trodde jag var gravid med trean, tills idag då jag vart på ultaljud. då visar det sig att fostret dött i veckas fem men jag har gått i till vecka 11, utan att blöda, brösten har blivit större och ådriga, jag har mått apilla hela sommaren, trött, och livmodern har växt som den ska så jag har redan fått lite mage.
På måndag ska jag skrapas. Någon mer som varit med om detta med uteblivet missfall. känns väldigt snopet!
/S
Ja jag, 2 ggr tyvärr. Sitter just nu med det i magen (tom fostersäck) i v 9. Hoppas på skrapning i nästa vecka.
Visst är det snopet, men tydligen väldigt vanligt.
Hoppas det går bättre nästa gång!
Jag var med om samma för ca 8 år sedan.. Kände att något var konstigt, inte ont men fick en känsla. Tjatade till mig ett ul och det visade sig att fostret var dött och hade dött i v 9.
Man känner sig jätte snopen, jag ville inte ta in det. man har ju alltid hört att om något är fel stöter kroppen bort det och därför kan det ju inte varit nått fel..
Men tyvärr så händer det =(
Kram till dig
jag har också varit med om detta, väldigt nyligen faktiskt. missed abortion. det är ju som jag har förstått så att kroppen inte förstår att ett missfall har skett och graviditetshormonerna fortsätter att stiga ett tag, i takt med att brösten då ömmar och livmodern kan till och med fortsätta växa. oftast vill man avvakta och se om kroppen trots allt stöter ut det av sig själv. om inte, brukar en så kallad "kirurgisk abortmetod" användas där man skrapar bort resterna. jag blev rekommenderad detta men är vettskrämd för att sövas så bad om att få testa det på medicinsk väg med vagiatorier (stavning?), slidtabletter alltså som då skapar livmoderssammandragningar och framkallar missfallet, trots att de sa att det var mindre än 50 % chans att det skulle lyckas med denna metod. det gick dock "hur bra som helst".
fler frågor?
hemskt tråkigt för dig detta. skickar styrkekramar!
har själv varit med om nått liknande...
var på rutinultraljud i v 20 med det visade sig att fostret dött i v 13 fick komma in dagen efter för att sätta i gång med tabletter för att den skulle stötas ut.. den kom ut efter 12 timmar och då hamnade jag på operation för skrapning för moderkakan ville inte släppa--...var glad att jag fick komma in så snabbt ...
Jag fick i tisdags veta att mitt barn hade dött tre veckor tidigare i v 10 och imorgon ska jag inte för att träffa läkaren och bestämma hur vi ska fortsätta med detta, om vi ska vänta längre på att bäbisen kommer ut eller om det blir skrapning eller tabletter. Man känner sig väldigt tom och snopen, som du säger, mycket att de planer vi gjort gjorde vi ju efter att hjärtat slutet slå. Jag håller tummarna för att det går bra för dig imorgon på skrapningen!
Hur gick det för dig på skrapningen igår?
Jag tänker att man nog kommer må bättre nästa graviditet, kroppen är ju "van" vid graviditetshormonerna nu så det borde inte bli sån chock för den. Tror inte det finns några medicinska belägg för det jag tänker utan det är nog mer för att trösta mig men det känns lite bättre att tänka så...
Jag ska in för medicinsk abort på fredag och hoppas att det blir något av ett avslut för oss. Funderar på om jag ska ta med en kamera och fota bäbisen? Den har varit död i över fyra veckor så den är nog rätt svullen och ser inte ut som "den ska" men man kan tydligt se både armar och ben på ultraljuden och jag känner det lite som att jag vill lägga den bilden till de UL-bilder jag har från när bäbisen levde. 'Får se hur det blir...
Beklagar det, lite jobbigt varje gång.
Min sambo har haft 3 st (med sitt ex) och nu är hon gravid med mig i vecka 29 imorgon, så det verkar gå bättre nu som tur är.
lite=lika
ja, det är för*ligt. Att kroppen kan luras på det viset....Man tycker ju att om nåt är fel så kommer det ut, och så har jag trott att det funkar, tills jag fick ma. Det känns så himla onödigt att gå alla dessa dagar med nåt som inte lever, fast man är så inställd på att allt kommer gå bra....Grundlurad.