Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag var väldigt osäker innan jag träffade mitt x. När han och jag dejtade så kände jag verkligen de där sakerna, de där frågorna som skrivits om i tråden. Även när vi var ett "etablerat par" så kände jag mig osäker på honom men framför allt på MIG själv och om jag dög eller inte. Jag vande mig till slut och jag var mig själv i förhållandet MEN jag kände alltid en osäkerhet på om jag DÖG eller inte, mycket för att jag fick väldigt lite bekräftelse från honom. Både utseendemässigt men framför allt känslomässigt. Hörde nästan aldrig att han sa att ha tyckte om mig. Osäker var bara förnamnet.

På nåt konstigt vis i min separation från honom så har jag växt nåt otroligt, även om han betett sig konstigt och även om det varit jobbigt att separera och jag känner att jag åkt som på en berg-och dalbana så har det gett mig otroligt mycket.

Jag känner mig nu, bara 8 månader senare OTROLIGT stark och säker på mig själv. När jag tidigare varit på dejter så har jag varit hemskt osäker och känt mig väldigt nervös. Jag har känt mig dum och känt det som om jag måste göra mig till. Nu känner jag mig så säker. Jag känner att antingen tycker han om mig för den jag är eller så gör han det inte och då kan det kvitta. Jag VET nu att jag är en bra person som både har invändiga och utvändiga kvaliteter fast jag inte fick det bekräftat i mitt förra förhållande. Nätdejtingen har gett mig otroligt mycket positivt. Har sett mig som ganska "normal" i utseendet t ex men har fått OTROLIG respons under nätdejtingen, vilket jag INTE fick förra gången jag dejtade via nätet (när jag träffade mitt x), så på nåt sätt så tror jag att jag utstrålar mer säkerhet nu än jag gjorde då.

Så mitt råd är att gå helt på känsla och sin egen självsäkerhet och inte tänka så mkt på nåt spel och hur den andra tänker.

När brukar ni lägga till nån på fb?
min "dejt" på nätet frågade i dag om jag hade fb...Jag har ju det men grejen är den att min dejt är ju typ kär i mig har han sagt. Jag känner inte likadant. Har folk där som jag inte berätta för att jag dejtar för jag vill inte tala om det innan det verkligen ÄR något mellan oss, bl a mina barns pappa som jag INTE vill komma i nån slags konflikt med. Den dagen jag känner att det är allvar mellan mig och flirten (eller nån annan) kommer jag naturligtvis att tala om det för exet MEN just nu känner jag inte för det. Känner inte heller för att mina kompisar ska veta nåt än...jag vet inte varför men så har jag alltid funkat.

Jag är rädd att flirten kommer skriva en massa "opassande" saker på sidan så att alla får reda på att vi dejtar! GAAH hur gör man? Jag vill ju gärna ha honom på fb men vill inte att det blir en massa spekulationer än..

Ska snart iväg på dejt nr 4...haha vet inte vad jag ska säga. Vi har bara träffats i en vecka så vi har setts 3 ggr på en dryg vecka och de tycker jag är bra med tanke på att jag har barnen på heltid! Jag tycker ändå att jag ger honom tid fast jag egentligen inte har tid utan har 1000 saker jag borde göra när jag faktiskt är barnfri!

Jag måste dock känna efter ordentligt för att se vad jag vill och inte vill. Jag är alltid likadan och känner mig alltid osäker i början av ett förhållande (tja vi har väl inte ett förhållande än kanske men ja början i alla fall) och tycker det är SKITJOBBIGT!
En del tycker ju bara det är mysigt och underbart att precis träffat nån men jag tycker verkligen inte det det blir inte roligt och mysigt förrän efter ett par månader om ni frågar mig! Detta är verkligen det värsta jag vet!! Gillar INTE att lära känna folk såhär i början...usch!!

Sedan tycker jag det är skitsvårt att veta NÄR man ska säga nåt till andra...jag är ingen som basunerar ut att jag träffat nån. Jag vill liksom inte behöva säga om 3 veckor, nä det blev inget... jag vill att det ska vara på riktigt så mkt det nu går. Sedan för barnens skull vill jag inte att det snackas en massa...barn är inte dumma, de hör!

varit på dejt nr 4 idag