1,5 år & i trotsåldern!!!!!
jag tror också på att barn måste få se oss vuxna både arga och ledsna och besvikna likväl som glada och muntra. Vi måste ju visa att det är okej med alla känslor och att man har rätt att känna. Jag tror på att istället försöka lära barnet att hantera sina känslor genom att bejaka dem.
men visst händer det att jag ryter till ibland med när tålamodet tryter, visst händer det att jag säger till lilleman att nu räcker det när han går och smågnäller om ingenting alls egentligen. Bara för att han är trött och vill ha uppmärksamhet och jag vet ju varför egentligen och vet att skulle jag bara ge honom några minuters uppmärksamhet så kommer han att nöja sig i alla fall några minuter men ibland räcker inte tålamodet till.
Men jag försöker att undvika det, försöker lugna ner mig själv och tänka efter varför han gör som han gör och om det jag gör verkligen är så viktigt att det inte kan vänta någon minut till. Men som sagt perfekt är jag inte.
Bestraffningar tror jag inte på. Däremot så kastas maten så är måltiden över och vi plockar undan. Kastas det leksaker säger jag nej och försöker förklara efteråt. Slåss, bits eller rivs han skriker jag faktiskt till ett "aj" och säger sen med mildare röst att det där gör ont på mamma när du rivs/bits/slåss. Oftast rivs och slåss han när han börjar bli övertrött och vill hålla sig vaken och inte riktigt vet hur han ska göra.
Just sovandet har vi fått kämpa en del med. Lilleman har haft egna rutiner på när han ska sova, vilket varit bra. Det har varit vid ungefär samma tid nu sen han fyllde ett men vissa kvällar är svårare.
Vi tog bort sidan på spjälsängen och satte dit en stödbräda. Sen sitter vi på golvet jämte och läser först en bok eller två och därefter säger vi godnatt och sjunger/nynnar. Ibland bara somnar han men ibland får man hålla en hand på höften så han inte rullar över till magen (magläge betyder upp och stå och hoppa och då tar det ännu längre tid). ibland får man hålla ett rätt fast tag, kanske låter det grymt men i de lägena är han alldeles för trött och vet inte hur han ska hantera det. vi har provat att bara låt honom vara men det går inte, det slutar med skrik och gråt och tandagnissel och utbrott som varar upp till en timme och bara resulterar i att han somnar gråtande och det vill vi inte.
Men visst händer det att han skriker sig till sömns ibland, med oss sittande jämte. Det verkar som han behöver få skrika för att kunna somna? Låter underligt men ibland känns det nästan så.
Dock har de här gångerna blivit färre och färre och färre ju äldre han blir.
Nu sover han dessutom nästan hela nätterna igenom och bara halva natten i vår säng :)
Och ja, jag har fått utbrott när det kommit till sövningen. Vi har i perioder haft jättetufft med sövningen och med nattsömnen med många uppvak och vakna tider på nätterna. Men det har äntligen äntligen börjat vända!
Åtminstone när hon bökar runt i sängen när jag försöker få henne att sova... Matlagningen vågar jag inte involvera dottern i så mycket, som tur är så har vi ju grind till köket. Så i vårt hushåll har man det njutningsbara valet mellan att hoppa över matlagningen eller att laga maten fysiskt ifred men psykiskt något påverkad av dottern som illvrålar utanför grinden. Vid städning brukar hon få en trasa, och jag man meddela att hundar som gnids med mikrofiberduk blir minst lika sprakande som kattskinnet i högstadiefysiken...Lite synd tycker jag om hunden när dottern står och gnuggar hennes nos. Och så har hon ju sett att mamma och pappa torkar av vovven med handduk efter promenad, så hon brukar gilla att springa och anfalla hunden med handduk. Tur att vi har en STOR hund säger jag bara, som tål att dottern är lite hårdhänt ibland. Idag var vi på sjukhuset för att kolla om hon är penicillinallergiker (verkar inte så som tur är), vilket involverade 1 timme i väntrummet för att se om hon reagerade. Varför var min dotter den enda som sprang runt som en speedad iller (oj vad träffande det var...) och rev ner alla leksaker och sprang in i alla rum? Medan andras barn satt i sofforna eller satt och lekte lite stillsamt med någon enstaka leksak...