Trash-tråden

Jag ser och lär...

Jag funderar på en ny tatutering.
Har länge funderat på motiv, vilket gjort att jag inte gjort någon ny.
Sedan snubblade jag över en sida med litterära motiv.
Inte korta citat som "carpe diem" och sådant strunt, utan längre stycken, men inte så långa att det stör...
En vers ur en dikt eller några rader ur en bok och jag kände på en gång att DET är SÅ jag.
Har faktiskt funderat på min sidfot (den nuvarande!) för jag älskar den. Jag finner den så otroligt talande och vacker.   
Men det finns även andra verser och liknande jag fuderar över.
Nästa fråga, var på kroppen!?

Jag har länge velat ha en tatuering på låret, högt upp på låret, inte stort eller störande, utan smakfullt och tydligt.
Höften är en annan idé. På sidan är ju också en klassiker, men känns lite för "vanlig". Det är liksom ofta där man skriver något. Jag skulle älska att ha den i nacken, börja nära hårfästet och sedan nedåt (inte heller det mest orginella stället kanske...) men där sitter det redan en.
Skulderbladet, uteslutet. Skulle bli fult med en massa text bredvid de jag redan har liksom.
Baksidan vaden, helt uteslutet. Känns maskulint.
Svank, uteslutet.
På foten, nja...behöver mer space.
Armarna, nej, tror inte det.
Magen? Nej, skulle känna mig som en thug typ.

Tåls att tänka på med andra ord.                

Detta, skulle jag kunna ha...

"...Does it come as a surprise
That I dance like I've got diamonds
At the meeting of my thighs?"

Från en av mina absoluta favoritdikter av Maya Angelou.
Frågan är om det sitter lika bra på mig när jag är 70 ..  
Men det är också lite av poängen, hon var inte ung när hon skrev den och den handlar snarare om styrka, en everlasting och starkare än allt, än att vara sexig. 

På rumpan skulle jag tatuera in "Mr Leather Artist? I am your canvas".

Eller på ena skinkan "I am counting..." och "Thank you Sir" på den andra skinkan.
Bra för stunder då det är svårt att prata. 

Haha nu fick jag ju massor av idéer...

Jag har bara en. Högt upp i nacken, under håret, mitt bak liksom...
Det är lite text. 

Smaken är som baken.
Jag håller med Anton. Rätt motiv på rätt man/kvinna, välgjort, kan vara fantastiskt.

Svarta flammor är aldrig snyggt.

Fast jag gör det inte för att göra mig snyggare

Tycker till och med att det är svårt att slänga in alla tatueringar i samma kategori. 
Det finns fula, groteska, smaklösa klotterkladd och det finns smakfull, välplacerad konst.