Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag har blivit betraktad som svin av många killar. Ändå tycker jag att jag är en bra tjej! Så tycker nog killarna också...

Micke: För att svara på din fråga, de tjejer som söker svin är kanske också faktiskt "svin". Alla tjejer letar inte efter "the big L". Men hur söker du efter en tjej? Har du funderat på hur du "säljer" dig själv? Vet ju inte alls hur du är privat och endast vad du skrivit i tråden. Men här framstår du en smula trasig och desperat över att hitta någon ( menar inte att trycka ner dig). Att du är ensam på heltid med din son framstår som din identitet. Men du måste ju vara någon mer än bara ensamstående förälder? Att du "tvingats" mogna pga din son är ju en sak men vet du ens vem du är i allt det? Det tar ju ett tag att hitta sig själv i nya situationer och jag får ofta en känsla av att folk som varit utsatta för en livsomvändande upplevelse ett bra tag efteråt ÄR det som sin identitet och då tror jag det är svårt att hamna i en sund relation med någon. Vilket paradoxalt nog brukar ske då folk i just de situationerna "behöver" ha någon och då brukar det bli så att man antingen hamnar i en reboundrelation eller att man blir själv och bitter. Har många vänner som hittat sitt livs kärlek typ två veckor efter deras skilsmässa eller dyl situation. Kan inte mer än tycka synd om dem över att de lever i en förmodad illusion.

Ulfsas: Men hur var hon som person?

Jag råkar vara väldigt fotogeik eller vad det heter och blir bra på kort. Sen ser jag då fan inte ut så irl

Det är ju därför man inte nätdejtar går man på folk irl så slipper man dessa överraskningar!!! Om man i inte är för full och inte mins hur de ser ut då hmm den är jobbig

Madida: Vissa katastrofdejter hade jag faktiskt önskat att jag fotat innan HERREGUD!!! Hahaha!

Ulfas: Haha dejtar du östermalmstanter?! Det är väll dömt att misslyckad hur man än gör

Ulfas: Min erfarenhet (vilken säkerligen inte är stor ) är att träffar man varandra irl (icke på fyllan) så blir detta med attraktion och utseende en mindre överraskning Men så ska man våga gå fram och ragga upp någon också (något jag verkar vara helt stört ensam om...). Anywho, nätdejting verkar tendera att bli listor på "big no no's och big yes yes...) jag tror verkligen inte på nätdejting. Folk tror så sjukt mycket på att hitta någon som stämmer in på sina kreteriet att de glömmer känslan. Sen är ju chansen rätt lite. Att man blir kär på första dejtenoch det är ju typ vad man har på sig vid nätdejting eller dejting öht... Nu är jag negativ här men jag tror verkligen inte på konceptet nätdejting...

Ulfas: Sorry men ni stockholmare fixar inte eskilstunatanter!!! Vi är alldeles för hardcore!!!

Ulfas: Hahaha jo du, jag har försökt mig på det fisförnäma livet och faktum är att män verkar ha svårare för kvinnor somvågar vara sig själva fullt ut. De män jag attraherar verkar vara bratz och efter en eller två dejter inser de att man inte är en jäkla fågelholk med LV väska och minivovve... Fattar inte riktigt hur jag kommer i kontakt med dessa killar VARJE gång!!! Men just nätdejting tror jag ej på. Tror nog mest påsen jobbiga väntanpåatt helt plötsligt i ett socialt sammanhang hitta den där personen som växer i ens ögon som man helt plötsligt upptäcker att man är kär i...

Ulfsas: Vet inget bakom din skilsmässa om vem som lämnade vem. Men låter lite i mina öron som att ditt ex behöver stå på egna ben för att fatta att hon är ihop med ett pucko?!!! Låter som du är för snäll för ditt eget bästa Man kanske är det för barnens skull. Men seriöst, en vuxen kvinna bör kunna ta det ansvaret! Att folk blir ihop med pucken och har kvar dem har jag svårt att förlika mig med, rädsla för att vara själva? Ekonomiskt? Vad det än beror på så har jag sett fenomenet i min bekantskap och det är tragiskt.

Haha den kille som vågar sig på en dejt nr2med mig utan att ha blivit avskräckt borde få en eloge haha!!! Den mannen kan flyga vem som helst vart som helst