Belönings system

Ingen?

Straffa inte barn genom att inte fira födelsedag, det är mitt första tips. Födelsedagspresenter är inget man förtjänar, det får man för att någon vill gratulera när man fyller år.

När jag levde ensam med mina tre barn hade jag en taktik: Varje lördag morgon vid frukost gjorde vi en lista på vad som behövde göras under dagen:

Städa fågelbur
Städa hamsterbur
Para strumpor
Tvätta
Städa badrum
Städa sitt eget rum + en liten hall var och gå ut med sopor från papperskorgen
Plocka ur diskmaskinen 
Dammsuga TV-rummet

När listan var klar, fick alla skriva sin bokstav vid det man ville göra
och när man var klar med sitt första gjorde man en till.

Även mina grejer skrevs upp, så att alla skulle se, att jag gjorde ett jobb också.

När allt var klart blev det lördagsgodis för alla.
Alla gjorde något, det var ingen diskussion

Jag ordnade också så att barnen hade bra lådor att lägga saker i och krokar att hänga kläder på,
så det blev lättare att städa.

Lycka till! 

Om jag var som du skulle jag läsa genom följande innan jag ens började tänka på att införa belöningssystem.

www.petrakrantzlindgren.se/pages/daerfoer-aer-jag-emot-beloeningssystem.php 

Sammanfattningen:
Innan du som förälder bestämmer dig för att införa ett belöningssystem för att få ditt barn att göra som du vill – ställ dig själv frågan vad du har för mål i ditt föräldraskap! Vill du fostra ett barn som lär sig att det är klokt att göra som någon annan säger, bara man själv tjänar på det? Eller vill du att ditt barn skall utvecklas till en självständig, ansvarsfull och samarbetsvillig individ? 

Bloggen är förvisso jättebra, men sedan så finns det barn som tex. min son som har stor hjälp av belöningssystem. Men i första hand hade jag prövat andra alternativ när det nu rör sig om ett normalutvecklat barn. Tex pratat med tio-åringen och förklarat hur trött man är på allt stök och att man tillsammans med tio-åringen och resten av familjen vill försöka hitta en lösning. Kanske funkar det bätttre om tio-åringen får vara delaktig i hur den lösningen ska se ut?

Inga belöningssystem och absolut inga straff med att inte fira födelsedag!!! Det gör det bara värre. Läs Jesper Juuls Ditt kompetenta barn. Han anser att barnet samarbetar efter förmåga och att det redan hjälper till så mycket det orkar (men det ser du troligen inte och det har inte med fysisk röra att göra, kanske mer psykiskt) Där får man bra konkreta råd om förhållningssätt...

Är allting verkligen så svartvitt? Belöningssystem är big no no om man vill uppfostra barn som utvecklas till självständiga ansvarsfulla individer. Är det verkligen så enkelt?  Folk verkar på allvar tro att barn blir osjälvständiga nickedockor bara för att de får belöningar ibland. Är belöningssystem verkligen inkompatibelt med att uppfostra barn till självständiga, ansvarsfulla individer? Belöningar är för de allra flesta en väldigt liten del av uppfostran som också består av samtal, dialog, diskussion, förhandling, tjat etc. Jag tvivlar på att det kan ha så stor negativ betydelse för individens självständighetsutveckling. Ärligt talat så tror jag att det är extremt svårt att uppfostra barn till 100 % lydnad (inte för att det är eftersträvansvärt heller). I bästa fall kommer man upp till 50-60% oavsett om man använder belöningar eller inte . Däremot kan ju belöningar öka motivationen vid svåra och jobbiga hinder som tex. vid problem med exekutiva funktioner, läs och skrivsvårigheter etc.

 Vi har bland annat en sjuårig som som är väldigt aktiv och impulsiv och med honom har vi vad man kanske skulle kunna kalla ett belöningssystem. Men det innebär också att om han inte sköter sig får det också konsekvenser i form av att lägga sig tidigare, indragning av veckopeng osv. Detta fungerar jättebra på honom och för vår familj. Jag har nog en konservativ syn på barnuppfostran, då jag tycker att mitt barns uppförande är jätteviktigt. Barn mår bra av regler och struktur,  och jag tycker att det är viktigt att man som förälder är tydlig och konsekvent.

Nu låter det som om detta är jättelätt, men jag tycker att barnuppostran är såååå svårt.

Belöningsystem kan absolut vara bra om det finns speciella omständigheter. Exempelvis om situationen i familjen är fullkomligt kaotisk, eller om barnet har någon form av problem med social inlärning. För barn med olika funktionshinder kan det vara ett stöd med ett strikt regelsystem som de förstår istället för en obegriplig hög med sociala regler som de inte förstår. Då tycker jag dock att det ska utformas och införas av folk som är utbildade inom barnpsykologi och inte av folk som sett för mycket på Supernanny. För normala barn känns det för mig fulkomligt obegripligt att man vill använda sig av beteendemodifikation. 

Att få belöningar ibland är inte ett "belöningssystem", då pratar vi om fullkomligt olika saker, det är en oerhörd skillnad på att uppmuntra barnet att våga göra något det tycker är jobbigt eller svårt, och att införa ett poängsystem för att man tycker att barnet är slarvigt eller bråkigt.

Läser precis en bok av Lars H Gustafsson där det diskuteras belöningssystem och att det naturligtvis inte är svart-vitt. Städar man i hemmet tillsammans ex varsitt rum så är ex. glass och lek på eftermiddagen en naturlig belöniig. Eftersom alla hjälpte till har man tiden.
Belöningssystem med stjärnor osv är det lite värre med. I värsta fall får man en liten ögontjänare som endast gör saker för att få något tillbaka, vilket kan bli en förbannat jobbig individ som vuxen.

Min tioåring klarar visserligen att hålla koll på läxan och sina grejer runt om i lägenehten men är rätt dålig på att städa sitt rum. Vi har försökt med månadspeng om han städar regelbundet (fungerade inte), hot om att slänga grejer (fungerade inte), utan det som fungerade var att städa tillsammans med honom och att även föra över det till andra hushållssysslor, dvs han hjälper till även med annat. Vi har infört tänket att vi är en familj och vi hjälper varandra.