Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hej på er! Har föjlt denna tråd väldigt länge o tänkte nu får man väl också skriva något fyndigt.
Har nog testat det mesta och både med bra o dåligt resultat. Har i sommar gått på många dejter men inte någon jag fastnat för så man börjar inse att antingen är man för kräsen eller så är man bara tja konstig:)
Sen när man väl gör det då blir man så sjukt osäker o har inte lyckats få något bra gensvar.
Blir väldigt off när det är så många upptagna som är ute o tror man kan vara intresserad eller farbror Bosse på 55+ som tror man kan vilja träffas..
Är dock rätt ny i Malmö så jag ser det också som en bra chans o träffa nya vänner o det har jag faktiskt gjort och är lättare här än i Göteborg där jag är ifrån..

Jag tar och citerar mig själv i den här frågan så det inte blir några förväxlingar! 

Men jag tycker ju ni verkar flörta med varandra. Bägge bor väl i Malmö och är singlar och börjar bli trötta på nätdejtingen?
Om detta stämmer är det inte dags för en liten sammanslutning mellan er två.. om inte annat kanske det kan bli en finfin vänskap?  

Såååååå?  Har ni avslöjat era nick i nätdejtingen och kollat in varandras sidor tro? *mycket nyfiken* 

Sweet!  

Funderar allvarligt på att ta en paus igen. Vet inte riktigt vad för killar jag drar till mig?
Under de första mailen med en kille så berättar han att han har en liten snopp (wtf??), bara för att jag skulle veta om vi skulle dejta. Hade hellre tagit den smällen senare om vi säger så..
Andra killen som jag faktiskt hade ett väldigt roligt samtal med första gången vill helt plötsligt att jag ska komma över vid 11 tiden varje kväll, gärna med ett visst klädesplagg.

Måste nog börja titta på andra alternativ nu.

Det finns alltså bara en

Sorry, jag har lite trist humor ibland...

Det är som...bara så du vet så är bhstorlek ...
Why liksom...

Bästa sättet att överleva är att lägga ner och leva resten av sitt liv ensam. Mitt beslut togs redan vid 25 års ålder och håller än ...

Man bör ju se till att man klarar sig själv och känner glädje i sitt eget liv. Man ska inte lägga det ansvaret på någon annan. Men det där med att känna fysisk närhet är så himla viktigt. Jag håller på att bli helt tokig av denna bristvara.

Även om man längtar efter en partner så kan man må bra själv.