grannens son har blivit ängel- hur ska jag bemöta?

När vi förlorade vår son 2005 var det jättejobbigt med alla som INTE var nära vänner som ville prata. En del kom med plumpa kommentarer och uttalanden ("det kanske var lika bra att han dog eftersom han var så sjuk") i allra största välmening. Och även om en del uttalanden gjorde riktigt ONT, så hellre det än alla blickar från människor som VISSTE vad som hade hänt men låtsades som om det regnade. Det är jobbigt att stå utanför och inte veta hur/om man ska trösta eller säga något, men det är ännu värre att stå med en tom famn utan att någon verkar bry sig.

TS: All cred till dig som vågade visa att du bryr dig!