Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Det där att du är så tillgänglig är faktiskt inte bra. Dels så försvinner den jaktinstinkt männen har. Det är oftast mer lockande att få det man inte kan få eller är svårt att få. Och dels så är risken för att din identitet försvinner till en viss del.

Ska du göra dig tillgänglig, vad innebär det? Att du ska anpassa dig så snabbt som möjligt efter den kille du just nu träffar. Du blir en kameleont, med andra ord rätt så osynlig. Och vem lägger då märke till dig?

Det här skulle betyda att det kanske inte är fel killar du uppsöker, det är bara som så att ditt beteende gör dig osynlig och ointressant för dem

Jaktinstinkt och jaktinstinkt. Vi människor har väl alltid haft en speciell relation till något som vi inte har men önskar. Det handlar inte om att klubba ner någon. Det handlar om att kanske få något som man gärna vill ha...

Herregud, det skrivs ju fram och tillbaka att man backar tillbaka när kille är på som ett plåster. Det där att man låter det få vara lite svåråtkomligt och att det inte serveras på ett fat är väl spännande och lockande.

De flesta av er skulle väl backa om någon kom och la upp sig framför näsan på er. Kom inte och säg att det är ett attraktivt sätt. Man vill ju ha det där spelet där man känner efter och vågar närma sig lite allt eftersom 

Precis det jag försöker få fram. Men väljer man att göra en cirkus av resonemanget "jaga" så kan det självklart bli både förlöjligande och dumförklarat.

Jag hörde under en föreläsning om lycka, att vi människor mest uppskattar själva jakten/väntan/arbetsinsatsen i det vi vill ha. Det ger en otrolig härlig känsla. Sen när vi väl får det, så falnar lyckokänslan rätt så snabbt. Det som kan ge en mer varaktig lyckokänsla är relationer, jobb och nåt annat jag inte kommer ihåg.

Du är väl en skapande person och de är alltid sena med det de ska göra 

Ha det så trevligt i kväll 

kram  

Snacka om att vilja missuppfatta saker, finns det bara svart eller vitt

Är det du som är sån eller påstår du att det är det, jag tycker är rätt sätt att träffa en kvinna på. Jag förstår inte vart den här klubban och grottan kommer ifrån?Precis som jag sa, så är det väl inget fel om man flyttar fram sina "positioner" i ett "spel" när man närmar sig varandra. Du känner ju själv att det är obehagligt om någon bara rusar fram och vill kulla. Om man nu spelar med i spelet där man nosar på varandra och känner efter lite grann pö om pö, så får man ju chansen att känna in den andra parten. Det är kanske en tolkningsfråga, men jag kallar det ett spel. Man spanar in varandra, blickar som möts, blicken ner mot golvet, blicken upp igen. Efter en stund så kanske man ses igen. För mig är det ett spel. Och på ett blir det en jakt. Man vet vad man vill ha och nu gäller det att väcka intresset hos motparten.

Så jag pratar inte och har inte nämnt något om att jaga, klubba ner, och dra med sig hem till grottan. Lägg av med sådana bilder, för det är inte det jag säger eller menar.En del kallar det ett spel och några vill kalla det att lära känna varandra. Samma sak egentligen.

Att göra sig tillgänglig kan man göra på olika nivåer. Det ena är att bara kasta sig fram i famnen i ett överraskningsmoment. Det andra är att lära känna varandra/spel.

Att ha sex på första dejten är inte att lägga upp sig framför näsan på någon, för då har det redan varit en procedur innan där man lärde känna varandra. Hur mycket eller hur litet spelar inte så stor roll. Men att bara gå fram till någon och säga ska vi knulla? Det är att lägga sig framför näsan på någon. Det är ju det som händer titt som tätt förstår jag när kvinnorna i tråden delar med sig av en del mejl de får i sina inboxar.

 

Om du läste lite mer noggrant vad jag skrev, så sa jag att relationer var en av få saker som kan ge varaktig lycka.

Vad är det med dig idag Smecker, jag känner inte igen dig. Varför har du taggarna ut så. Varför vill du missuppfatta mig i flera inlägg? 

Varför dessa tankar Smecker? Varför så svart eller vitt?

Spelet för mig är ett litet skådespel där man väcker intresset för varandra på ett försiktigt sätt. Vad är det för fel på det. Men kalla det för att lära känna varandra om ni vill. Det kanske känns mer 2012När spelet är över så har man förhoppningsvis hittat varandra, det var ju det som var målet.

Jag vet inte om ni missuppfattar mig när jag nämner spel. Jag menar inte att man ska spela en roll, en person man inte är. Det är väl klart att man ska vara sig själv. Titta på djuren, de har ju också ett spel, en uppvaktning. Nu när Legacy ska iväg på dejt så putsar hon sina fjädrar och vill visa fram sina bästa sidor. Det är också ett sorts spel. Min exfru som blev förälskad i en på jobbet gick upp en timme tidigare varje morgon för att göra sig extra fin. Det är också en del av ett spel.

Precis det jag menar när jag säger att man inte ska vara helt fucking tillgänglig. Se till att ha ett eget liv också