Belönings system

Fyris: På ett sätt måste jag säga att jag verkligen avundas ditt svartvita tänkande. Livet måste var bra enkelt för dig . Jag är dock lite nyfiken på vad du skulle ha gjort om du fick ett barn som min son?

Fyris: Jag irriterade mig på ditt sätt att uttrycka dina åsikter som om de vore vetenskapligt bevisade fakta. (barnet tappar sin inre vägledning genom belöningar oavsett om det är för barnets bästa man gör det etc. ) Kanske dumt av mig. Jag ber om ursäkt. Jag måste ju respektera att du har en annan åsikt. Jag vet inte, jag blir så otroligt provocerad när folk dömer ut belöningssystem. Kanske är det bara bitterheten i mig som tar över. De enda människor som jag känner som verkligen använder sig av belöningar systematiskt är sådana föräldrar som jag själv, dvs föräldrar som har barn med autismdiagnos och som hoppat på den enda vetenskapligt bevisade behandling mot autism som finns i dagsläget (dvs 30-40 timmars träning i veckan, baserat på tillämpad beteendeanalys i 2-3 år). Föräldrar som har normalstörda barn använder sig inte alls särskilt mycket eller särskilt systematiskt av belöningssystem. Visst, de kanske kör en kort period med att barnet ska samla guldstjärnor för att städa sitt rum och dylikt, men fortfarande så är det en så liten del av uppfostran att jag inte tror att det har någon större betydelse för barnets självständighetsutveckling. Vi autismföräldrar däremot, vi kör ju beteendemodifikation 24 timmar om dygnet och är det någon som riskerar att få barn som tappar sin inre vägledning så är det vi. Samtidigt, vad har vi för val? Ska vi låta våra små barn tillbringa hela uppväxten med att sitta i ett hörn och snurra på tallrikar? Jag avundas föräldrar som har det så lätt att det räcker med att anamma Jesper Juul eller för den delen Petra Krantz syn på barnuppfostran. Jag hade säkert haft samma syn på belöningssystem om jag inte haft mitt annorlunda barn .

Jag skulle aldrig rekommendera 40 timmarsveckor av beteendemodifikation till något normalt barn. Däremot har jag svårt att förstå hur belöning av enstaka beteenden skulle kunna skada ett normalt barn, när vi som kör intensiv-varianten ändå inte lyckas uppfostra barn till lydiga små dockor. Jag är ju forskare själv (inom barnendokrinologi) så jag har gått igenom pubmed framlänges och baklänges och inte kunnat hitta något som bekräftar att belöningar sätter barnets självständighet på spel. Har du länkar till den vetenskapliga forskningen som styrker det skulle jag bli tacksam .

Fyris: Tänker jag svartvitt bara för att jag inte tror att belöningar är skadligt ? Jag skulle inte rekommendera intensiv beteendeträning till någon med ett normalstört barn därför att det är fullkomligt onödigt och det är ett enormt arbete för föräldrar och förskolepersonal att göra det dygnet runt. Men jag tror inte att det är skadligt för då hade jag inte utsatt mitt eget barn för det. Jag jobbar ihop med barnpsykologer när det gäller planeringen av sonens träning och den som är kvalitetsansvarig för vår handledning är Svein Eikeseth som är en en internationellt känd forskare och professor inom psykologi och inlärning. Hans forskning går att hitta på Pubmed då den publicerats i högkvalitativa tidskrifter.

När det gäller normala barn så är det såklart stora skillnader mellan olika barn. Vissa barn behöver kanske extra motivation i form av yttre belöningar, då kognitiva funktioner är ett spektrum och det finns åtminstone ett par barn i varje klass som har lättare problem med uppmärksamhet och arbetsminne. Vårt BUP rekommenderar i alla fall belöningar som hjälpmedel vid inlärning för dessa barn, trots att alla inte uppfyller kriterier för någon diagnos.

I  de allra flesta fall tror jag dock inte att belöningar behövs särskilt mycket, men för den sakens skull har jag svårt att tro att det skulle vara skadligt. De flesta barn får dock naturliga belöningar i form av Pre Macs princip (först läxorna, sedan TV/lek) etc det är jag rätt övertygad om. Sedan finns det  barn som tex. min systerson med lättare svårigheter (utan att ha en diagnos) och han har blivit hjälpt av extra datortid som belöning efter läsläxor och dylikt. Endel barn får en glass efter sprutor, andra får klistermärken efter tandläkarbesök eller guldstjärnor vid rumsstädning. Jag har inte träffat någon läkare som ansett att det varit skadligt (de delar ju själv ut klistermäken till barnen).

Om vi nu säger att belöningar verkligen skulle vara skadligt så har jag svårt att se annat än att skadan försumbar, eftersom jag vågar påstå att det inte finns en enda förälder till normalstörda barn som systematiskt skulle använda belöningar som en stor del i barnuppfostran (tro mig, det är ett hästjobb). Skulle man dessutom märka att barnet bara gör saker för att få belöning får man man väl sluta med belöningar då, skadan lär ju knappast vara irreversibel. Vi använder bara belöningar initialt vid nyinlärning till vår son, sedan avvecklar vi dem när sonen behärskar uppgiften, eftersom uppgiften då ofta har blivit självmotiverande. 

Beteendeterapi kriteseras hårt av folk som faktiskt inte är insatt i det alls, utan tror att man använder det slentrianmässigt inom barnuppfostran. Jag önskar att folk kunde läsa Peter Karlssons bok "Beteendestöd i vardagen " istället för att titta på supernanny. Dessutom tycker jag att det känns lite överdrivet att ens jämföra enstaka belöningar med systematisk beteendemodifikation.

Jag får en kännsla att man alltid pratar om ordet lydig på ett negativt sätt nu för tiden, hur kommer det sej?

Jag tror att man måste visa sina barn vad som är rätt och fel här i livet och jag ser inget fel i att det göra med belöningar eller bestraftningar. Det är ju så det vuxna livet funkar så varför inte lära dom det med en gång? 
Vi får belöningar och bestraffningar hela tiden i livet. Man belönas med vänner om man visar empati och kamratskap, man bestraffas med ingen mat om man försover sej och affären hinner stänga. Du får ingen löneökning om du är otrevlig på jobbet osv.

Jag tycker ditt banr är stort nog att börja få lite uppgifer hemma, sen är det upp till dej om du vill att dom ska påverka vecko/månads pengen.

Strunta i hur det ser ut i deras rum, jag tror att det är ett "never ending battle". Stäng dörren och fokusera på resten at huset.
Kanske ni kan göra ett schema för vilka dagar han ska duka/plocka bort efter maten. Lägga lortiga lakan i tvättstugan varannan fredag. ta ut sopporna vissa dagar osv.

Jag vet inte vad ni har för regler när det gäller TV/video tittande. Men hos oss gör vi som så att det blir ingen Tv förräns man har tömt gympa påsen och plockat undan alla sina saker som ligger spridda i huset.

Lycka till !

Fast läser du inte vad jag skriver ? Jag skriver att 40 timmars beteendeterapi till ett normalt barn är fullkomligt onödigt och skulle vara negativt för hela familjen, inklusive barnet pga det merarbete det innebär. Vi med funktionshindrade barn får stå ut med detta merarbete och det har så klart en negativ påverkan på våra familjer. Men vi tror ändå att det positiva uppväger, eftersom beteendeteraptin ger våra barn en sådan skjuts i utvecklingen så att våra barn kommer att kunna gå i vanlig skola så småningom istället för att vara hänvisade till särskolan. Men för ett normalstört barn skulle den positiva effekten inte väga upp, då normala barn inte behöver ha så mycket hjälp i sin utveckling utan fixar det mesta by default. Sedan kan det finnas enstaka saker som också endel normalstörda barn kanske behöver extra hjälp med, men det kräver på långa vägar ingen 40-timmarsvecka.

Om du läser i mina tidigare inlägg så ser du också att vi i första hand använder belöningar i inlärningssyfte och inte i uppfostringssyfte. Det handlar om att lära barn att prata, leka, klä på sig, klättra etc och inte att lära barn att lyda. Vi använder belöningar för att motivera sonen att lära sig olika färdigheter så att han kan bli mer självständig. Belöningarna tas bort när sonen behärskar uppgiften men det är fortfarande inte så att han nödvändigtvis kommer att lyda. Chansen är dock i alla fall lika stor som den är för normalstörda barn att han åtminstone kan lyda om han vill, då han åtminstone kognitivt och motoriskt klarar av uppgiften. 

Du och många andra tror uppenbarligen att beteendemodifikation bara handlar om att lära barn att lyda. Vissa föräldrar använder också belöningar för att barnet tex. ska städa rummet (vilket jag personligen aldrig skulle göra själv, men jag tror inte heller att det är skadligt när det sker i så liten skala som det gör i familjer med normala barn). Ett 40 timmars i veckans träningsprogram som går ut på att lära barn att lyda är alltså en helt annan sak än den beteendemodifikation som används för våra autistiska barn och det skulle vara skadligt för vilket barn som helst. Likaså 10 timmar lydnadsträning i veckan. Men att belöna barnet i några månader tills man fått in en städrutin är så lite skadligt att det är försumbart och jag fattar inte varför folk ska hetsa upp sig över det .

Du får själv ringa BUP i Solna och fråga varför de rekommenderar TBA baserade strategier och Martin Fosters bok (Fem gånger mer kärlek) till vissa familjer med normalstörda men "svåra" barn. Jag kan som du förstår inte lämna ut några namn såhär på internet.

Jag tror inte att sådana personer som du någonsin kommer att kunna ta till er att beteendemodifikation kan användas på andra sätt än dressyr. Bor du i Stockholmstrakten så är du välkommen hem till vår familj så att du med egna ögon kan se att man kan använda belöningar till andra sätt än lydnad.

ok, jag tolkar dig då som att du tror belöningssystem är bra för normala barn. Och då tror vi olika. När min dotter tex gjort något modigt eller klarat något svårt så pratar vi om hur det känns efteråt. Hon kan verkligen känna hur bra det känns. och där har hon en verklig belöning. Den bästa. Det är väldigt synd att tappa bort det.

Ännu fler tankar om belöningssystem av Petra Krantz Lindgren

http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/category/belona-barn/

Fyris: Jag har ännu än gång gått igenom forskningen och det finns inga empiriska studier som visar på risker med belöningar. Men det finns inga studier som visar att det är ofarligt heller. Min slutsats är då att man ska vara försiktig med belöningar och verkligen väga fördelar mot eventuella risker. I vår sons fall är det värt att ta en risk eftersom hans utveckling trots allt har exploderat sedan vi började med beteendeterapin. För normala barn kanske du rätt i att det är onödigt, eftersom man egentligen vet så lite om bieffekter och risker.

Det blir lite svårare med de barn som ligger i gråzonen. ADHD och asperger diagnosticeras betydligt senare än klassisk autism (först när barnet börjat skolan), men just problemen med impulskontroll och uppmärksamhet brukar dock föräldrarna ha upplevt långt tidigare än skolåldern. Det är sådana familjer man också hittar på KOMET utbildningar. Många barn har ingen diganos (kanske får i framtiden) men de är betydligt svårare än de flesta standardbarn. Vad jag vet så finns det ingen annan hjälp än att hänvisa dem till KOMET och liknande föräldrautbildningar (det är vad BUP i Stockholm gör eller åtminstone har gjort) och oftast så säger ju föräldrarna att det blir bättre hemma efter föräldrautbildningen. Här är det inte lika lätt att väga fördelarna mot riskerna tycker jag. Det är så lätt att säga att belöningar är dåligt när man har vanliga standardbarn, men har man barn med större svårigheter så är det inte säkert att det fungerar med Jesper Juul.