Är det rätt att adoptera sn-barn?

*tänker så det knakar*

Nej skämt åsido, jag tror inte att problemet ligger hos barnet i sig och heller inte att barnet är mindre värt på något sätt. Jag uttryckte min oro som medförälder. Hur mycket man än vill att sitt barn ska bli en trygg person och kunna stå för sjukdomen så är det inte alls säkert att det blir så ändå.

Och som någon också uttryckte är ju att slår sig ett barn så inte fan börjar man rota eller springa efter handskar, instinkten säger ju trösta och då finns ändå risken där även om den inte är gigantisk. Att man inte är skyldig att informera heller tycker jag var något av det mer skrämmande dessutom, det är ju ändå en rätt viktig information hur eller hur..

Jag vet inte hur stor risken är men den finns där, varför ska man ignorera det? Jag upprepar ännu en gång, jag tycker inte barnet är mindre värt p.g.a. HIV, det är inte det jag vill ha sagt.

Nåja, jag har en annan åsikt än din och anser att dagispersonal ska ha denna informationen, ska jag isåfall heller inte informera om andra besvär mitt barn kan tänkas ha? Sen att informationen ska stanna där och inte skickas runt bland skvallertackor till föräldrar är en annan femma.

Hur ska man annars visa barnet, som sedan blir en ungdom att sjukdomen inte är något att skämmas över då man "mörkar" den om inte ens den personal som troligtvis träffar barnet en hel del under dess uppväxt vet om detta?

Återigen, du har en annan åsikt som jag inte delar, du påstår att det inte är relevant, jag påstår att det ÄR relevant p.g.a. den iofs då mikroskopiska smittorisken samt infektionsrisk.

Om man som förälder väljer att adoptera ett barn med HIV, då antar jag att man är fullt medveten om vad detta innebär och att man vill lära sitt barn acceptera dess sjukdom så småningom, varför skulle det då inte vara obligatoriskt att informera? Erfarenhetsmässigt är det ju enbart om man verkligen vill dölja något och/eller skäms som man motsäger sig att lämna sådan information.

Nu lät det visst som att jag försöker typ övertala dig, jag uttrycker alltså min åsikt, du har en annan och det respekterar jag men jag delar den inte ;)

Men om nu hela världens expertis är överens om att smittrisken är otroligt liten, för att inte tala om obefintlig så borde väl alla dessa instutitioner gå ut och informera bättre om just vad HIV är för att dessa barn/ungdomar/vuxna ska slippa bli behandlade som spetälsk men ändå kunna stå för sin sjukdom? Är inte det en mänsklig rättighet att kunna stå rakryggad och säga "Ja, jag har HIV, men det är inte värre än en förkylning" Typ..

Jag vände inte på dina ord, jag tog dina ord och utvecklade min egen tankegång utifrån hur jag uppfattade det du skrev.

Om verkligheten inte ser ut så är det väl expertisens och alla vuxnas "jobb" att se till att det blir accepterat på annat sätt än det är idag. Det är väl tack vare sådana drivkrafter som man t.ex. inte lyfter på ögonbrynen nämnvärt om någon säger att denne är homosexuell eller liknande? Varför ska inte HIV-smittade ha samma rättighet att kunna kliva ut ur skuggan av sin sjukdom?

Satt ni och skar er med knivar när ni var tre-fyra år? Var var personalen?

Det är väl ändå extremt ovanligt.....

Alltså nu har jag iofs bara jobbat som vårdbiträde men det enda personal och distriktssköterskor, läkare osv. tjatade om var handskar, handskar, handskar, oavsett vad ´man handskades med för typ av fall just för att undvika smittspridning oavsett. Tycker det låter mycket märkligt att detta inte är standard oavsett smitta, har du någon källa på att det verkligen är så då de flesta inom vård, tandvård, äldrevård, you name it, ändå använder handskar?