Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!
Den största passionen och förälskelsen jag nånsin har upplevt var med en kille som jag från början inte tyckte var det minsta snygg eller attraktiv. Men sen lärde jag känna honom och föll för hans personlighet och så fort jag såg honom blev jag alldeles varm och tänkte att shit va fin han är och jag var fruktansvärt attraherad av honom.
En från början inte snygg kille kan växa sig till att bli snygg medans en tiopoängare snabbt kan falla till att bli oattraktiv om personligheten suger.
Jag kan dela med mig lite om mig själv och några tankar jag har. Jag har alltid varit ganska så liten, aldrig blivit mobbad för det men haft många inte så smickrande smeknamn. Jag får fortfarande ofta höra hur liten jag är. Detta har satt sig lite på hjärnan och jag känner mig ofta som en liten flicka istället som en vuxen kvinna. Och att som i mitt jobb gå in och chefa känns extra problematiskt då jag känner att jag alltid först måste bevisa att jag är duktig på det jag gör innan jag känner att jag tas på allvar. Tror att detta hänger ihop med mitt dåliga självförtroende jag vågar inte riktigt ta plats alla gånger, jag är mer avvaktande. Men jag har däremot en hög självkänsla för jag vet att jag duger precis som jag är, är det någon som tycker något annat så får det stå för dem.
Hm, lite snurrigt inlägg kanske.... skyller på tiden på dygnet.
ibland känner jag mig som det, typ i duschen med, ja du vet