Anonym (Sa) skrev 2011-09-11 21:17:32 följande:
Sådana problem mitt ex hade. Han "erkände" väl en del, annat kom upp, å han skulle förändras, och bla bla bla. Djävligt synd, eftersom jag älskade honom djupt, å vi hade det tokigt bra ihop när han inte flydde in i nått eller så förstås. Ser människan som sjuk.. han har väl halvt erkänt det, men tar ju aldrig tag i det.
Jobbigaste är nu efteråt, när nya små sanningar poppar upp, från oväntade håll, å jag inser HUR mkt han ljugit. Och att jag märker hur det påverkar mig, så att jag har jätte jättesvårt att lita på nya män. Åkt på några snytingar redan nu i dejtingträsket, så jag har kastat in handduken. Orkar inte med den cynism som hotar att bli min om jag fortsätter att hänga där i träsket... Kärleken måste finnas någonannanstans.
Läser i tråden, å ångra inte mitt val att kliva av, även om jag är frustrerad like hell av och till. Men livet är ju så gott ändå, å jag och ungarna har det tokigt bra ihop. Så känner mig ganska fridfull ändå, dom ögonblick jag inte står å ylar mot månen förstås då..
hehe...
Lycka till allihopa, och "hopplös"(gillar inte ditt nick, för jag tycker inte alls du verkar hopplös, snarare makalös) hoppas du skakar av dig honom(och eventuellt att hans sambo får reda på vad han gjort; så att hon kan få en valmöjlighet hon också).
Usch, det låter riktigt jobbigt. Jag fattar inte hur svårt det ska vara att vara ärlig och trogen.
Förstår att du är rädd och inte riktigt litar på män. Och tyvärr blir det ju värre för varje gång det händer.
Så gulliga ord! Tack ska du ha, det värmde! Makalös är ett finare ord
.
Hans tjej vet, det var så jag fick reda på det. Hon ringde mig.