Inlägg från: Lilly11 |Visa alla inlägg
  • Lilly11

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    Glädje58 skrev 2011-11-01 23:17:37 följande:
    Jo, jag hade varit hemsk mot henne när hon var svårt sjuk efter andra barnet. Jag gick på komvux under några år och under två år så hade jag varit ute med mina klasskamrater och festat kanske fem gånger. Detta tog hon illa vid sig. Jag kan förstå att hon kände sig utstött och mindre attraktiv när hon var hemma och sjuk. Men jag tyckte att det var fel av henne att inte acceptera att jag kunde gå ut några få gånger under denna period. Jag skulle förstå henne om det var så att jag var ute varenda helg och kanske till och med sov över hos nån klasskompis. Men nu var det ungefär fem gånger på några år och jag kom alltid hem. Det har dessutom aldrig varit nåt mellan mig och någon på skolan.

    Sen trodde hon att jag hade en affär med en arbetskollega, men det var helt fel. Men nu när hon själv har strulat på jobbet så förstår jag henne. Som man känner sig själv, känner man andra. Eller hur det nu var.

    Detta är min version av vad som hände men givetvis borde man även få höra min exfrus version också. 
    Jo, myntet har alltid två sidor.

    Men om jag utgår från din version så är det ju orimligt att du inte skulle få ha lite roligt på egen hand någon gång. Hennes sjukdom drabbade ju även dig. Förmodligen tog du hand om henne bättre om du fick ha lite roligt nån gång.

    När jag var sjuk en längre tid så var jag så mån om att min sambo inte skulle bli alltför lidande av det. Uppmuntrade honom att göra saker. Fast det är ju lite jag. Omtänksammare mot andra än mot mig själv. Jag fick ta hand om både mina känslor och hans känslor i vårt förhållande. Det var jobbigt. Och kanske var det det som fick det att ta slut.
  • Lilly11
    "Snygg, nydumpad, bitter kvinna söker trogen, uppvaktande man som vill gifta sig och ha barn bums. /Yours forever"

    Dra på trissor.....ovanstående verkar ha fått en intressent. En halvbonde som är barnsugen och vill ha nån som kan laga mat. Inte direkt min "cup of tea" 
  • Lilly11
    Glädje58 skrev 2011-11-01 23:35:18 följande:
    Huvudet på spiken. Jag tror också att det är skadligt att inte tänka mer på sig själv. Sen tror jag också att det är fel att kompromissa för mycket. Den ena vill ha gult och den andra blått. Okey, då går vi halva vägen var och tar grönt. Det innebär att ingen blir nöjd.
    Men hur löser man saker om man inte kompromissar då?
  • Lilly11
    Lilly11 skrev 2011-11-01 23:36:40 följande:
    "Snygg, nydumpad, bitter kvinna söker trogen, uppvaktande man som vill gifta sig och ha barn bums. /Yours forever"

    Dra på trissor.....ovanstående verkar ha fått en intressent. En halvbonde som är barnsugen och vill ha nån som kan laga mat. Inte direkt min "cup of tea" 
    Kan berätta att jag som titel har valt texten "Tar vem som helst som inte är steril"

    Usch....nu börjar samvetet gnaga.....känner mig elak.
  • Lilly11
    Glädje58 skrev 2011-11-01 23:47:52 följande:
    Visst ska man kompromissa, men inte i alla lägen. Sen finns det olika kompromisser. Dels den som jag exemplifierade ovanför, med att blanda gul och blått, då får man grön färg. Där blir resultatet att ingen får som man vill. Sen finns det då den vanligaste kompromissen och det är då att man väljer ett av alternativen. 

    Det man glömmer bort är att man inte alltid ska kompromissa. Det kanske är bättre att var och en gör det man helst vill göra. Jag tror att det har med min livsstil att göra. Jag vill gärna tillfredsställa alla andras önskemål men glömmer gärna bort mig själv. Resultatet blir att jag förr eller senare kommer bli rätt så missnöjd med min situation, sen även bitter. 
    Ok, antingen halvdant eller så får ena personen sin vilja igenom. Men vad gör man om det alltid är samma person som får sin vilja?

    Det där känner jag igen. Främst från kompisrelationer. Jag ser alltid alla andras behov. Mer än vad andra gör. Och jag känner ett slags ansvar för hela världen. Slutar ofta med att kompisar umgås med mig när de vill ha hjälp och andra när de vill ha roligt. Och det är verkligen inte för att jag är tråkig. Men de tycker att de vill dela sin tid för att vara omtyckt av många. Och då blir det enklast att göra den fördelningen. Och detta gör ju att jag känner mig utnyttjad och sviken. Förlorade min bästa vän på det viset. Men hon var extremegoist med stort bekräftelsebehov.

    Jag försöker verkligen förändra detta hos mig själv. Men det är inte lätt. Jag tycker att vi människor är för egoistiska. Och jag vill inte bli sådan. Jag vill inte gå förbi alkisen som ligger utslagen på gatan. Även han/hon har rätt att finnas och få medkänsla.

    Andra personer prisar ofta min omtänksamhet, samtidigt som de utnyttjar den. Tråkigt
  • Lilly11
    Glädje58 skrev 2011-11-01 23:48:52 följande:
    Jaha, där föll jag bort...
    Vadå? Är du inte vem som helst?
  • Lilly11
    Cosan skrev 2011-11-01 23:52:29 följande:
    oj här börjar det bli roligt Skrattande
    Japp, sitt klistrad vid datorn nu för fortsättning följer....=)
  • Lilly11

    Hmm....börjar vi spåra ur från ämnet i denna tråd?

  • Lilly11
    Cosan skrev 2011-11-02 00:11:53 följande:
    Nej, inget som spårar ur, visar ju bara hur svar det kan vara med nät dejting Glad
    jo, och hur svårt livet kan vara. Ibland önskar jag att jag hade rätta facit till livet...

    Men är det inte dags att du bjussar lite på dig nu....tassar runt här bara =)

    Vad har du för erfarenheter?
  • Lilly11
    Glädje58 skrev 2011-11-02 00:13:18 följande:
    Det här är givetvis inte bra Lilly. På nåt sätt så tappar man sin identitet om man inte får som man vill. Och då menar jag att det man gör och säger, ger ens identitet. Får jag inte göra vissa saker som jag tycker om så dör en del inom mig. Och att alltid ställa upp för andra och vara andra till lags, hur kul är det? Inte alls.

    I en bra relation måste man givetvis kompromissa, men båda två måste även få utlopp för sina önskemål (givetvis inom vissa gränser). Har båda två helt olika hobbys eller andra intressen så bör man väl få utöva dessa. Inte ska man sluta bowla för att den andra hellre vill gå ut och dansa.  
    Det är väl inte alltid att jag följer andras vilja. Jag kan verkligen stå upp för min sak. Det är lite mer att jag är för snabb att erbjuda min hjälp trots att den inte efterfrågas. Sen är jag själv så att om någon gör något bra för mig så vill jag ge tillbaka. Det är väl det jag saknar hos andra.

    Sen tycker jag inte det är svårt att ha avvikande åsikter. Jag kan verkligen kriga för min rätt att ha min åsikt.

    Men absolut har jag flera sidor som jag måste jobba på.
Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!