Trash-tråden

Nallen följer alltid med mig till skolan. Senaste gången frågade fröken mig om jag inte ville dela med mig av min kiwifrukt till honom, för hon såg att han satt utan frukt och dessutom var väldigt hungrig. När fröken sa det såg har på nallen hur han verkligen sken upp som en sol och tittade på mig med hundögon. Jag hade helt enkelt inget annat val än att ge ena kiwihalvan till nallen som därpå glatt glufsade i sig den.

Nu är min semester snart slut. Men jag kan tycka att det är lika skönt, ibland är semester med hela familjen dygnet runt betydligt mer påfrestande än att jobba...    

Neeeej! Semester är underbart!
Men på tok för få "otäcka" män här ute i havsbandet. Skulle behöva ett lätt överfall av den oanständiga typen.

Fast jag gör det inte för att göra mig snyggare

Tycker till och med att det är svårt att slänga in alla tatueringar i samma kategori. 
Det finns fula, groteska, smaklösa klotterkladd och det finns smakfull, välplacerad konst. 

Hej Tråkputten!

Jag förstår vad du säger men håller inte riktigt med.
För det första så ser jag inte permanenta märken på min kropp som något tungt att leva med. Det är en tatuering på min hud, inte en repa i min själ.
Tatueringen jag har, skulle jag inte göra om idag, men den symboliserar ju just det, en händelse i mitt liv, en händelse som permanent format mig, hjälpt mig finna vägen och är en del av mig, precis som min tatuering.

För vissa saker i livet är permanenta. 
Ett klassiskt litterärt stycke är ju inget som kommer kännas mindre viktigt för mig när jag är 40, 50 eller 60.
Och skulle det göra det, så gör det ingenting, för det betydde något då och det är en del av vem jag är och min resa.

Jag ser det som att min kropp får följa med på den här resan, ibland med små permanenta minnesmärken.

        

Jag tänker alltid själv, förutom när jag helt lägger det ansvaret i någons händer