Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Ah, du tänker så.

Hur kommer det sig att du tror att han gör mer skada än nytta?

Besatthet förresten, bara för att jag vet vad jag vill ha?

Säger inte att du bara hittar på, men att du kanske har för lite fakta? Det kan dock ligga något i det du säger för jag ser helt klart ett och annat gemensamt med tidigare killar som intresserat mig och som en gång i tiden fick många i min omgivning att se bekymrade ut. Det var många som såg lättade ut när jag träffade exet, som faktiskt inte tillhör den typ jag normalt faller för. Av det har jag lärt mig att folk inte alls ser när någon gör mig illa och oroar sig när de inte har någon anledning.

Självklart är det så, men du lyckades ju bilda dig en uppfattning både om att jag är besatt och att han gör mig mer skada än nytta med samma knapphändiga information? Det är faktiskt rätt allvarliga grejer att säga. Däremot vore det intressant att höra mer om dina åsikter för du brukar inte vara ute och cykla.

Tycker du verkligen att jag skriver mer kryptiskt än någon annan? Eller är det helt enkelt kontrasten mot att jag skriver mkt när det gäller mig själv och rätt lite när det gäller någon annan?

Jag skriver naturligtvis av ungefär samma anledningar som de flesta andra i den här tråden, för att ventilera tankar och känslor kring dejtandet. Att jag inte lämnar ut herrn i tråden borde väl inte vara obegripligt?! Allvarligt Smecker, du är smartare än så.

Känner mig eeeeh inte så munter av att Smecker kallat mig besatt av pojken. Va fan?

Nån mer som tänker som han?

Mitt hyfsat bra humör försvann iaf.

Nej förmodligen inte. Men jag verkligen hatar att vänta.

Jo, visst är det självklart att höras om man är intresserad, men det är lite komplicerat.

Just nu är ångesten total, det blåser, det regnar och jag gillar inte direkt att bada ens i strålande solsken så vad ska hon då göra idag? Inte bara ta sig ett dopp utan simma 1km i det här jäkla vädret

Det enda som driver mig att genomföra loppet nu är känslan jag kommer ha när jag är klar, för då mina vänner kommer jag att vara jäkligt stolt över mig själv

Det där var kryptiskt ja, men allvarligt det är sånt jag inte varken vill eller kan förklara lite snabbt i ett inlägg. Jag försöker inte att medvetet vara kryptisk om allt men jag kan ju välja mellan att faktiskt kunna skriva ibland om killen jag verkligen gillar och få ta att jag ibland blir löjligt kryptisk eller inte skriva om honom alls och bara om annat. Har faktiskt inte skrivit så mkt om honom som du tycks tro, en del på sistone när jag klurat på vad han egentligen vill och så förut när jag undrade om han var knäpp... men inte så mkt emellan. Har mest skrivit om J tror jag och en del andra.

Jag vet att jag fastnat för denna kille, jag vet varför, jag vet att det inte kommer att gå fort fram och jag tycker att det inte gör något så länge han får mig att må toppen under tiden - vilket han för det allra mesta gör. Bara genom att vara sig själv. I know what I want. Vilket jag är tillräckligt säker på och tillräckligt tydlig med för att skrämma pojkstackarn en aning. Klart osmidigt och inte riktigt meningen men samtidigt så kan jag bara vara jag och antingen vill han ha mig precis som jag är eller så vill han inte. Men eftersom jag är helt fantastisk så borde det ju inte vara något problem.

 Suck!