1,5 år & i trotsåldern!!!!!

Ett barn kan vara väldigt tidig i talet och då är det lätt att missa hur mycket barnet verkligen förstår. Ibland kan de verka förstå väldigt mycket mer än vad de egentligen gör.
Jag tycker inte det låter som ditt barn riktigt förstår vad som händer. Vi har dagar här hemma med när maten flyger tvärs genom köket. vi säger självklart nej och att man inte gör så men när maten flyger brukar det betyda att han inte är så hungrig eller helt enkelt inte tyckte om maten och då plockar jag bort tallriken och låter honom få en bit banan. flyger bananen med så plockar vi undan allt och så är måltiden avklarad.  

Sen vill jag bara återigen poängtera att jag är långt ifrån någon superförälder. Det finns dagar då jag tappar tålamodet när mjölken hamnar på bordet och maten på golvet alternativ i håret och det är miljoner små couscouskorn på golvet. Eller när lilleman för sjuttioelfte gången på två timmar får vansinnesutbrott för något han inte får göra som att dra katten i svansen eller för att jagnte låser upp ytterdörren och låter honom gå ut eller för att han inte kommer in på toaletten och kan blaska i toan. Eller när han återigen är snabbar eän blixten och lyckas nappa åt sig något porslin ur diskmaskinen och ska hjälpa till och så går det sönder.

Det händer alla föräldrar att man tappar tålamodet ibland, det viktigaste är att man efteråt säger förlåt och förklarar att mamma/pappa gjorde fel. Ibland är det såna dagar då det kanske är bättre att bara krypa upp i soffan och titta på barnkanalen en halvtimme och bara försöka mysa lite och få tillbaka lugnet. 

Visst fick jag barn i april 2010, just nu kan jag inte dra mig till minnes vilken del av forumet vi satt på då men just nu är jag så trött att jag lätt skulle kunna glömma vad jag heter i efternamn :)
Så jag tror nog du har rätt helt enkelt! 

Jag försöker att inte jämföra mitt barn med lugna barn och det är nog bara i de jobbigaste stunderna jag önskade att mitt barn kunde vara lite mer still med. Annars är jag nog rätt nöjd med hans utforskande nyfikenhet på precis allt. 
Jag har tänkt en hel del på hur jag hanterar mitt barn bara genom den här tråden och framförallt hur jag kan bemöta honom bättre. Kom fram till att tålamod är det allra bästa. Tålamod och lyhördhet och en stor portion envishet. Och att dra ner på ambitionsnivån. Om nu halvtimmes promenaden tar två timmar för att vi måste kolla på alla myror, larver, skalbaggar, blommor, ekollon och annat intressant vi ser så får väl promenaden ta två timmar. Tycker lilleman att vi ska gå åt andra hållet så får vi väl gå tillbaka då det egentligen kvittar om vi går fram och tillbaka eller runt. Jag försöker se det viktiga i varje situation och det viktigaste på en promenad är inte att vi går rundan utan egentligen att vi kommer ut och rör på oss lite och det kan vi ju göra även om vi går fram och tillbaka. Ibland måste jag försöka tänka utanför min egen fyrkantiga lilla låda och försöka bara göra som lilleman.

Självklart kommer det situationer där han inte kan få som han vill alltid men jag tycker det är tråkigt att säga nej och aja hela tiden och om jag är trött på att säga det så är nog lilleman ännu tröttare på att höra det och därför försöker jag hellre säga ja än nej. Så vi testar hans sätt med. Att vara ute i spöregn är ett exempel. Det räckte med tio minuter ute sen var lilleman nöjd och tyckte det var helt okej att leka inne. 

Men det där med att känna sig vuxen kan jag känna igen mig i. Jag kan prata sönder mina vänner för att det ibland gått en hel vecka när jag bara hunnit med att träffa lilleman och sambon ;) 

Jag har mina föraningar... Lilleman har bestämt sig för att inte bada längre, han vill duscha. Långa och varma och mysiga duschar... Och så tar han fjärrkontrollen och lägger sig i kuddhögen och "pratar i telefon". Jag undrar hur det kommer bli till tonåren!

Tja det brast för mig i natt vid kl 02 när lilleman tyckte det var underbart att vara vaken... Vaknade vid 22 och vägrade somna om.K nappast mitt stoltaste ögonblick som förälder när jag röt till i natt något så banalt som "ska vi bli ovänner du och jag,xx? Det är mitt i natten och mamma vill sova och pappa vill sova och nu får du sova med". Pedagogiskt och duktigt... Men sjutton ungen somnade! Jag hann inte ens be om ursäkt för att jag röt på honom för något han faktiskt inte rå för!

Det där med att barn skrattar för de vill att man ska bli glad har jag aldrig hört innan men det kan ju mycket väl vara så. för det är ju som du skriver, är vi som föräldrar upprörda och uppgivna blir ju barnen det med. Så tålamod, ta det lugnt och backa tillbaka, gå undan någon minut om det så behövs. Här ska vi i alla fall försöka så gott vi kan med att vara tålmodiga. 

och visst finns det dagar när jag inte vill något annat än ta det lugnt och de dagarna tar jag en stor kudde och lägger mig på rygg i lekrummet och någon gång ibland funkar det ypperligt. Då leker han så snällt jämte, eller klättrar lite på mig och jag kan ändå se vad han gör och prata med honom ;)
Eller så går vi uti trädgården som är helt inhägnad där han kan springa runt runt medan jag sitter på trappan och tittar på. Ibland måste man nog få vara den där "lata" föräldern som kanske inte är toppen-pedagogisk jämt och hittar på saker.
Just nu står jag vid familjeliv och surfar. Lilleman står jämte mig och pillar med saker helt otrolig nog ! 

Min tornado var beräknad till den 3 maj men (med lite hjälp på traven) fick han komma till världen redan den 16 april. Bestämd från första början, har alltid vetat vad han vill och inte vill :)

Jag har det inte kliniskt städat men jag dammsuger varje dag. Gör jag det så kan jag fuska lite här och var om jag bara inte fuskar på samma ställe dagen efter. Men dammtorka, tvätta golv och liknande en gång i veckan. Mer varken orkar eller hinner jag eller har viljan till det. 
Tänkte jag kunde visa lite med bilder här hemifrån...

För en gång skull är skorna i hallen! Inte i stället, det har jag gett upp men i hallen! Annars brukar de få en flygtur ner för trappan, hamna i vardagsrummet eller i grytlådan.
Och där under skorna ser jag minsann min dammvippa skymta fram!

Inte en prydnadssak så långt ögat kan nå. De tomma hyllorna brukar innehålla barnböcker (som ligger på hela golvet). Luckorna är försedda med barnlås. Prydnadssakerna som brukade stå på hyllorna har flyttat in skåpen i väntan på bättre tider. Skönt att slippa damma!



Bokhyllan hemma som inte gapar tom, här har jag dekorerat med snygga knopp-pussel i olika varianter. Pusslen läggs än så länge av mamma eftersom barn tycker det är mest roligt att hälla ut bitarna. Han har börjat pussla lite så kanske om ett halvår att jag slipper pussla dem själv :)

en bit snöre och en sån där "plutt" som brukar sitta på jackor som gör att man kan spänna åt runt luvan... förstår du vad jag menar?

 

Ja har du grek och Göran lös i huset förstår jag att det blir stökigt ;)

Här är det leksaker överallt men det får man ta. Jag resonerar som så att lilleman bor i huset med och då är det väl inte mer än rätt att det syns :)