affektanfall??

Ämen du skämtar!! Denna iphone app... Avskyr när den hugger inläggen! Orkar inte skriva om det långa inlägget, gör det från datorn imorgon eller nåt. Men kontentan var att det visst är affektkramper, hon är utredd i två år och vi vet exakt vad det handlar om. Astma och affektkramper, och det är skrik inblandat men ibland av vissa anfall när den kraftiga känslan slår in suger hon in luft och ser ut som hon gallskriker men tar aldrig några andetag och får därför inget ljudligt skrik och sedan svimmar hon. Hon tar sedan sina första andetag snarkande när hon kommer ur anfallet. Är helt ofarligt, vilket jag också skrivit innan har jag för mig, men det är ofarligt fram till 30 sekunder, sen ska man reagera. Och vissa av anfallen så blir det ramaskri innan hon faller, det är olika. Förklarar mer sen, för orkar inte skriva om nu.. Men skrev visst längre ändå haha men innan förklarade jg mer specifika situationer. Men det är inte som du tror, utan detta är utrett och bekräftat av kunniga specialister. Hennes astma är inte heller normal och håller sig inte inom normala gränser men är astma för det, en svår och ovanlig sådan. Hennes affektkramper är kanske svårare än andras också men dessa är kommer alltid i samband med känslor, skriket är med fast kanske inte alltid på det sätt du tycker är normalt och kramperna är ofarliga men ganska häftiga och säkert med den grund om hennes astma. När man ska reagera är när hon är borta över 30 sekunder och det har aldrig hänt. Men tro mig, här vet vi med säkerhet vad det är frågan om så du behöver inte spekulera i detta. Och kom ihåg att allt inte håller samma linje jämt.. Så är det nästan med allt, även om det finns en typisk grund för saker och ting..

Vad som kan beskrivas som tysta anfall har min son också haft. Det kommer ett kort skrikljud och sen blir det tyst. Inte helt enkelt att beskriva men han fastnar liksom i utandningen på nåt sätt. Det är dock alltid kopplat till känslor och den här typen av tysta anfall fick han när känslorna var så starka att han inte ens kom igång att skrika. Ändå ingen tvekan om att det var just affektanfall det handlade om. Alla barn är ju olika. 

Animegirl - Fast jag förstår ändå tanken Vittra har om att det är sjukdom och affektanfall i kombination som gör din dotters anfall så allvarliga. Det är väl nånstans viktigt att poängtera att detta inte är det man normalt sett tänker på när man tänker på affektanfall. Därmed inte sagt att din dotter inte har affektanfall men i kombination med hennes andra sjukdom blir det ju något mer än ett vanligt affektanfall. Vid ett klassiskt affektanfall kommer andningen igång igen när barnet svimmar av och självklart kan andra sjukdomar göra att detta mönster inte alltid följs men för att inte skrämma upp andra föräldrar kan det vara viktigt att poängtera att det inte är vanligt med så långa andningsuppehåll att ambulans måste tillkallas.

Hoppas du förstår mig rätt nu. Inte meningen att hoppa på dig på något sätt utan jag kände bara att det kunde uppfattas av andra att det är vanligt med så långa andningsuppehåll vid affektanfall vilket det alltså inte är även om din dotter har det.

Absolut :) jag förstår helt! Förstår också tanken. Men det jag förstod från vittra var att hon inte tror alls att det är affektkramper utan kramper av astmaanfall eller dylikt, och det stämmer ej. Det var därför jag ville förklara närmre för henne att det är affektkramper och astma, och att hon kanske får mer all stöpa sådana pga hennes något låga syre från början. sen ville jag också berätta det jag vet ang tiden, att när det gått 30 sekunder då ringer man ambulans.

Känner mig inte påhoppad :)

All stöpa ska vara mer allvarliga, mobilen är bra på egna ord ;)

Mariella: det var just de tysta jag beskrev när inlägget igår klipptes. En gång hos min mamma när hon var närmre två år då drog Filippa upp en stor och tung glasburk. Då sa min mamma tack tack Filippa och tog försiktigt burken. Filippa vände på klacken och började springa från min mamma. Min mamma uppfattade ingenting. Men när Filippa vände sig om drog hon in luften och stannade i att se ut som hon gallskriker men får inte igång med att få till ett till andetag. Men tar man kort skulle det se ut som hon vrålar. Jag stod i andra änden och ser, och börjar springa mot henne för jag förstod att hon skulle svimma när hon sprang, vilket hon gjorde och jag hann inte fram. Landade några cm från en vass kant men gick bra och var bara borta ca 5 sekunder. Min mamma var jakt chockad och som sagt inte uppfattat Filippas häftiga känslor när hon tog glasburken...

Sen kom jag på också.., vittra det var verkligen inget påhopp mot dig heller utan en förklaring på din respons bara :)

Ja, precis. Känner igen den beskrivningen helt och hållet. Själv reagerar man mest på tystnaden för det är nåt speciellt med den medan omgivningen tror att allt är lugnt när det blir tyst. Vilken tur att du inte kände dig påhoppad. Är så svårt att skriva på nätet för det är så lätt med misstolkningar så det är bäst att förtydliga att man inte menar något illa  

animegirl, jag förstår vad du menar nu.. men som Mariella81 också förtydligade så menade jag att detta ju inte kan ses som ett normaltillstånd för affektanfall, eftersom din dotter också är mycket sjuk så blir det ju en otroligt mer komplicerad situation än de här i tråden som "bara" upplever "vanliga" affektanfall (i brist på bättre ordval). Det kan ju vara bra att förtydliga det så att folk inte oroar sig i onödan om de tror att det du beskriver kan hända vid affektanfall.

Vittra: absolut! Jag är också med på det spåret och har alltid varit. Men de läkare vi träffat har sagt att det finns olika variationer på även affektkramper och Filippa är inte ensam gällande affektkramper av denna sort. Likaså att vissa svimmar några gånger per år och en del flera gånger per dag. Så är det likadant med andningen, vissa andas men enligt dem är det inget konstigt att man inte andas under affektanfallen bara det inte överstiger en tid på 30 sek. Och de säger också att oftast infinner sig stelheten och själva kramperna i kroppen efter att ha varit utan syre ca 15-20 sekunder. men det är fortfarande inte farligt för det bara det släpper. Så tycker ändå det är bra att lysa att en del kan få anfall som dessa fast de kanske är mer ovanliga, men absolut förekommer. De har träffat barn med värre affektkramper än just Filippa. Så tycker inte att det är i onödan men poängtera att det inte är de vanligaste anfallen.

Mariella: håller med!! Man får ju inte med sin personlighet via nätet :) så är svårt att alltid förklara sig rätt. Och en del på fl är så arga hela tiden och svårt att försöka förstå vad man faktiskt försöker säga, till och med läskigt på en del trådar här tycker jag! Precis, men hör tystnaden på något via och fattar att nu är det något fel... Men ingen annan uppfattar det förrän barnet hänger lelöst. Otäckt men ändå skönt att det är ofarligt tillstånd, men man blir rädd för det tycker jag. Nu sker det ju inte lika ofta och det är skönt :)

Vad då menar du att barnen med affekt kramp har en dålig uppväxt???

Fy vilken uppväxt:(

Ja om det rör sig om långvariga problem så har det i allra högsta grad med föräldrarnas samspel med barnet att göra och hur man lär barnet att hantera dessa känslor. Kan man som förälder inte göra det så får barnet heller aldrig några verktyg och det klart att barnet då kollapsar så fort känslorna blir starka. Alltså det handlar ju om känslor, emotionell utveckling har alltid att göra med hur barnets känslor blir bemötta från sin omgivning.

Självklart finns det barn som är mer emotionellt explosiva än andra redan från födseln, och då kräver de ju också mer lyhördhet och mer bekräftelse av föräldrarna, en tydligare spegel, än de barn som har ett väldigt lugnt temperament. Det är ju jätteviktigt hur man bemöter barnets känslor och behov, så om föräldrarna själva har känslomässiga problem av olika anledningar, tex depression eller bara helt enkelt inte vet riktigt hur man ska hantera ilska eller frustration hos barn, så påverkar ju det självklart förälderns bemötande av barnet. Om inte "spegeln", dvs bekräftandet av barnets känslor, fungerar som den ska så övermannas barnet av känslorna.

Precis som jag skrev angående TS tidigare så bör ju pappan i detta fall i allra högsta grad fundera över sitt bemötande av en så liten som en 10-månaders bebis. Han är ju orsaken till att det öht blev ett affektutbrott! Han kunde ha hanterat det hela på ett helt annat sätt och då hade bebisen inte hamnat i affekt.

Men i vissa åldrar kan man nog inte undvika affektutbrott, särskilt då när det gäller dessa explosiva barn. Det är ju när de håller på att lära sig förstå och hantera känslor som det är som värst. Man måste låta dem få ha sina "utlösningar", och då handlar det ofta om utvecklingsfasen vid 1½ år då alla barn är ovanligt aggressiva, arga och frustrerade, eller vid de utvecklingsfaser som brukar inträffa mellan 2½-3½ år. Vår dotter kunde ha utbrott på 45-60 minuter när hon var runt 1½ år gammal, men jag fanns till hands för henne hela tiden, gick undan med henne och höll om henne och visade att det inte var farligt att bli arg. Aldrig att jag skulle ha ignorerat henne i det läget (som tyvärr de flesta råd på olika hemsidor säger, det är helt fel) för då skulle hon sannolikt aldrig ha lärt sig att lugna sig! Så när hon sedan kom i de jobbiga trotsfaserna kring 3 års ålder var det otroligt lindrigt i jämförelse. Då hade vi gjort ett väldigt bra grundarbete redan och dessutom försökte vi att ge och ta så mycket som möjligt, vi är av inställningen att barn inte trotsar utan det är föräldrarna som trotsar. Det handlar om vilken inställning man har och med vilka ögon man ser på sitt barn.

Definitionen "dålig uppväxt" är ju dock lite vansklig, vad menar man med dålig uppväxt? Massor av "svensson-familjer" kan också innebära en dålig uppväxt. Det behöver ju inte vara så att omgivningen reagerar, att det handlar om våld, missbruk eller psykisk sjukdom för att det ska innebära en "dålig" uppväxt för ett barn. Helt vanliga svenssons kan ju också ha svårigheter att bemöta barn på rätt sätt, utan att det för den sakens skull behöver vara något fel på föräldrarna.

så är det för sonen med,ett skrik sen tyst. Händer aldrig om han gråter hela tiden

ok. Min son får de i samband med bråk med sin brorsa. När han är trött och brorsan tar hans leksaker men vi hinner alltid avstyra så han slipper svimma. Var första gången han svimmade. Känner ajg mig som en dålig mamma om anfallen handlar om hur föräldern bemöter sitt barn:(