fel i soc utredningen

vänta tills någon du känner bli utsatt, sen kan du ta din diskussion igen :)

En mamma och pappa ger sin version av saken. Bvc stödjer föräldrarnas version. Förskola stödjer föräldrarnas version. BUP stödjer föräldrarnas version. Trots detta så anser 2 utredare att barnet ska omhändertas för att de anser att barnet är i fara. På vilket sätt kan de inte precisiera heller. Fallet hamnar i rätten och socialen får rätt, barnet omhändertas. Hur går detta ihop? Bevisligen finns det ju ingen fara, utomstående och objektiva har gett sina åsikter som inte stödjer socialens oro, snarare tvärtom. Tyvärr är det så att rätten inte lyssnar på de små människorna uta enbart till den drivande myndigheten i dessa fall.

Finns flera fall där socialen startat utredningar som saknat grund och under utredningen mer eller mindre hittat på eller förstorat upp saker. Sen "erbjuds" frivilliga insatser. Det som utredarna glömmer, är att även nämna i journalanteckingar, är deras hot. Gå med på detta annars händer andra saker.

Omhändertagande kostar pengar. Utredningar kostar pengar. Insatser kostar pengar. Mycket pengar hade kunnat sparats in på utredningar, insatser och omhändertagande som faktiskt INTE behövs.

Folk i Sverige är rent av dumma i sin blinda tilltro till bl a sociala myndigheter.

Vad krävs egentligen för att öppna ögonen? Innan det sker kan inge förändringar göras och onödigt lidande orsakas. Dels för de familjer som får sina liv raserade på godtyckliga utredningar men även de barn som verkligen är i behov som inte får någon hjälp för att det inte finns resurser eller pengar.

Min åsikt är att du vet inte vad du pratar om. Du tror bara saker. Jag vet hur det är, den hårda vägen. Jag trodde precis som du innan, att socialen tar inte barn från bra föräldrar. Jag hade fel. Jag vet precis mina fel och brister och jag saknar absolut inte självinsikt.

Ts, ett enkelt litet fel i en utredning kan orsaka mycket onödigt. Nu vet jag inte om du fått det åtgärdat, men det ska finnas 2 utredare vid varje utredning och även om den förste inte är anträffbar så ska den andre finnas tillgänglig. Är båda borta så kan andra på kontoret rycka in och skriva in dina rättelser eller synpunkter.

Jag vet mycket väl vad jag pratar om.
Jag har själv varit involverad i en vårdnads och boendeutredning OCH jag har en "vän" (en mamma) som har förlorat vårdnaden om sitt barn. Detta var helt och hållet rätt beslut.
Men tänk, hon tycker sig också veta sina fel och brister och inte sakna självinsikt!!
Ändå så blev barnet flyttat. Gissa varför? Jo, hon var och är inte en lämplig förälder!
Läs ovanstående.

Din utredning gick som du ville? Och din "vän" förlorade för att det var rätt beslut?

Och utifrån dina erfarenheter så innebär det att det alltid blir ett korrekt beslut? Socialen gör aldrig fel?

Varför inte bara acceptera att socialen kan göra fel de också. Det är tyvärr alltför många föräldrar som är olämpliga.
Givetvis behöver man vittnen, för annars står ju föräldrarna med ord mot ord och det kan INGEN socialsekreterare ta en vettig rekommendation på!

De som vill adoptera måste genomgå en massa utredningar och flera års väntan och lägga ut en massa pengar innan de ens får adoptera. Men förälder som kan få biologiska barn genomgår inget alls? De flesta tänker sig inte ens för vad det innebär att ansvara för ett liv förutom sitt eget. Det mest vanliga är att par ofta skaffar barn för att de tror att det blir bättre i relationen. 

Tur som är i kontentan så växer barn upp och de fattar mer än vad man tror. Dessutom om man som förälder gör allt för att barnen ska ha det tryggt och lugnt när de är hos en eller att man uppmuntrar till att träffa den andre föräldern. Så kan man tänka att man gjorde allt man kunde. Sedan måste man lyssna på vad barnen säger också.

 

Men snälla, jag har aldrig sagt att socialen aldrig gör fel!! Läs om, om du inte har läst rätt.
Jag känner pappor som blivit av med vårdnaden också, även det helt rätt beslut.

du verkar känna många som blivit av med sina barn - är du den enda i umgängeskretsen som fått behålla dina? 

Ja, känner och känner var väl kanske inte rätt uttryckt av mig.
Jag vet av och har bekanta som har förlorat sina barn, vilket har varit rätt. Jag vet också av föräldrar som har fått behålla sina barn, både rätt och fel.
Jag har aldrig sagt att samhället inte inte fungerar, däremot har jag sagt att det oftare fungerar än det inte gör det.

Och ja, jag har fått behålla mina barn men jag gör allt i min makt för att relationen med den andra föräldern ska fungera trots fel och brister.

så då verkar du vara en relativt normal människa, varför är det så svårt att tro att en annan vanlig människa med vanliga fel och brister, kan bli av med sitt barn TROTS att denne människan aldrig gjort barnet illa? Som inte på något vis är en fara för något som LVU:et innebär? Endast för soc prestige....

För det första så har jag aldrig sagt att soc aldrig gör fel.
För det andra så krävs det ganska mycket för att ett LVU ska gå igenom, och jag tvivlar väldigt starkt på att soc tar barnen för att "jävlas" med föräldrarna. Soc placerar barnen därför att de far illa och behöver få sitt omvårdnadsbehov omhändertaget på ett annat ställe. Visst, det har säkert hänt någon gång i vårt avlånga land, men inte så ofta som du vill påstå. Jag hävdar fortfarande att soc inte tar barnen ifrån bra föräldrar.
Förstår du inte hur många personer som blir inblandade innan det är fråga om LVU?
Föräldrar, förskola, bvc, skolsköterska osvosv.

Och ifråga om att man helt enkelt blir fråntagen vårdnaden utan att det är fråga om ett LVU omhändertagande pga att utredningar visar att man inte är lämplig som förälder så är det väl inte mer än rätt? Barnen ska vara där deras behov tillgodoses.

Valdigt klokt skrivet.. Jag ar mormor till ett barn som tagits av soc pa LVU, och det du beskriver stammer sa val.. Det ar exakt sa de har gjort med min dotter och mitt barnbarn, och jag far val saga att det gor jakligt ont...
Och nej, hon har verkligen inte fortjanat detta, for hon ar en bra mamma, och nej, varesig hon eller jag saknar sjalvinsikt..

Väldigt tråkigt för er om det verkligen är så, och är det verkligen så så hoppas jag att det löser sig!
Och det menar jag verkligen.

Tyvärr så grundar jag min åsikt på att de flesta säger som får sitt barn omhängertaget eller blir av med vårdnaden att de inte alls saknar självinsikt + att det finns föräldrar som aldrig skulle tveka att säga att deras barn är bra föräldrar även fast dom inte är det utan man väljer att se det från ett väldigt vinklat perspektiv.

Jag sager inte heller att soc ar enbart daliga, men det laggs alldeles for mycket personlig vardering in i manga av fallen...
Givetvis finns det daliga foraldrar dar ute, som nog saknar bade det ena och det andra, men for den delen maste det anda belysas att det faktiskt gar till sa har, och oskyldiga drabbas aven de..

Jag ar nog min dotters varste kritiker.. Ja det dar lat nog dumt, men jag hade aldrig gatt med pa att lata henne ha sina barn om hon varit en dalig mamma, jag avskyr namligen de som skadar barn..
(Jag satte mig sjalv i fosterfamilj vid 16 ars alder, efter ett liv med daglig misshandel etc..)

I detta laget, med mitt barnbarn, sa ar det inte min dotter som skadat honom, det ar soc som bara dok upp och hamtade honom... (Han var 8 manader nar de kom, nu ar han 10 manader..) Soc forsvarar for min dotter att traffa sitt barn, de har hallit hemligt vart han ar, och nu har de flyttat honom nastan 10 mil fran min dotter, och nekar henne hjalp med busskort, sa hon kan inte aka och traffa honom.. Snyggt jobbat...

Hennes advokat ar vansinnig, for detta ar lagvidrigt...

jag kan bara prata om min egen situation - bvc står helt på vår sida, även föskola när det gäller de äldre som faktiskt är hemma. Soc har inte pratat med någon annan trots att vi försökt - dessutom har de bestämt sig för att vi är farliga o vägrar se en annan lösning. Det finns inget vi kan göra, mer än att överklaga och överklaga - men när vi väl har rätt att göra sånt är skadorna redan skedda...

Jag har som er med en massa fel. De lägger mina synpunkter som en bilaga. Eftersom mitt ex har förtalat mig att jag är en tablettmissbrukare så har soc gått på hans linje. Jag har skivit till politikerna, bun, socialnämden och upplyser om det här problemet.Att man måste få läs igenom utredningen och godkänna den innan den är färdig.
 Kontakta mig så kan vi tillsammans kolla på det.  

Men VEM utom ni själva säger att det är 'förtal'?

jag har en fråga....

jag har två små, gulliga pojkar och älskar dem mest en allt annat i värden...men när dem börjar driva mig till vansinne så börjar jag skrika och säga att jag ska ge stryk till dem.. ( men jag ger ju aldrig)..
men min man började säga nu: sluta skrika !!! om någon hör dig så kan dem anmäla dig så kan soc.en komma och hämta barnen.. 

jag blev liv rädd .. kan dem verkligen göra så... om någon idiot hör att jag skriker på dem när dem blir helt vilda och det går inte få kontroll över situationen...

alla föräldrar skriker ju eller? 

Varför skriker du att du ska slå dom för? Dom är ju bara barn och du är vuxen.