Har vi någon chans?

För att förtydliga ovanstående inlägg. Det viktigaste är att ringa socialtjänsten och LÄMNA IN ANSÖKAN om medgivande utredning innan din sambo fyller 43! Många men inte alla kommuner har 42 som åldersgräns oavsett hur ung den yngsta i förhållandet är.

 Ni måste enligt lag vara gifta innan ni får medgivande men ni kan utredas som sambor och gifta er under utredningen, men ni får fler länder att välja på ju längre ni varit gifta.

Till din man skulle jag vilja säga: Ansök om medgivande NU eller tyvärr aldrig. Om det sedan inte känns som om du vill adoptera ett barn när du väl om kanske ett år måste fatta det slutgiltiga beslutet att ansöka om adoption i ett land så kan du säga NEJ då men du kan troligen inte om ett år komma o säga JA jag skulle vilje adoptera om ni inte innan du fyller 43 har lämnat in en ansökan om medgivande till Socialtjänsten. Du har allt att vinna och inget att förlora på en sån ansökan! Kom ihåg att du när som helst kan stoppa hela processen tills ni skickar erat medgivande till ett land ( egentligen även efter det).

Det du beskriver är nog VÄLDIGT VANLIGT, dvs att ena parten är längre fram i tankarna på adoption än den andra. Om han inte hinner fylla 43 innan test dag så kanske du ska ta reda på ännu mer fakta medan du ruvar färdigt och sedan servera honom den fakta du hittat. Om inte annat för att själv känna att du har en annan utväg än bara sorg om det inte går vägen. För mig var adoptionstankarna min livlina under alla IFV försök, för att inte psykiskt bryta ihop av hormoner o känslor.
LYCKA TILL MED RUVNINGEN!