Är det rätt att adoptera sn-barn?

Det är ju det jag skriver, man använder inga särskilda rutiner för smittade personer. Man har alltid handskar på sig vid kontakt/potentiell kontakt med blod eller blodprodukter.

Ingen fara, jag var nog lite otydlig.

Gällande riktlinjer är handskar på vid all form av blodkontakt eller vid kontakt med andra kroppsvätskor.

Nä, vi stack hål med nålar.
Det är inte alls ovanligt. Min vänninas son (6år) berättade nyligen att dom är blodsbröder på hans avdelning.
Hade någon av ungarna haft HIV så....

Alla gör som dom vill, men jag skulle inte våga chansa 

Tror det är väldigt ovanligt. Och tror att du hittar på nu.

Man ska alltid använda handskar vid risk för blodsmitta. Det är viktigt att skyddsutrustning finns på alla avdelningar. Man ska inte behöva rota i förråd och leta efter handskar. Arbetsledningen har ansvar för att detta efterlevs och att personalen informeras.

OBS att det går barn på våra skolor och föskolor som bär på blodsmitta. De flesta av dem är inte adopterade. Det finns inga krav på att personalen informeras om blodsmittan. Därför måste man alltid ha respekt för blödande sår. Sätt på er skyddshandskar! Det tar inte mer än ett par sekunder extra.

Tänker inte så mycket mer än att min son hade aldrig fått umgås med någon som innehar en sådan sjukdom. och absolut inte fått gå på samma dagis/skola.. så jag hoppas det är och förbli ärligt på alla ställen där det finns risk för detta så att det är upp till alla individer att själva bestämma om dom vill ha sina barn på samma ställe.

Nä det där är någon grej en del ungar har för sig, vi gjorde likadant när jag var i 8-9årsåldern

8-9 år är inte dagis. På dagis är man mycket yngre.

En förlossning kostar samhället massor av pengar, även att ligga kvar på sjukhuset. Föräldrarna betalar nästan ingenting. För att inte tala om vården innan och efter förlossningen.
Eftersom det är helt valfritt att skaffa barn så paratiserar man alltså på samhället, för att vara fräck. Sen tillkommer det ju även mammapenning, barnbidrag, barnomsorg, skola och gratis läkarvård för barnet. Direkt från skattebetalarnas fickor.
Jag tycker inte att man ska göra skillnad på skattebetalare och skattebetalare, helt enkelt.
Någon som adopterar barn kanske rentav betalar mer i skatt än dagiskompisens mamma, som kunde skaffa barn fast hon lever på diverse soc-bidrag och alltså inte tillför samhället en krona eller betalar dom obligatoriska avgifterna som dagisplats ur egen ficka (och dagisplatsen är ju redan kraftigt reducerad, tack vare skatten).

Risken att smittas av HIV är dessutom minimal, så varför skulle det vara farligt att ha sina barn på samma dagis som en HIV-smittad förstår jag inte. Det viktiga är att personalen är informerad om situationen som med alla typer av sjukdomar.
Sen kan man också vända på det även där; om det HIV-smittade barnet varit 100% svenskt med 100% svenska föräldrar - vad hade man gjort med det barnet? Isolerat det? Eller är det bara "rätt" när barnet inte är från Sverige?
Psykiska sjukdomar, fetma, hjärtfel etc. är genetiska sjukdomar och smittar släkting-barn i högre grad än HIV smittar person-person, så inför vi ett adoptionsförbud från t ex. Afrika bör vi kanske se över huruvida folk med genetiska sjukdomar i släkten bör få skaffa barn hur som helst. Genetiska sjukdomar kostar även dom pengar för skattebetalarna.

Ni som är så rädda - ni måste inse att det är en betydligt större risk för en tonåring än för ett dagisbarn att ha en HIV-smittad kompis.

Jag är lite kluven. För några år sen hade jag sagt "ja" rakt av men efter det har jag lärt känna en tjej som är adopterad från indien och jag har börjat byta åsikt. Jag har absolut inget emot utlandsadoptioner av friska barn såklart, känner många som är adopterade om nu någon får för sig att jag är rasist bara pga detta.

Iaf, tjejen från indien är jämngammal med mig (25år). Hon hade polio när hon var liten och adopterades sedan till sverige. Hon har opererat sitt ben otaliga gånger för skattebetalarnas pengar. Det tycker jag är ok. Hon har sedan valt att göra flera rekonstruktiva operationer som gjorts bara för att ärren ska se "snyggare" ut. Det tycker jag inte är ok att vi skattebetalare betalar pengar för. Hon missbrukar smärtstillande tabletter och har såklart högkostnadsskydd så hon inte behöver betala för dem. Hon får olika läkare att skriva ut tabletter åt henne och ljuger om hur många hon har kvar.

Pga operation under gymnasiet valde hon att hoppa av gymnasiet helt. Efter det har hon inte haft ett enda jobb. Hon har skyllt på sitt ben för att slippa ta tag i sitt ben och verkar inte ha några samvetskval alls över att hon lever på soc och inte pluggar färdigt. Hon bor i en finare lägenhet än vad jag gör och soc betalar såklart hyran. Sen sticker hennes föräldrar till extrapengar varje månad så hon ska ha råd med mer utvsvävningar. Nu när hon efter sådär 8år av att bara leva på soc och inte göra nånting på dagarna alls (hon söker alltså inte jobb och är inte intresserad av att jobba) så ska hon börja plugga upp gymnasiebetyg med 200poäng(!) termin. Normal studietakt är ca 400-450p/termin. Eftersom varken soc eller csn vill betala när hon läser så lite har hon fått sina föräldrar att ta ett lån åt henne så hon ska kunna plugga i sån långsam takt fastän vem som helst inte skulle ha några problem med att plugga "helfart". Och hon tycker det är dåligt att inte soc eller csn vill betala för att hon ska plugga(!) fastän hon aldrig försörjt sig själv eller ens försökt försörja sig själv i hela sitt liv. Hon kanske är väldigt sällsynt men det är den enda person som är adopterad med en allvarligare sjukdom jag känner till...

Nej, det blir man inte för det har du ingenting med att göra.

Men hur menar du att ett barn kan smittas av HIV på förskolan?

Det tror jag knappast, det finns ingen anledning att ljuga om blödarsjuka på det sättet.

Den risken är liten, så liten att den nästan är obefintlig.

Nej nu tror jag det blev lite missförstånd här. Vad jag har förstått det som, och jag kan ha fel, så finns det fler (friska) barn som behöver adopteras än vad det finns adoptivföräldrar. Då menar jag att jag känner mig tveksam till att kostnaderna för sjukare barn "lämpas över" på oss när det istället finns möjlighet att samtliga barn som adopteras är friska.