Är det rätt att adoptera sn-barn?

Man adopterar inte för att rädda ett barn, man adopterar för att man vill bli förälder! För att ta till sig ett barn som sitt eget, älska det över allt annat och göra allt som står i ens makt för att just det barnet ska få bästa möjliga förutsättningar här i livet! Hur menar du att vi istället hade kunnat hjälpa på plats? På sonens barnhem led inget barn någon brist varken på mat eller leksaker. Men alla barnet saknade det viktigaste - föräldrar! Det kan inte allt bistånd i världen ändra på. Adoption är sista utvägen, när alla andra möjligheter har uttömts. De barn som adopteras till Sverige behöver verkligen föräldrar, alternativet är uppväxt på institution och en mycket osäker framtid därefter.

Vad vill du med dina inlägg?? Du säger att du vill förstå, men jag tror att de flesta har genomskådat den ambitionen vid det här laget.

Vad är det för skillnad på att som svensk skattebetalare föda ett barn med funktionshinder som kostar samhället pengar och att som svensk skattebetalare adoptera ett barn med funktionshinder? Två svenska familjer skaffar barn (vilket är JÄTTEBRA för Sverige som du månar så väldigt om). Hade adoptivfamiljen fått biologiska barn hade de barnen kunnat ha funktionshinder. Förstår inte vad du retar upp dig på. Mer än att du förstås i sedvanlig SD-anda vill RASA. En SD-are måste få RASA ett par gånger om dagen (se valfritt Internetforum eller kommentarsfält på Internet). 

De svenska adoptivföräldrarna har jobbat och kommer att fortsätta att jobba och betala skatt i Sverige, liksom de svenska biologiska föräldrarna.  

Jag vet inte, det är säkert någon som redan svarat detta i tråden, men HIV smittar främst genom samlag. 
Tror inte det förekommer särskilt ofta på förskola och och i skolan...

Man ska ALLTID iaktta samma försiktighet när ett barn blöder, HIV eller ej. 

Fast det spelar ingen roll, är barnet friskt så finns det ingen anledning för dem att veta om det.

Man ska nämligen alltid vidta samma åtgärder om ett barn blöder, oavsett. Aldrig handskas oförsiktigt med blod.

Jag har inte läst allt här men förstår inte varför det blir sådant ramaskri, om ett barn på dagis har HIV kan det väl visst vara en jäkligt jobbig situation för alla eller? Hur många av ungarna ramlar inte och slår sig överallt? Min son har jämt skrapsår och annat då han cyklar omkull och alltid ska utmana ödet i största allmänhet, ska fröknarna då skita i att hjälpa honom och först börja leta efter plasthandskar osv utifall att dem skulle ha något öppet sår själva? 

Okunskap eller inte, jag hade ständigt varit nervös om jag haft ett HiV-smittat barn i närheten av mig eller mitt barn och inte därför att jag tycker att dem på något sätt är mindre värda utan just för att det ändå finns en smittorisk och kanske framförallt andra barn, är inte medvetna som de flesta av oss vuxna att man hur eller hur får ha lite koll?

Hur vanligt är det att barn knullar i dagis? Det är nog bara synd om pedofilerna ifall de blir smittade typ. eller nåt.

Så att det smittar genom öppna sårytor har man skrotat nu alltså?

Fast dagisbarnen växer upp och blir tonåringar också. Och det händer att tonåringar har sex  ibland så tidigt som 12-13 års ålder. 

Om 2 barn krockar med tex cyklar på dagis, båda börjar blöda och nuddar varann så smittar det ju.
Tycker det är helt sjukt att man inte har en skyldighet att informera om denna sjukdom! Givetvis tycker man lika mycket om barnet för det och behandlar det likadant, bara lite mer försiktig om det blöder såklart!
Visst skall vi alltid ha platshandskar osv, men på många avdelingar med srtora barn finns det inte ens (bara på småbarnsavdelning där man byter bajsblöjor) ramlar ett barn ute så tänker man ju på baret i första hand och skyndar sig att trösta. Lite ot, sorry!

Sen detta med adoptionen, visst kostar dessa bar pengar, men samtidigt ger vi dom ett bra liv, vilket de inte skulle fått i sina hemländer, vi ger dom en framtid!
Invandrare kostar också en jäkla massa pengar, men de släpper vi in i massor ändå, utan att ställa några som helst krav. Bättre vi ändrar på de reglerna då!

Ja jo jag tror ju inte att viruset liksom hoppar från person till person men tänk er själva hur barn är, fan dem ska ju testa precis allt så vad vet man vad dem får för sig, när vi var yngre skulle jag också några andra bli "blodsystrar", hur puckade får man vara? Just därför finns min oro för blodkontakt hos barn. Och som någon påpekade, dem blir tonåringar en dag, hur många tonåringar skyddar sig? Precis allting är ju dessutom så fruktansvärt pinsamt också verkar det som så då får man ju hoppas att föräldern till den HIV-smittade ungdomen lär sin ungdom att veta riskerna samt att ungdomen vågar stå för detta och inte tänker att "nä, men det är nog lugnt, det är pinsamt att prata om".