Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!
Inga röda skor alls, min garderob saknar nåt helt klart förstår jag när jag ser bilden.
Inlägg från: Sofia1970
|
-
-
Viktiga saker i nätdejtingjungeln....Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-08-02 00:05:03 följande:Haha, min tråd om nätdejting har övergått till att handla om skor, kläder och mode
-
Ta tag i ekonomin då, kronofogden är bra på att göra upp avbetalningsplaner, utmätning på lön och liknande. Du får behålla existsminimum vilket kan vara mer än vad du har när du försöker betala av alla skulder själv. Kronofogden är riktigt bra att ha att göra med. Jag har haft en del kontakter med dem då jag hållit på med löneutbetalningar och fått göra avdrag på människors lön. Du kommer växa när du tagit tag i det. Och ja jag vet att det är lätt att säga och svårt att göra. Har en i min närhet nu som har massor med skulder och samtidigt panikångest. En bit i taget går det och varje gång nåt är avklarat så lättar problemen.Anonym (Nervös dejtare) skrev 2011-08-02 08:04:42 följande:Jaha, nu har jag hittat denna tråd och vill be er alla om lite råd.
Har fått kontakt med en kille på Happypancake som verkar trevlig, han är i samma ålder som jag och vi har efter bara tre - fyra dagars chatt bestämt oss för att ses. (på mitt initiativ)
Har lagt till varandra på facebook för att kunna se varandras bilder och igår satt vi på chatten ett bra tag.
Känns ganska bra, men ännu känner jag inga "han är rätt" vibbar.
Vi ska ses imorgon, äta glass tillsammans och ta en promenad längs vattnet bestämde vi.
Hjälp mig!!
Jag är kass på att dejta, jag blir alltid dumpad. Ni vet, jag är en toppentjej....men....suck.
Hur ska jag bära mig åt för att det inte ska bli så fel igen?
Vill ha en ärlig chans med denna killen. inte bara en dejt och sen tack o hej.
Till saken hör också att jag har två barn med två fäder, dålig ekonomi (kronofogden efter mig) och jag känner att jag inte är den smalaste eller vackraste som går i ett par skor.
Så hur får man en "ordentlig kille" som han intresserad?
Eller är jag dömd att leva ensam tills jag rett upp min ekonomi?
I övrigt så strunta i att berätta om din ekonomi. Att det kan vara lite snålt att leva som ensamstående förstår de flesta och att du därmed inte kan hänga med på massa dyra aktiviteter.
Andas djupt och fundera inte så mycket över vad som händer sen. Njut av stunden. -
Anonym (Nervös dejtare) skrev 2011-08-02 10:01:15 följande:Jag håller på att kämpa med ekonomin, letar inte efter någon som ska försörja mig, vill klara ut min situation själv och jag vet att jag kommer klara det. Lär ta tid bara.
Det är vad som bekymrar mig, eftersom det kommer ta minst 2-3 år innan jag är på fötter ordentligt, är det verkligen någon som kan tänka sig en framtid med någon som har ett så struligt bagage med pengar.
Jag kommer inte kunna köpa hus eller bil om jag inte har kontanter. Får inte ta lån eftersom jag har anmärkningar som inte kommer försvinna förräns 3 år efter jag betalt allt till kronofogden.
Jag är bara lite rädd att ingen vill ha en tjej som jag, en som inte kan göra allt man kanske vill som par.En kompis till mitt ex (en helt normal ung med trevlig, fötterna på jorden, såg rätt bra ut och ordnad ekonomi) blev ihop med en kvinna med flera barn (4 olika pappor), kronofogdeskulder hon struntade i, såg risig ut (sliten hela hon liksom) och de var ihop i flera år.
Man behöver inte köpa hus eller dyr bil. Man behöver inte ens flytta ihop på ganska länge. Du har ju tagit tag i livet och håller på att reda ut det. Det finns inget att prata om liksom. Jag frågar inte mina dejter vad de tjänar och om de är bra på att betala räkningarna. Det är deras pengar, deras räkningar. Jag tjänar mina pengar och betalar mina räkningar. Det är väl egentligen först när det börjar bli så pass allvarligt att man funderar på att flytta ihop som det är intressant, men så länge du kan stå för din del av boende och mat (och dina räkningar) och han för sin del (och sina räkningar) så kan ni ha separat ekonomi.
Jag är helt övertygad om att det inte är kört för dig. Prova andas djupt och njut av den här dejten oavsett vad den leder till. Ta inte ut problemen i förskott. -
Känns inte så va? Han kanske är av den inställningen att 40-åriga kvinnor är desperata och gör vad som helst för en latinolover?Anonym (Mia) skrev 2011-08-02 11:32:48 följande:Yikes!
Jag brukar tycka att unga pojkar från Motala borde tänka en eller två gånger innan de kontaktar mig. Jag menar... åldern... avståndet. Nu har jag fått meddelande från en 29-åring från Granada, Spanien! Kan det vara riktigt seriöst tro? -
Japp och det riktigt värsta är väl att det finns de som går på det.Anonym (Mia) skrev 2011-08-02 13:42:24 följande:Typ. Jag råkade ut för en latino en gång som ville ha pengar för att kunna lösa ut sina möbler från Turkiet. Skojiga typer finns det i världen.
-
Själv hittade jag den perfekta mannen, verkade ha samma typ av intressen, gillade samma säker och allt var bra. Synd bara att han inte hade några egna barn och ville ha två.
-
Anonym (Mia) skrev 2011-08-02 22:30:46 följande:En del verkar tröttna väldigt fort överhuvudtaget. Det är snabba ryck och vidare till nästa. Utan att det verkar finnas någon direkt anledning. Såna brukar jag bara lämna åt sidan för dom var uppenbarligen inte tillräckligt intresserade, och vem vill ha dom då?
Bra att du tog upp msn. Insåg att jag har någon att acceptera en addning från där.
Ja, väldigt snabbt innan det ens blivit en första dejt. Har märkt av dem också.
-
Okej, jag jobbar med mig själv och åldersrasismen. jag har precis tackat ja till att ses nästa vecka till en som är 30. Han ville ses tidigare egentligen, men jag har smockfullt den här veckan med andra saker. jaja, jag kommer hinna ångra mig ungefär sjuttielva gånger innan det är dags.
-
Och jag inser att jag inte är förvirrad alls. Jag har funderar på varför han som skickade meddelande varje dag här ett tag inte skickade några mera så går jag in och kikar och inser att jag inte svarat på hans senaste meddelande. Jag kanske behöver jobba igen och komma in i rutinerna.