Vadå "barn är kräsna" ?

Jag har en dotter som är fruktansvärt kräsen, jag tar striden i perioder. Vi serverar en maträtt och äter man inte den så får man vara hungrig / får inget fika på kvällen / får inte cykla iväg för att leka med kompisar, det orkar man inte om man inte äter. Problemet är att hon är fruktansvärt viljestark och hon är tunt byggd, därför faller jag igenom ibland när man kan räkna både revben, höftben och magrutor på ungen. På somrarna blir hon luden, mer eller mindre, för att hon äter så lite. Skolmaten är fantastisk, enligt henne, så där äter hon bra. Ibland blir jag faktiskt lite deppig och undrar om jag lagar så tokig mat men resten av familjen äter ju. Vi försöker anpassa veckan så att det blir två maträtter i veckan som vi vet att hon gillar, resten av dagarna växlar vi mellan att låta henne vara hungrig och maktkamp. Känns inte så bra när det blir strider om maten, bara. Vete sjutton vad som är rätt att göra.

Sådär håller sambo på åt sin 11-åriga dotter... Häromdagen bjöd vi hem en pappa och hans 11-åriga dotter på middag, min sambo hade bestämt att bjuda på spagetti med köttfärsås, vilket jag kan tycka är en ganska "barnvänlig" rätt. Tror ni inte han står och gör två köttfärsåser, den ena med lök och den andra utan. Gästens dotter valde dock den med lök.
En annan dag hade han köpt hem rödspätta, men det dög inte åt ungen, så åt henne köpte han lax. Ungen äter inte fläskkotletter så åt henne blev det fläskfilé. Och så här är det varje dag... Två olika middagar. Till och med våra kompisar pratar lite bakom ryggen om hur bortskämd hon är med maten. Jäkla daltande!!!

Jag var hemma hos en killkompis familj då vi var 19... och han hade 2 hemmaboende småsyskon. Hans mamma lagade allvarligt talat 3 olika maträtter. Den ena ville inte ha svamp, den andra ville ha en egen sås och de bara satt och gnällde. Alla var över 13 år...
Min son hade en period då han knappt åt mellan 1.5 - 2 år. Men det spelade liksom ingen roll vad jag gav honom då. Han bara ville inte. Jag trugade inte mycket utan serverade ordentligt med mellanmål. Han äter precis allt nu i alla fall, tack och lov!
Men jag känner igen sådana där föräldrar... hade en kompis som skulle äta hos mig när vi var små (våra mammor var vänner) och innan hon ens hinner smaka kommer hennes mamma och säger 'Ja, det här kanske du inte tycker om, det har du ju aldrig smakat förut så du behöver inte äta det om du inte vill.'
Somliga bäddar ju för sig. ^^  

TS, tror faktiskt inte du riktigt vet vad du snackar om.  Har du barn själv? Har du haft en barn som inte äter? Det är otroligt stressande faktiskt. Och när det är allra stressigast så försöker man göra allt för att det inte ska gå ut över barnet.

Vi äter allt i vår familj. Maträtter från världens alla hörn. Vår lille son får prova allt och har alltid fått. Men han gillar inte mat. Han äter nästan ingenting och är känslig på allt från konsistens till smaker. Tror du att han gör så för att han har fått kanelbulle serverat hela livet kanske?

När man har ett sådant barn så är man tacksam när han fyller ut magen med något annat än välling. Och tackar gud för att välling finns. Barn svälter inte sig själva, jag vet. Men dom blir otroligt låga, känsliga och pipiga utan mat. Vi kör på BVCs linje. Vi fortsätter att prova allt, men ger sen ofta av det som fungerar, typ korv och frukt och hoppas att det går över utan att göra så stor grej av det hela.

 

Jag lärde mig äta allt som barn. Det gör jag fortfarande, äter allt och älskar mat. Tyvärr är det mitt stora problem för jag är överviktig och går aldrig ner.

Önskar jag hade varit kräsen och bara valt det godaste på tallriken. För det hjälper inte svältande barn hur mycket jag än äter.
 

Min son får äta det som serveras. Äter han inget eller bara lite, så får han väl gå hungrig till nästa måltid. Han har alltid, tills för ett tag sen älskat mat, och på dagis äter han allt dom ställer fram. Jag är verkligen inte den som daltar med honom med maten, men jag har aldrig tänkt på ordet kräsen, för det vet jag ju att han inte är. Det är väl helt enkelt roligare att äta på dagis...Jag har svårt att få honom att testa nya saker dock. Då kan det hända att jag låtsas att baconet är Buzz Lightyear, och då slinker det ner en bit, och sen flera på hans eget bevåg. Ibland lirkar jag, för jag vet att äter han inte så blir han såklart en surpuppa resten av dagen. Jag kan säga att "Det där vill han kanske inte ha, men testa gärna!"
Barn vet hur dom ska spela ut sina föräldrar ^^

När jag var yngre, ca 6-8 år, åt jag nästan bara pannkaka m. sylt, köttbullar med makaroner, spagetti och flintastek, bea och klyftpotatis... Faktiskt!
Kan knappt äta köttfärssås ÄN! Har svårt för falukorv i vissa situationer..

Dock är ju detta visserligen inte de enda ... Kom på mera saker nu men jag var anti mycket..