Juni/Juli mammor...

Min Molly är fortfarande kladdig i ögonen (är 6veckor) men det blir bättre och bättre. Efter drygt en månad har jag för mej dom säger att man kan be nån kolla på det, sen beror det väl på hur mycket där är också. Men oftast görs inget då heller eftersom det de flesta gånger beror på trånga ögonkanaler och det löser sej själv efter en tid.
Storebror var geggig i sina ögon länge men det enda som sa till oss var att tvätta med vanligt vatten och tänka på att alltid torka utifrån ögat och in mot näsroten.

Min Molly låter också när hon ska komma till ro. Kallar henne får vår lilla knorr. Storebror hade ett jätteroligt/gulligt läte som bebis. Han lät som en av figurerna i beavis and butt-head (den som sa: höhö).

Den här kvällen har varit olidlig. Sotrebror har så otroligt ont i munnen och grät i panik i över två timmar. Kunde inte alls komma till ro för att sova. Å samtidigt så har lillasyster varit väldigt orolig och behövt vara nära och gråtit. Inte kul när man är ensam. Dessutom skulle jag aldrig ha sagt något om att hennes öga verkar bli bättre. Idag (efter vi varit på bvc förstås så jag kunde inte fråga där) så svullnade hennes öga igen nästan helt och är så väldigt kladdigt. Blir så orolig att sonens virus kan ha smittat henne och att det satt sej där för henne. Jag får nog ringa läkaren imorgon och vara extremt nojig och orolig förälder, dom borde vara vana vid såna.

Men stor hade Molly blivit iallfall när vi kollade henne idag på 6veckorskollen. Väger 5880g och är 61,5cm lång.

Tycker ni det är kul att plocka undan urväxta kläder?! :-O jag gillar det inte alls, jag blir helt gråtfärdig och tycker det är jobbigt att hon växer så fort, att bebistiden springer fram. Jag har tagit undan storlek 56 och nu är hon inne på storlek 62-68. Men det var med gråten i halsen jag plockade bort kläderna och jag drog ut på det länge.

Jag grejar här hemma med endre Molly på armen eller i babysitern. Fast sitter hon i den måste hon vara med så nära att hon ser. Hon vill vara med där det händer saker, hatar att vara själv. Storebror på 1,5år är min hjälpreda, så duktig och hjälper till. Tur det då sambon är ju borta på jobb och kommer hem om två veckor.

men senaste dagarna har det inte hänt mycket här då sonen gråter sej igenom hela nätterna pga blåsor i munnen och så svullet tandkött. Så jobbigt att inte kunna göra något för att lindra när man ser hur ont han har och vilken panik han får.  

De flesta babysitrar går att ställa i olika lägen så man kan ha dom allt från helt liggande till helt sittande. S i början behöver man inte ha dom så sittande utan kan göra så att dom ligger med huvudändan högt så att de ser. Vi har inte nån värsting babysiter heller men den är en av de bästa investeringarna vi gjort. Storebror satt/låg mycket i den och nu har lillasyster fått börja använda den. En till bra grej att ha den till är när bebisen är förkyld. När sonen var liten och var förkyld hade vi babysitern mellan oss i sängen och så fick han sova i den på nätterna. Då blev det inte så jobbigt för honom att andas.

Vi kommer inte ha något dop. Vilket jag tror att vissa tycker är tråkigt (även om de är för snälla för att säga det).
jag är inte kristen så då känns det ganska menlöst med ett dop.

Min Molly gillar inte heller när det kommer för mycket mjölk. DÅ släpper hon på en gång och mjölken sprutar åt alla håll. Har alltid en handduk liggande vid börstet för att samla upp mjölk som rinner ur hennes mun och kunna stoppa mjölkflödet när hon släpper taget. ibland får jag mjölka ur lite mjölk så att det värsta trycket försvinner ur bröstet innan hon kan äta. Men hon kan bli arg på att det kommer för lite ibland också... men mest blir hon arg av för mycket mjölk. hon älskar att ligga och snutta utan att behöv få nån mjölk i magen när hon redan är mätt..

Min tjej har också napp. Skulle inte orka utan den. Hon har otroligt stort sugbehov och vill suga dygnet runt förutom när hon ska "prata". Höll mej nån veckan är hon var pyttis eftersom de säger att det kan förstöra hur barnet suger på bröstet när man ger napp. Men sen insåg jag att det inte skulle funka utan napp. Och hon har inga problem att ställa om från napp till bröst och tvärt om.

med sonen hade vi både sempers och minifom när han var liten. Efter att vi börjat med de båda slutade magonten. Men jag kan ju inte säga om det var sempers, minifom eller bägge som gjorde honom bättre då.

lite nyfiken. sa hon varför minifom kan göra det värre förresten!? har aldrig hört det innan. De ska ju bara ta bort ytspänningen, tycker inte det borde kunna göra saker värre då.

jag var tvungen att läsa lite om de olika dropparna (jag är skadad av att vara lärare tror jag :-P ).så här skriver familjeapoteket om minifom och semperdroppar.

"Semperdroppar och minifom är två olika produkter som verkar på olika sätt. Semperdroppar innehåller lactobacillus reuteri, en ”god” magbakterie som vi behöver för att ha balans i magen. De här bakterierna kan hjälpa magen att komma i balans snabbare efter till exempel en antibiotikakur.

Minifom är ett receptfritt läkemedel där beståndsdelen bryter ner nedsvald luft så bubblorna lättare kan passera genom tarmen.

Har du fött ditt barn med vanlig vaginal förlossning och dessutom ammar, då har barnet fått de bakterier det behöver och får fortlöpande hela tiden antikroppar med bröstmjölken. Möjligen kan Semperdroppar vara bra, om du eller barnet behandlats med antibiotika, och du i samband med det tycker att barnet reagerat i magen. Ibland kan barn som ammar svälja ner luft, speciellt om mjölken kommer snabbt. Många kan tycka att det hjälper med att ha barnet i en lite mer upprätt position vid amningen och att barnet får rapa. En del tycker att Minfom kan hjälpa till att avhjälpa problemet. Minifom måste tas under ett par dagar innan man märker någon skillnad.

Om du inte ammar, då kan man fundera över om barn med gasiga magar behöver mer lactobaciller, det kan också minska gasbildning."

Det finns en bok som heter "att växa och upptäcka världen" den förklarar när bebisar brukar gå igenom vissa utvecklingsfaser och när dom pga det är på sitt mest soligaste humör och sitt mest regntunga humör.
Det finns ett schema uppritat i den boken där man kan se när solarna och molnen brukar dyka upp.

Med storebror tyckte jag den stämde ganska bra, när jag tog hänsyn till att han är född för tidigt. Eller så är det så att det bara är skönt att hitta en förklaring till varför det gnälls ibland.

Amisej: klart barn är olika och att man måste lära sej tyda sitt eget barns signaler. Men det kan vara skönt att veta att det kan finnas anledingar till att barnen har gnällperioder ibland även fast de inte har ont i magen eller får för lite, mycket mat mm att det inte behöver innebära att man är en usel förälder utan att barnet är inne i en stor förändring i sitt liv. barn utveckalas ju inte bara fysiskt utan även mentalt och det är det som boken tar upp. Sen om det för mitt barn kommer vid 6veckors ålder och för ditt vid 3veckor är ju en annan sak så man kan ju inte lita blint på att bara för att det står att något ska komma vid 4veckors ålder att det är just då det händer, alla följer inte samma takt, men något sånär samma ording brukar komma.