Varför flaskmatar så många unga mammor?

Svar på TS rubrik:
För att många unga mödrar har upptäckt att delamning rockar 

För björnhannar är det naturligt att äta upp sina barn. 

Ja, jag menar i första hand pappan när jag skriver "lämna över", men även andra personer. Självklart är man två om föräldraskapet och självklart är det väldigt bra att man delar på ansvaret. Men föräldraskapet är mer eller mindre livslångt, och för mig är inte definitionen på ett delat och jämställt föräldraskap att man delar 50/50 på matningarna under barnets första halvår. För mig har det känts viktigt att inte störa amningen eftersom det faktiskt finns hälsofördelar för både mamman och barnet med amning. Dessutom är det smidigt, ekonomiskt och mycket bättre för miljön än ersättning. Pappan kan knyta an till bebisen genom att bära barnet, ha det hud mot hud, bada, leka, byta blöjor osv. En riktigt karl behöver inte en nappflaska för att knyta an till sitt barn! Bebisen har heller inget behov av "egentid" med pappan där mamman befinner sig på annan plats i flera timmar. Det är helt och hållet ett vuxenbehov. Således är det inget skäl för att köra ersättning istället för amning för vår del. Däremot har jag pumpat ur och så har pappan gett på flaska när barnet blev några månader. Praktiskt när jag ville/behövde komma iväg. Dock accepterade inte barn nr 2 flaska så jag var rätt bunden i så där en 6-8 månader, men jag kunde ju vara borta 1-2 timmar utan problem. Det där är ändå en så kort tid av livet. Jag tror det är mycket viktigare för det delade föräldraskapet att pappan är föräldraledig, vilket han ju kan vara när barnet är lite större. Det finns faktiskt forskning som visar att ju mer mamman ammar, desto större är sannolikheten att pappan tar ut föräldraledighet!

Det stämmer INTE att "ju mer mamman ammar, desto större är sannolikheten att pappan tar ut föräldraledighet". Detta uttalande är missvisande då det inte är en väl fungerad amning som leder till ökad jämställdhet utan tvärtom.  

För min del ser jag inga hälsofördelar med helamning, varken för mig eller mitt barn därav mitt beslut att introducera flaska tidigt.   

Jag håller dock med dig om att anknytningen inte ligger i tuttarna utan i hur man är som person.  

Nej, du kan ju inte veta om just ditt barn skulle dragit nytta av helamning eller inte, men på befolkningsnivå finns det hälsofördelar för mamman och barnet med helamning i sex månader. Finns massor av forskning som visar det. Att förneka det är bara korkat.

Självklart går det för en engagerad pappa att etablera en anknytning trots amning, båda våra barn är ammade och har ändå knutit an jättebra till respektive pappa redan från början just genom de exempel du beskriver.

Det jag reagerade på var just uttrycket "lämna över", eftersom det implicerar att det är mamman som är primärvårdare per automatik. Vilket det ju inte alls behöver vara, här har vi varit två primärvårdare från början, men så har vi också haft rätt "lätta" barn, de har aldrig gillat maratonamning eller velat äta konstant, de har även tagit flaska med urpumpad mjölk tidigt, så tiden vi haft nära med barnen har varit lika för både mig och papporna. 

Föräldraledigheten har vi delat rakt av, trots att jag då "endast" (åtminstone enligt vissa här på FL) ammat 6-7 månader per gång. Det var helt klart viktigare än amningen för oss, därför valde vi att introducera flaska rätt snabbt så det inte skulle bli några problem sen.

Ska tillägga; det behövs ju inte bara en engagerad pappa, utan även en mamma som faktiskt ser pappan som en fullvärdig förälder och inte förvägrar honom och barnet att skapa en relation eller försöker få sig själv framstå som den enda kapabla föräldern. Dessvärre finns det ju fortfarande en hel del sådana mammor, det ser man varje dag här på FL, bara som ett exempel.

Sant, sedan tycker jag också många verkar blanda ihop vilja och kunna och drar pararlellen mellan att de skulle vara dåliga mammor för att de inte KUNDE osv.

Har också svårt att se varför man väljer bort ammningen om man KAN (fysiskt och psykiskt)

Ser jag på min omgivning så ser jag lika många yngre som äldre som inte kunnat amma men fler yngre som alt bort ammningen frivilligt jämfört med äldre.

Mina barn har samma pappa vilket det inte verkar som dina barn har? Då tror jag faktiskt det är lite annorlunda. För med ettan var det väldigt viktigt för oss att dela allt så mycket det gick och det kändes väldigt viktigt det där med urpumpningen och att jag började jobba deltid när ettan var knappt ett halvår. Men ju fler barn vi fått (vi har tre stycken), desto mer har det varit minsta motståndets lag, det är fullt upp som det är med tre barn så vi har inte prioriterat att jobba på att trean ska klara sig exakt lika bra med pappan som med mig från späd ålder. När tvåan inte ville ta flaska orkade vi inte hålla på och traggla med den (hade bestämt redan från början att jag skulle vara hemma ett år), samma med trean, han har periodvis accepterat flaska men när han inte gjort det har vi tyckt att OK, det är så här nu, det blir annorlunda sen. Jag har varit mer oumbärlig vid läggning eftersom vi inte orkat träna insomnande utan amning förrän de varit lite äldre med tvåan och trean. Då har pappan istället tagit de äldre barnen. Den där "stackars" tvåan som fick vara så mkt med mig när han var bebis har nu istället fått följa med pappa och storebror på grejor medan jag varit hemma med bebisen. Det jämnar liksom ut sig i längden har vi resonerat. Nu är trean 10 månader och även om jag fortfarande ammar är han inte alls beroende av mig på samma sätt som han var för några månader sen.

Men nu börjar jag hamna utanför trådens ämne känner jag.

Nej, det är två olika pappor. Dessutom är det sex år mellan barnen, vilket väl kanske också spelar in, liksom att stora barnet haft växelvist boende.

Kanske hade vi tänkt och agerat annorlunda om vi fått fler barn som det var tänkt (men inte funkade), men jag tvivlar ändå. Troligen hade vi istället delat ännu tidigare på föräldraledigheten, och jag hade förmodligen inte ammat alls, eller kanske bara delammat ett tag alt pumpat ur råmjölken. 

Man gör det som funkar bäst för de enskilda parterna och den enskilda familjen, helt enkelt. Vissa gör på ert sätt, andra gör på vårt. Inget är konstigare än något annat egentligen, tycker jag.

Vilka hälsofördelar tänker du på när du jämför helamning med delamning? Det är inte korkat att ifrågasätta tomma uttalanden utan snarare bra

Kan inte svara för ALLA unga mammor men jag vet att dom jag umgicks med för några år sen ammade inte och det var ju en massa orsaker, bland annat att de trodde att brösten blev förstörda, att det var tråkigt att inte kunna dricka alkohol o sånt.. MEN som sagt, detta gäller ju inte alla utan det gäller dem som jag umgicks med då. Tror dock att detta är vanliga anledningar även om många inte skulle erkänna det.

Herregud! För att kunna dricka alkohol? Brösten blir ju förstörda under graviditeten så det är ju ingen bra anledning, sen skulle jag personligen aldrig lämna bort en så liten för att festa. Jag har varit nykter i 4 år just därför!

Orkar verkligen inte plöja igenom tråden. Jag har nog inte sett någon sådan fördelning av de mammor jag känner i alla fall, ser både unga och äldre mammor som inte ammar av olika anledningar.
Själv räknar jag mig som ganska ung mamma, mina barn har aldrig smakat ersättning och ammat 1 respektive 1,5 år.