Hur räknar banken? Hur mycket ska finnas kvar?!

3000 i fickpengar ÄR väldigt lite för två personer. I alla fall om man har några intressen, vilket de flesta har, ett umgänge med andra och bryr sig om sin hälsa och tränar. Många tänker så sjukt snävt - att nöjespengar är bara fika på stan eller bio. Men de flesta mår bra av upplevelser, särskilt naturupplevelser, och även om man tänker billigt så kostar det lite. Joggingskor, pengar till bussen till "den avgiftsfria blåbärsskogen", kanske någon kanothyra, gummistövlar, en engångsgrill för att kunna grilla korven ute i skogen istället för att steka den i pannan hemma. På vissa håll tas det ut parkeringsvagift på badplatserna, vårt närmsta bad hemma kostar 50 kr om dagen i parkering.
Är man medlem i någon förening kostar det i avgifter, vill man springa något lopp kostar det. Även om vänner är vänner oavsett ekonomi kan man inte alltid snylta utan "borde" väl bjuda på vin till maten ibland, köpa en present till deras barn på treårsdagen, köpa present till 30-årskalaset, själva bjuda in till kalas vid i alla fall dop/jämn födelsedag/förlovning, bjuda kompisar på annat än köttfärs då och då osv. Kanske någon gång unna sig att stanna så länge på middagen att sista bussen har gått bara för att det är SÅ ROLIGT och sen tvingas ta taxi hem. Har man vänner eller släktingar i andra städer måste man betala för att träffas också, inte kul men mångas verklighet att resan till brorsan och älskade brorsbarnen går på minst 500 per person. Även om man åker varannan gång var så blir det lätt en hel del per år.
Om man blir sjuk några dagar har man bara hälften kvar av de 3000, dessutom.

Naturligtvis KAN man KLARA SIG på mindre än 1500 per person i nöjespengar, men eftersom de allra flesta har så pass rika liv med intressen, drömmar och vänner, att de inte vill leva så snålt om de inte måste så vill banker att man har större marginaler än så i sin eknonomi. Annars är risken jättestor att man faller för frestelsen och tar krediter och smålån. Och nu pratar vi inte att man bara måste ha en cafélatte eller en platt-TV, utan om också andra värden i livet. Några har tur och bor med både naturen och nära och kära inom cykelavstånd, men alla har det inte så...

Nu är det såhär att ingen av oss är intresserad av att göra kostsamma saker när vi är lediga, vi trivs bra i TV soffan och bara mysa tillsammans, med vår stora "tjock TV", dricka en kopp kaffe eller två vid datorn, eller bjuda in vänner på lite kaffe. Jag kan tänka mig att det är lite skillnad att leva i en väldigt liten by i södra Sverige, än att bo i någon storstad.

Vi bor på landet, så vi har inga resekosnader när vi ska plocka svamp eller blåbär.

Våra vänner förväntar sig inte att det bjuds vin till maten eller att man köper några födelsdagspresenter.
Vi finns där för våra vänner och de finns där för oss, det räcker gott och väl för mig att man vet att det alltid finns någon att prata med över en kopp kaffe (vilket jag f.ö. kan bjuda på). Vill inte mina vänner bli bjudna på köttfärs så får de vara utan, så enkelt är det. Då kanske de inte är mina vänner. Jag har blivit väldigt kritisk och är bara vän med de som verkligen är ens vänner oavsett vad.

Lyxfällan finns för att folk inte lever efter sina inkomster...
Kan man inte (på två personer) klara av att leva på 17500 kr (med allt inräknat utom boende) på en månad kanske man har lite problem med sig själv...