jag är så SJUKT VANSINNIGT trött på klyschan: "det är när man tänker på det som minst, som man träffar nån" och liknande. Jag är inte desperat på nåt sätt, men jag ÄR 32 år, singel och barnlös, och ja, jag vill gärna träffa någon. Det betyder INTE att jag hänger upp hela mitt liv på det, att jag ser varje person jag möter som en tänkbar partner, eller att jag sätter mitt liv "on hold" i väntan på kärleken.
glädje58: tack för de inte helt sanningsenliga, men väldigt snälla, orden! 
oestetiskt med fyrsiffriga sidnummer, vi borde göra en ny tråd... :)
gott nytt år! Börjar bli dags att lägga sig
äh, spela roll, jag har aldrig fallit för "fel killar" och det har ju uppenbarligen gått åt helvete ändå 
