Varför vill man INTE ha barn?

Egentligen är det väl inte konstigare att någon inte vill ha barn än att jag inte vill ha fler barn. Jag har två. Det räcker gott. För andra räcker det med ett, eller fem, eller inget.

(Sedan måste jag reta mig: nej, mitt liv fick inte en ny och djupare mening med barn. Mina barn tillför mitt liv oerhört mycket och utan dem skulle livet bli meningslöst eftersom sorgen skulle täcka över allting annat - men innan jag fick mina två ungar var livet faktiskt precis lika meningsfullt. Jag gillar inte sådana uttalanden för jag tycker det låter som ett förtäckt sätt att säga till barnlösa att deras liv saknar mening, men att det har de inte fattat ännu - ungefär som om troende säger till ateister att de inte är lika andligt utvecklade som de som tror...)