Inlägg från: Lyckobebisen |Visa alla inlägg
  • Lyckobebisen

    Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

    Det är ju min sambo som är gravid men hon och jag har gjort allt som har med barn att göra tillsammans. Det har däremot blivit så att jag sköter alla telefonsamtal och sånt, troligen för jag vill ha lite mer koll än henne och sen för att det gör mig lite mer delaktig. Skulle aldrig kunna tänka mig att avstå något som har med graviditeten att göra, besök eller annat. Men det är ju jag Glad


    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen
    Ponja skrev 2011-07-27 15:56:42 följande:
    Nej inte här heller, men man får göra ett tidigare också om man vill. Men inte försen v 12.
    Är ju så avundssjuk på alla som redan gjort det som "bara" är i vecka 6-7.. :(
    Skulle vara så otroligt skönt att bara få höra att allt är som det ska.
    Tänk att gå runt i 12 veckor och sen få reda på att något är fel. Hemskt.
    Men betala privat för ett då? :)
    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen

    Vi ska på inskrivning på tisdag. Då är tjejen i 8+4. Det kommer vad jag förstått vara en vanlig inskrivning. Ska bli så roligt!


    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen

    Jag vet inte om det är skillnad eftersom vi är två tjejer? Men jag skulle inte avstå ett enda möte (om det inte var så att jag var tvungen att göra något annat). Men jag tycker ju inte något om andra par där kvinnan går på mötena själv. Tycker inte deras respektive är mindre föräldrar eller delaktiga för det. Vet inte om det är så att jag vill känna mig som lika mycket mamma, jag vill liksom veta allt från början, inte få andrahands information. Glad

    Sen är det jag som skött alla kontakter och telefonsamtal, mycket för att det bara blivit så, sen för att jag är lite mer pratglad och sen för jag är lite mer kontrollfreak Flört

    Sen har sambon sagt att hon inte vill gå på nåt själv, mycket eftersom det är vårt första barn.

    En nära vän sa till oss "Det är så härligt, för ni är verkligen en enhet. Det är inte C som är gravid, ni är gravida"
    Hahaha, vänta bara tills jag blir skengravid också.. Solig


    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen
    faceprimer skrev 2011-07-28 19:52:11 följande:
    Sen är ju hälsosamtal så otroligt olika var man bor. Där jag bor så var det snabbt avklarat och jag fick fylla i ett papper om mina alkoholvanor och det pratades lite om kost. Sen var det klart.
    Men på andra ställen vet jag att det är väldigt mycket information om allt möjligt, inte bara om kost och alkoholvanor. Utan om graviditeten, och övrig information. Det fick inte jag.
    Men här har dom ju delat upp det så man har hälsosamtal och inskrivning var för sig. Kan tänka mig att på de ställen där man har båda ihop så blir det nog lite mer bredare information.
    Men så fort det kommer pratas om själva barnet eller graviditeten i sig,eller min "gravid kropp", så kommer ju min sambo följa med, och det vill han. På sånna plan vill jag verkligen dela allt med honom så han får vara med så mycket som möjligt     
    Jag tror vi är lite "skadade" av att vi gjort inseminationer och ivf och hållt på med planering i över ett års tid.. Det blir ju liksom vääääldigt mycket tid att prata och planera och fundera. Men som du säger, här är det liksom en vanlig inskrivning och då är det ju mycket mer (tror jag) hehe. Vi ska dit på tisdag så får se vad jag säger sen ;)

    Jag tycker såhär, bara du och din sambo är helt nöjda med hur ni gör, så ska alla andra skita i det ;)
    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen
    aikidoaasa skrev 2011-07-29 10:40:15 följande:
    Känner mig fortfarande ganska orolig...

    Jag har inte fått något mer ljusrött sedan igår morse... men fortfarande lite bruna flytningar då och då... skittråkigt att det ska vara så precis i slutet av semestern (då man bara vill få ut den sista njutningen innan allt blir hektiskt igen...)
    Jag har aningen molande värk i magen, som kan betyda vad som helst... brösten ömmar massor fortfarande men mitt illamående har typ helt förvsunnit.

    Jag sitter och funderar på om jag ska vara så nojig och orolig så att jag vill tvinga iväg min make till gynakuten för att se att den lill* lever och växer som den ska... eller om jag är för nojig och att det är bättre att bara ta det lugnt och vänta in tills det är dags för att se UL på mvc... Hur skulle ni göra?

    Babybluey: Det står i FLs gravid kalender att det är ganska vanligt att man kan känna sig öm/ ha ont i underlivet runt vecka 7 i graviditeten och att det är helt normalt. Så jag tror inte att du behöver vara orolig.  
    Vilken v är du i?
    Vi var inne på gynakuten för en vecka sen i 7+0 eftersom sambon hade väldigt ont (men inget blod). Hon fick lämna urinprov som visade på uvi och vi fick göra ett vul som visade ett fint litet hjärta.
    För oss var det absolut värt! Tog kanske två timmar, och då var det ändå väldigt lugnt, så var redo att sitta länge bara. Efter det så känner vi oss heeeelt annorlunda, avslappnade och njuter!
    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen

    Beklagar missfallet. det här är ju bara mina egna åsikter men jag tycker man är ute på mycket ttunn is när man säger att det är stress som kan framkalla missfall. Liksom ge de oroliga mammorna dessutom jättedäligt samvete för att de oroar sig också. Här hemma har jag alltid varit jättenoga med att peppa tjejen att hennes tankar inte styr graviditeten och att det absolut inte är hennes fel om något händer. Har också direkt sagt åt de i hennes närhet som sagt att ojoj det är inte bra för barnet att oroa sig, att här hemma praar vi inte så. Nu har jag tur att jag har en väldigt cool tjej som faktiskt inte oroar sig. Men jag tycker det är fult på ett stöttande forum att säga så...


    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen

    Ja precis. Jag tycker det är finare med svensk stavning. Tycker inte alls det är tidigt att prata namn, vi började med en namnlista för länge sen ;) Sen kommer vi väl ha en topplista och när bebisen är född så får vi se vad liten passar i att heta. :)


    BF 8 Mars 2012
  • Lyckobebisen
    aikidoaasa skrev 2011-07-31 19:27:34 följande:
    Nu lämnar jag den här tråden.

    Natten mellan fredag och lördag fick jag ett missfall. Vi åkte in till akuten och fick det bekräftat. Inte ett smack syntes på något ultraljud förutom att det fanns en rest av en slemhinna (eller vad det nu var hon sa)
    Det som gjorde det mer helvetiskt var att vi var ute på landet hos min makes morföräldrar för att fira en av hans släktingars 50-års dag. Det betydde att jag inte kunde vara hemma och gömma mig i min sorg. Enligt beräkningar var jag i vecka 6+2.

    Nu när vi kom hem var det första jag såg symaskinen och de söta babyplagg som jag hade börjat sy. Jag fick panik och städade undan allt för att inte behöva se det... inte just nu.

    Vårt tolfte försök som äntligen ledde till ett plus var inte vårt turnummer som vi trodde. Jag som trodde att jag inte kunde få något plus på de där stickorna...

    Jag ska ringa mvc imorgon och avboka min inskrivningstid och boka in en återkontroll för att se att allt försvinner som det ska. 
    Förhoppningsvis så meddelande min brorsa vidare mitt meddelande så att jag ska slippa dra upp det med mina föräldrar och berätta att "Allt är bra..." (För det känns inte bra, inte när en liten bebis är något som man längtat efter att få i en halv evighet. Visst, missfallet var inte en av de värsta utan att jag mår bra i kroppen...) 

    Så lycka till ni andra. Genom mitt MF så har nu era chanser ökat rent statistiskt sett för att era småttingar ska klara er. Den tanken ger mig lite glädje mitt i den här hemska sorgen.
    För detta är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende. 

    Någon gång blir det kanske vår tur...
    Usch va tråkigt. :(
    13 är mitt turnummer, jag hoppas att det blir erat med! <3
    Kramar
    BF 8 Mars 2012
Svar på tråden Vi som väntar marsbebis 2012 :-)