SamsonS skrev 2011-11-24 20:19:47 följande:
Hjälp!!!
Jag är desperat nu! Ända sen C föddes så har det bara funkat att amma henne till sömns. Både dag som natt. Dock måste vi ligga i sängen, annars är det omöjligt att få henne att sova. Är därför inte så skoj att åka iväg någonstans eftersom det stör våra rutiner och hon blir ju jätteledsen och gnällig när hon inte får sova. Så länge vi är hemma funkar dagarna bra, men kvällarna är hemska, trots att jag försöker amma henne till sömns i vår säng. Ibland kan det ta över 1,5 timme innan hon somnar, hon ligger och snuttar, släpper, fäktar, kollar runt, snuttar lite till och håller på. Somnar hon till slut försöker jag smyga upp, ibland vaknar hon innan jag ens kommit ut ur rummet. Lyckas jag ta mig ut vaknar hon efter ca 30 minuter. Sen är det samma visa igen. Och såhär kan hon hålla på 3-4 gånger VARJE kväll innan hon somnar för natten. Jag hat verkligen 0 egentid eller sambotid, eftersom hon kräver min uppmärksamhet konstant på dagarna. Hon sover många, men väldigt korta pass på dagen. Så den enda tid jag kan ägna mig åt annat är när sambon kommit hem från jobbet fram till C ska sova. Kan säga att här hemma ser det FÖR JÄVLIGT ut och jag känner mig tok stressad. Och kvällsmat brukar jag lyckas få i mig runt 21...
Jag känner mig instängd i detta jäkla sovrummet!!!
Usvh så jobbigt!! Vet inte helt om jag kan hjälpa, men hon tar inte napp? Försöka trösta och vysja på annat sätt? Tänker att hon då säkert blir arg som ett bi, men tillslut så somnar hon ju... Jag vysjaded och bar O här för att han skulle somna i starten. Men det orkade jag inte en gång när jag fick hög feber och ont i kroppen. Då tänkte jag att jag får ge han närhet och kärlek utan att bära, amma eller nått sånt. Han fick ligga i sin säng, och jag satt bredvid/hängde ner i sängen och tröstade och vysjade och hade mina armar kring han. Han var arg, men somnade efter max 40 min skrik (kollade såklart så han inte var hungrig eller hade ont, men han var bara sur) med mig hängandes i sängen. Sen provade jag följande nätter, och det gick hur bra som helst utan att han skrek nästan något. Så nu somnar han själv oftast. Lite arg ibland, men då lägger jag en fast hand på bröstkorgen och vysjar. Då somnar han oftast... Ibland måste jag lämna han i fred, för är jag där vill han bara vara social

Ett mörkt rum och en lite trasa över ögonen brukar funka också om han inte är övertött! Så somnar han bums.
Man kan ju prova lite olika trix. Men försöka att inte amma till söms är nog bra. Hur du väljer att vysja/söva istället får fundera lite på... Något du orkar i längden och som inte gör att hon vaknar när du tar bort det (ljud, bära eller liknade). Hon kommer nog bli arg över att du inte hjälper henne somna som ni brukar dock...