Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

jag har bara skrivit typ att jag är en glad tjej med två barn (tycker det är viktigt att säga med en gång så killarna själv kan välja om det är nåt de vill engagera sig i) och att jag söker ett seriöst förhållande. Lite mer har jag väl skrivit men är väl kanske 5-6 rader bara.

Glädje: håller inte med dig. Jag är ute efter nåt seriöst men vill inte läsa hur mycket som helst. Vissa längre texter är lättare att läsa än andra. Just denna text tycker jag var jobbig att läsa. Möjligt att fler tycker likadant? Ingen aning. Jagvtycker hela "lära känna" grejen är rolig och vill hellre ha en konversation än att läsa ett långt stycke på nätet. Bara min ide, så det behöver inte vara så att oseriösa gallras bort utan även andra.

Laddar för dejten i morgon. Vi ska gå på restaurang och käka! Inte var dag jag är på restaurang och äter Är lite nervös. Har lite dliemma i fallet då jag gillar honom och vill träffa någon, samtidigt är jag lite skraj för jag behöver fortfarande en hel del tid för mig själv då jag är helt slut att ta hand om barnen som inte mår helt prima just nu.
Mitt hopp ligger i att han förhoppningsvis förstår min situation och väntar...

Ska på dejt om en halvtimme.
Fattar inte, gillar ju honom som det känns nu. Är ju tredje dejten ikväll. Känns som om detta är liksom avgörandet om jag ska fortsätta träffa honom eller inte. Har ju varit på två dejter innan. En promenad och en dejt på krogen. Första kändes jättebra, andra lite mer tveksam men då var jag ju ute med polarna och dessutom lite full Det kändes ok men inte sådär superbra som jag hade tänkt mig!

Ikväll ska vi gå på restaurang som jag nog berättat och då borde man märka om det är trevligt och ok att sitta och snacka några timmar eller om det blir jobbigt. Eller vad tror ni?

Jag är så jävla rädd att träffa nån ny, inleda en ny relation. Har alltid varit det!! Så samtidigt så vet jag ju att detta är "normalt" för mig, att känna mig lite osäker. Haft två längre förhållanden innan och då blev jag också osäker från början och sedan hade jag en svacka igen efter ca 2 månader. Jag tycker det är sååååå jobbigt att lära känna en ny person på detta plan. Inte som kompis utan som en partner! Förstår inte varför.
Jag känner ju att jag är helt över mitt x så det är ju inte nåt sånt, bara jobbigt helt enkelt.
Är såååå nära och ringa och ställa in dejten men samtidigt vet jag ju att det inte har med HONOM att göra utan med MIG. Så om jag ställer in denna dejt så kommer samma problem komma nästa gång eller med nästa kille...bara att bita i det sura äpplet och gå liksom eftersom han är väldigt trevlig.

Tror också jag blir lite stressad eftersom han sagt att han reda är kär, vilket jag INTE är, även om han naturligtvis på nåt sätt gör mig glad!