affektanfall??

After eight: skönt att det är lugnare. Och nej alla börjar inte andas, min dotter andas inte under dessa kramper. Och kan bli stel, grå och blå och krampa med hela kroppen när hon inte andats på ca 15-20 sek. Så det är jätte läskigt.

Fy, vad läskigt! Blåaktig blir ju min dotter också, trots att vi får igång henne snabbare än så. BVC trodde mig inte när jag sa att det var affektkramper, för "så små barn får inte det", men enligt neo var det precis vad hon hade och det var tydligen inget konstigt med det.

Enligt läkarna bör vi hålla lite mer uppsikt över henne när hon har feber, för barn med affektkramper får tydligen också lättare feberkramper.

animegirl: Hur kommer det sig att hon inte kommer igång av sig själv? Vet ni det? 

Klart att bebisar kan få affektkramper, less man blir på BVC som är så inkompetenta. Jag hade själv affektanfall som bebis och skrek tills jag svimmade titt som tätt. Mina egna barn har dock inte haft så illa, även om äldsta dotterns affektutbrott kring 1½ års ålder var väldigt påfrestande så svimmade hon i alla fall aldrig.

Tycker det blir lite vanskligt här när man blandar in astma-anfall och feberkramper i detta. Det har absolut ingenting med saken att göra. Affekt = känsla. Affektanfall är alltså känsloutbrott som barnen inte förmår hantera, känslorna är så otroligt starka att kroppen rent fysiskt hamnar i kaotisk affekt och kollapsar. Det har ingenting med astma eller feber att göra!

Min erfarenhet är att man ofta som förälder kan förvärra eller lindra detta hos barn som är väldigt explosiva med sina känslor. Att tex nejja en 10 månaders bebis är faktiskt inte alls ett bra sätt att bemöta en bebis vars största drift är att upptäcka... självklart blir barnet upprört! Man bör istället helt undvika ordet nej när de är så här små. Jag menar, de förstår ändå inte så varför tjata och tro att det ska hjälpa? Pappan kanske behöver läsa lite om hur så här små bebisar fungerar..?

Jag minns hur jag kände mig efter ett anfall eftersom jag kunde tuppa av i ren ilska ända upp till 4-5 års ålder (behöver jag säga att jag inte hade en särskilt bra uppväxt? min mamma var helt känslomässigt blockerad, i mitt huvud ser jag henne som ett stort isblock, och min pappa var alkoholist, båda två nu tillfrisknade). Mina föräldrar bekräftade aldrig någonsin en känsla hos mig, jag var helt ensam med mina känslor och fick aldrig lära mig hur jag skulle hantera dessa starka känslor som ilska och frustration. Känslorna blir så starka att hela kroppen bara domnar bort, efter att man har vaknat känner man sig fullkomligt dränerad på energi. Ofta fick jag något ätbart att tugga på minns jag. Men knappt en blick fick jag av vare sig mamma eller pappa när jag vaknade upp, inte vad jag kan minnas i alla fall.

After eight: hon är svårt sjuk i andningen med dålig syresättning. Du kan kika på min blogg om du vill, skriver lite där och har en del bilder och filmer. Bara denna månad har hon legat på sjukhus två gånger,., hon har både resurs och assistent för sin andning.

Hos vår tjej så har astman och syret inblandning och koppling, så stämmer i vissa fall. Då hon ofta har lågt syre och det kommer en häftig känsla så kan hon inte upprätthålla sig och får affektkramper. Och häftiga sådana. Vi har hittat henne bakom soffan osv när hon troligtvis gjort sig illa eller nåt och bara slutat andas. Då hon inte andas i avsvimmat tillstånd har spec läkare sagt att går det 30 sek så ringer vi ambulans. Längsta är dock 25 sek men då var det illa anfall och får åka in får tester osv. Så vittra, jo i detta fall har faktiskt astma en roll i det hela.

blogg.mama.nu/ceciliasvensson/category/alskade-astmabarn/

I vårt fall handlar det inte enbart om problem med att säga nej, utan hon gör illa foten, är trött och ledsen. Klämmer sig. Något inte riktigt som hon tänkt sig osv... Till och med när hon blir för glad. Vi är inga som säger nej nej nej... Men självklart gör man det ibland. Men läkarna säger att det är starkt att köra på som med de andra barnen istället för att lägga sig platt för oftast blir det värre när man böjer på allt för att tillfredsställa barnet... Och kan hamna i en ond spinn pga det då barnet lär sig att få sin vilja via affektkramper också. Jäkla balans det där!

Vittra: beklagar din uppväxt också :( låter som en kall miljö för ett barn. Också haft det trassligt men fanns iaf känslor. Jag hade också affektkramper när jag var liten men inte så allvarliga som min dotter, och tydligen kan det gå i arv. Mina andra två barn har inte affektkramper. Läkarna rekommenderar ju också att man inte gör en stor grej av anfallen (jätte lätt, inte) men just för att inte spä på problemen... Kanske fick de ett strikt sådant råd? Men låter som du behövt mycket mer kärlek och blickar på dig. Kram!

Fast i mina ögon är det då helt enkelt astmaanfall (eller kramper pga sjukdom) inte affektanfall. Affektanfall är ofarliga. Under affektanfall andas de, även de skriker så mycket att de tappar andan och svimmar, det är ju bara tillfälligt. De slutar ju aldrig bara att andas. När barnet är avsvimmad andas barnet som vanligt. Din dotter är ju svårt sjuk och hennes tillstånd är ju livsfarligt om hon har en kombination av båda. Inte koppling. Inte en roll. Kombination av sjukdom och affektanfall. Men jag ser inte det självklara i att din dotter öht har affektanfall, har hon problem med syressättningen låter det fullkomligt logiskt att hon får problem i upprörda tillstånd då hon tex slagit sig (då en normal reaktion först är att tex andas häftigt, pulsen ökar osv) utan att det behöver vara affektanfall. Det tycker jag att hennes vad du beskriver "tysta" anfall tyder på, affektanfall är ju i huvudsak okontrollerat skrik, men du skriver att ni hittat henne bakom soffan och det låter fruktansvärt hemskt men det låter inte som affektanfall eftersom det skulle höras Förstår dock att det måste vara väldigt jobbigt, kan inte ens föreställa mig den oron som ni måste leva med.

Vid vanliga affektanfall behöver man inte heller ringa ambulans, eftersom de är helt ofarliga. Det gäller självklart inte om barnet har en sjukdomsbakgrund... så man bör givetvis låta undersöka barnet om det händer fler gånger (riktat till TS) så att man kan utesluta sjukdom.

I dina ögon ;) nej, det är affektanfall och detta är konstaterat av specialister i vården. Saker och ting kan ske olika, men att hon krampar kanske svårare än andra beror ju på hennes sjukdom men anfallen (inte astmaanfallen) grundar sig i känslor (affekt