Hej tjejer! Kul att se att gruppen ändå lever!
Tänker ofta på er faktiskt :)
Här är livet väldigt snurrigt... Sambon har ju mått sämre och sämre och tillslut försökte han köra ihjäl sig men misslyckades tack och lov. Tre veckor på psyket, semester! Nu ska han börja jobba halvtid från och med imorgon och jag ska äntligen få RO hemma så jag kan plugga och pausa i fred! Det är sjukt slitigt för han klarar ju knappt barnen alls, så inget är eg förändrat trots tusen olika piller (eller nästan iaf) men han är iaf mindre arg, alltid något. Vissa insikter har infunnit sig vilket är skönt- Men det är svårt med barnen när allt blir kaos så snart han är med. Drömmer om det enkla, som att kunna äta mat eller fika tillsammans avslappnat och ha ROLIGT tillsammans...
Förlåt för deppinlägget men ville att ni skulle veta hur det går...Trean får som sagt vänta...inte speciellt sugen på ngn närhet alls kan man ju säga...
Längtan, hur går det????
Råttentottan: haha, det är intensivt! Grattis! Hoppas ni mår bra alla!!
Nemi76, hoppas ni har lite flax nu!!!
Finlandssvenska: mysigt!
litetfröimagen: hoppas du får bra hjälp nu! Det är skit att man måste slåss för att få vård :( PEPP!!!