju inte frågan för rätten om pedagogen gjort ett dåligt jobb, det kan nog alla vara överens om att hon gjort ett jävligt dåligt jobb.

Frågan var om hennes beteende kan kallas BROTTSLIGT. Jag tycker trots allt inte det. Då skulle hon ha brustit i uppsikt på en plats eller situation som var mer uppenbart livsfarlig.

Otroligt tragiskt för alla inblandade hursomhelst.

Menar inte det här mot dig personligen, men min erfarenhet av omsorg / barnomsorg är att personalen är kass på att hantera det när sådant uppstår. När jag jobbade inom omsorgen och vi gick kort anmälde jag direkt varenda situation som utgjorde en risk eller där något var nära att hända. Det blev ganska många anmälningar, men det fungerade. Det blev svart på vitt att sitationen är ohållbar och att det bara är en tidsfråga innan något händer.

Tyvärr var jag typ den enda som gjorde det. De andra sprang som skållade troll, fixande, sänkte ribban för hur trygga brukarna behöver vara, jobbade på och sa inget. Tror på allvar att de ville få visa sig duktiga, att det ytterst handlade om det. "Jag klarade minsann. . .". De klagade lite på personalmötena, men den kritiken var så klart lätt för chefer och politiker att avfärda, eftersom det bara blev ett så diffust "vi har så mycket att göra". De kan inte avfärda avvikelser och anmälningar om specifika fall och problem, men ingen törs göra det eftersom det kräver att man erkänner att "jag klarar inte det här" och det är ingen som vill göra.

Lite OT, men bara lite!

Jo men visst! Det ska så klart vara okej att lämna barnen fem minuter! Vad tänkte jag med? Lite svinn får vi räkna med. Den där lilla detaljen att någon blir strypt kan man ju missa.

Är du förskollärare?