Nån fler än jag som är otroligt tänd på en annan person än min partner?

Du, ni två, som väljer att vara aggressiva, använda svordomar och dåligt språk, som väljer att bemöta andra så dåligt, försök gärna en gång till förklara ert tänk genom att besvara mina mycket tydliga och relativt enkla frågor:

1) Beskriv exakt vad du menar skulle bli bättre om jag berättar och ber om att få kritik?

2) Vem skulle det få att må bättre?

3) Om jag berättar så skapar det negativa känslor, i första steget för min man, på vilket sätt skulle de uppkomna känslorna förbättra någonting för någon?

Jag gör det medvetna valet att bemöta min man på samma sätt som jag önskar att han skulle bemöta mig i det fall situationen skulle vara den motsatta.
Och jag tror att min man skulle göra motsvarande kloka val.
Jag ser inget som helst problem i det och min önskan är att slippa veta något som skapar negativa känslor hos mig och som kan ställa till problem i vår kärlek och i vår relation.

Varför tog du åt dig när jag endast vände mig till den/de som skriver aggressivt, använder svordomar och bemöter andra dåligt? 

1) Frågan var: Beskriv exakt vad du menar skulle bli bättre om jag berättar och ber om att få kritik?
Jag läser ditt svar. Och läser det en gång till.
Men det är mycket tydligt i ditt svar att du inte klarar av att svara på vad som skulle bli bättre,
och därför klarar du inte få mig att förstå varför jag skulle välja att berätta?

2) Frågan var: Vem skulle det få att må bättre?
Du svarar och verkar försöka inbilla dig själv att det skulle få min man att må bättre.
Det är dock givet för mig, och sannolikt givet för alla andra, att det skulle få honom att må sämre.
Men om du är säker på att om jag berättade så skulle det få honom att må bättre så får du förklara hur det skulle kunna vara möjligt, förklara det för mig och alla andra.

3) Frågan var: ...på vilket sätt skulle de uppkomna känslorna förbättra någonting för någon?
Du väljer att göra en helt annan utläggning i stället för att svara på den frågan.

Dessa tre frågor är mycket relevanta såväl gällande trådens ämne och framförallt  gällande de inlägg som du själv har gjort.
Du har ännu inte klarat att svara på någon av dessa tre mycket tydliga och relativt enkla frågor.

Mina tre frågor är mycket relevanta såväl gällande trådens ämne och framförallt  gällande de inlägg som du själv har gjort.
Du har ännu inte klarat att svara på någon av dessa tre mycket tydliga och relativt enkla frågor.
Jag uppfattar det som att du erkänner ditt misslyckande.
Men självfallet får du göra ett nytt försök igen, och självklart erbjuder jag dig en chans att åtgärda ditt misslyckande och besvara frågorna, gärna rakt och tydligt.

Ja jag gör ett medvetet val.
Jag önskar att han gjorde motsvarande medvetna val att inte berätta för mig, om situationen vore den motsatta. Jag tycker absolut inte att det skulle vara vidrigt av honom om han gjorde det valet, utan tvärtom.
Jag gör mitt val främst för min egen skull, men också för min mans skull, och barnen, familjen, släkt, vänner, våra arbeten och många fler.
Och jag önskar att min man skulle göra motsvarande kloka val på ungefär samma grunder.
Du skulle tycka att min man var vidrig om han valde att inte berättade för mig. Jag tycker tvärtom, för jag vill inte veta.
Jag ser ingen som helst dramatik i dessa kloka och väl genomtänkta val.

Men självfallet respekterar jag om du för din egen skull har en annan uppfattning och om du i ditt eget fall skulle välja att berätta.
Märkligt dock att du inte har förmåga att respektera mitt val och mina önskemål, i det som rör mig och min man, men som inte rör dig det minsta.
Klarar du inte ens förstå att jag vet mycket mera om mig, min man och vårt förhållande än vad du gör?
Jag inbillar mig inte att jag känner dig bättre än vad du själv gör.
Men du inbillar dig själv, försöker inbilla mig och andra, att du känner mig och min man bättre än vi själva, du vet mera om vår relation än vad vi själva vet? Du vet alltid bättre gällande allt och alla än någon annan?

Jag tolkar dig som att du erkänner att du har misslyckats att svara på någon enda av mina tre mycket relevanta, tydliga och relativt enkla frågor.
Du misslyckas med detta.
Men du tror att du skulle kunna förmå mig att ändra mitt väl genomtänkta och kloka val att inte berätta? Och du tror att jag skulle ändra mig från att inte vilja veta till att jag i stället skulle vilja att min man berättade om han hade en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan?
Då kan jag säga att när du inte ens klarar att besvara dessa tre relevanta frågor så är det är lika bra att du slutar inbilla dig.

Jag tog mig en liten stund att läsa tillbaka i tråden och kolla mina tidigare inlägg.

Det är mycket tydligt att jag har försökt att svara på trådstarten och berättat om det ur min egen synvinkel. Jag har också med stort tålamod försökt att på ett seriöst sätt besvara frågor och försökt resonera med vissa typer.

Så vitt jag kan se har ni (jaha) och (FYI) inte gjort och bidragit med särskilt mycket, om ens något, när det gäller trådstarten och trådens ämne.

Ni har dock gjort tydligt för alla att ni totalt misslyckas med att svara på mina få men mycket adekvata frågor gällande såväl trådens ämne som era egna inlägg i tråden.

Dock verkar ni i ert misslyckande hellre välja att gå till angrepp med utgångpunkt från er egen sårade utgångspunkt, att ni bara utgår från er själva som insnöade, både begränsande och begränsade, trångsynta män.

Du/ni är väl förmodligen typexempel på sådana män som också fördömde homosexualitet och tyckte att homosexuella skulle brinna i helvetet?
Senare har väl också ni fått ökad kunskap och förståelse gällande synen på homosexualitet? (Förhoppningsvis?)

Någon undanflykt har jag inte kommit med.
Ja, jag utsätter min man för risken att bli sårad, OM det skulle komma fram, det har jag skrivit om. Jag utsätter dock inte barnen för någon risk i den här situationen.
Jag känner min man, känner vårt förhållande och vår kärlek mycket väl så jag har en god uppfattning om hur min man skulle komma att reagera OM det kom fram. Men vissa försöker inbilla sig själva att de skulle kunna veta det bättre än jag.

Enligt mig finns det dock ingen risk att det skulle komma fram.
Men jag har ändå skrivit om och beskrivit hur det skulle bli om det skulle komma fram och att det inte skulle innebära någon katastrof. Vi har tillsammans och ömsesidigt klarat av ett par mycket svåra prövningar i livet och vår djupa kärlek till varandra skulle utan tvekan klara av även en sådan här situation.

Både jag och min man vet att människor i allmänhet inte är pålitliga till 100%. Inte någon enda människa är helt pålitlig i allt under ett helt liv. Inte ens, eller särskilt, sådana individer som (jaha) och (FYI) är pålitliga i allt. Garanterat inte!
Generellt i livet och i samhället kränks tilliten hela tiden, alla dagar i veckan och det händer rätt ofta att människor sårar varandra i stort och i smått.
Båda tycker vi att det är lite tragikomiskt när människor beskriver att de vill äga en annan människa eller när vissa t o m påstår/inbillar sig att de faktiskt äger sin partner.
Den som väljer att blunda för eller förneka att vi människor, livet och samhället i största allmänhet fungerar såhär den väljer bara att ljuga för sig själv.
Trots att vi båda har vetskap om dessa saker så känner vi tillit till människor i största allmänhet och vetskapen hindrar oss absolut inte från att känna tillit till varandra.

Jag kan förstå att du med dina sårade känslor, som du fick av att du fick reda på det som du upplevde som din partners svek, känner ett behov att komma med anklagelser mot mig.
Om jag skulle ha dålig anknytning, behov av förstärkning, taskig impulskontroll är självfallet sådant som inte jag själv ska bedöma. Jag och min make har varit tillsammans i 20 år, han är den person som känner mig allra bäst och jag är helt övertygad att han inte skulle hålla med om dina anklagelser.

Homosexualitet var nyss förbjudet. Många ansåg att homosexuella förtjänade att brinna i helvetet.
Men hur ser vi och samhället på homosexualitet i dag?
Det är en stor förändring som skett på ganska kort tid i historien!
Hur kommer man att se på icke-normativa relationer och sexualiteter i framtiden?  Hur kommer vi att se på gamla orimliga religiösa grunder? Kommer förändring att ske? Hur lång tid kommer det att ta?

Med hänsyn till trådstarten och trådens ämne tycker jag att jag har ansträngt mig, lagt mig vinning om, berättat och sagt det mesta som behöver sägas i mitt fall.

De som väljer att angripa mig, samtidigt som de totalt misslyckas med att besvara några mycket tydliga adekvata frågor, får stå för sina egna handlingar. De borde nog hellre göra ett seriöst försök att ta tag i sina egna problem i stället och de borde respektera trådstarten och trådens ämne när de nu gör valet att delta i tråden.
Eller inbillar de sig att jag har varit otrogen mot dem?

Om TS eller någon annan i tråden vill resonera mera med mig på ett vettigt sätt eller fråga något så lovar jag försöka svara så gott jag kan.

Hon kan väl vara otroligt tänd både på en annan OCH samtidigt vara kär i och kanske också tänd på sin man.
Så är det för mig och jag tror det är mycket vanligare än vad de flesta tror.

Trivselspridare,
genom att alltid och i största allmänhet vara en riktig dyngspridare kan man påverka, uppmana och driva sin partner till att vara otrogen.

Du har förmodligen råkat ut för att en partner har varit otrogen mot dig.
Har du funderat på vad/vem som kan vara orsaken, vad/vem var pådrivande till att din partner gjorde sitt val och fattade sitt beslut att vara otrogen mot dig?

Ja, att vara otrogen är att göra fel.
Men jag håller absolut inte med dig att det inte skulle spela någon roll hur man behandlar sin partner.

Men menar du att du själv aldrig har varit otrogen och därmed är det detsamma som att du aldrig gjort något fel?
Om du eller någon inte är otrogen så menar du att det spelar ingen roll hur illa man uppträder och hur illa man behandlar sin partner i allt övrigt?

Jag skrev till dig att:
genom att alltid och i största allmänhet vara en riktig dyngspridare kan man påverka, uppmana och driva sin partner till att vara otrogen.
Menar du att det inte ligger något alls i mitt påstående? Enligt dig spelar det ingen roll hur illa man än uppträder så kan det aldrig någonsin driva eller påverka ens partner till att vara otrogen? Alltså att ens partner lättare fattar beslutet att vara otrogen?

Mitt inlägg var inte riktat till dig, så du måste ha missat något nu igen.
Men om du vill ha svar så hänvisar jag dig till mitt senaste svar till den det berör.
Din lust att dra in våldtäkt i den här tråden får stå för dig själv. Jag avstår från att diskutera den saken och din lust kring detta i den här tråden. Jag rekommenderar dig att ta upp den saken i någon tråd som handlar om det ämnet, eller att du själv startar en sådan tråd.

Ja, att din partner vill bryta upp från dig, det tror jag alldeles säkert.

Men du kanske känner till att det är rätt vanligt att partners som vill bryta upp inte alltid har så lätt att göra det i praktiken?
Har du t ex hört talas om kvinnor som blir misshandlade men som ändå stannar kvar alldeles för länge?

Har du hört talas om att inleda en relation med någon annan, att vara otrogen,  mycket ofta är en vanlig handling för en partner som vill bryta upp från sitt gamla förhållande?

Det finns ju ingen bortförklaring i mitt inlägg.

Att en person som blir misshandlad i sin relation ibland kan ha svårt att lämna sin hemska partner, på vilket sätt menar du att det skulle vara en bortförklaring?

Vad menar du med bortförklaring? Förklara tack.

Jag tycker att du uppträder på ett otäckt sätt och framförallt anser jag att du uttalar dig riktigt vidrigt om kvinnor som blir utsatta för misshandel, oavsett om det gäller fysisk eller psykisk misshandel.
Säg inte att du på detta fruktansvärda sätt försöker försvara någonting som du själv har utsatt en annan människa för???

Och bara för att något är svårt så blir det då genast ok att bete sig som en idiot?
Eller är det kanske snarare så att det är när det bli svårt som man verkligen visar vad man går för?
När skulle jag ha sagt att det någonsin är ok att bete sig som en idiot? Det har aldrig hänt!
Jag tycker t ex att du uttrycker dig idiotiskt i den här tråden, och det tycker jag inte är ok.
Jag svarar inte ens på en så idiotisk sak när du uttalar dig på detta sätt. Det är vidrigt att du väljer att uttrycka dig nedsättande om människor som tycker att det är svårt att bli misshandlade.
Det där får stå för dig!

Och att vissa kvinnor bli misshandlade blir då automatiskt en giltig ursäkt för alla kvinnor att bedra sin partner? Eller är det kanske snarare så att det är riktigt lågt att använda misshandlade kvinnors lidande som ursäkt för sin egen egoism och svaghet?
Du ljuger igen, något sådant har jag inte påstått.
Men för mig är det självklart att om t ex du misshandlar din kvinnliga partner så har du själv gjort så att hon vill lämna dig,
och då vet du själv mycket väl att det är en vanlig handling att vara otrogen när man vill lämna ett förhållande.
Inte alls konstigt när kvinnan vill lämna en vidrig partner som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Klarar du inte att förstå detta samband?
Om du inte fattar ens detta så förstår jag att du har svårt att lämna din bitterhet och gå vidare efter att du själv drabbades av otrohet!

Har du hört talas om att vissa personer klarar av att bryta upp utan att bete sig som idioter? Och om dessa klarar det hur kommer det då sig att andra inte klarar det? och ligger problemet då i relationen eller hos individen som inte klarar av att bryta upp på ett värdigt sätt?
Ja, det har jag hört talas om. Skulle jag ha sagt något annat?
Du menar att du själv klarar av allt i hela världen bara för att vissa personer klarar det? Förlåt, men då blir det väldigt tydligt att du har ingen som helst möjlighet att bedöma din egen förmåga.
Min bedömning är att om det förekommer misshandel i relationen, psykisk eller fysisk misshandel, så är det hos den som begår misshandeln som problemet ligger.
Du menar att den misshandlade har det största ansvaret och ska ta ansvar för att bryta upp på ett som du säger "värdigt" sätt. 
Att du försöker skuldbelägga den misshandlade säger väldigt mycket om dig som person. Det är verkligen inte ett värdigt beteende från dig!

Jag tycker att du ofta uppträder på ett otäckt sätt rent generellt,
och framförallt anser jag att du uttalar dig riktigt vidrigt om kvinnor som blir utsatta för misshandel!

Du får gärna fortsätta att angripa mig som person, eftersom du verkar finna någon mycket märklig tillfredsställelse i det,
men som du redan vet så biter det inte.

Men skärp dig nu lite.
För din egen skull och för alla medlemmars skull kan du väl åtminstone sluta att uttrycka dig vidrigt om kvinnor som blir utsatta för misshandel!

Dina övriga personangrepp och obehagligheter har jag redan försökt att svara på, och jag har gjort det mycket mera sakligt och på ett bättre sätt än vad du har gjort dig förtjänt av.
Har du ens läst och förstått mina frågor till dig?

Försök nu att läsa trådstarten en gång till och återgå till ämnet.

Nuff said.

Det är ju du som gång på gång bevisar att du själv inte ens förstår det allra enklaste.

Jag har aldrig någonsin påstått att det skulle vara ok att att vara otrogen.

Visa var jag skulle ha sagt det.
Citera/kopiera eller hänvisa till exakt var jag skulle ha sagt det.
Om du kan visa det så lovar jag att korrigera mig.

Om du inte kan visa var jag skulle ha påstått det så frågar jag dig:
Har du förmåga tillräcklig för att sluta komma med så uppenbara lögner?

"Vet att alla tänker olika, men man ska aldrig döma någon för det."
Du har så rätt i det. Och det gäller inte bara i fråga om otrohet.

Man kan självfallet ha sin egen åsikt om rätt eller fel och man kan absolut döma själva handlingen.
Men man har ingen rätt att döma en annan människa, särskilt inte när man inte känner personen, inte känner till bakgrunden och alla omständigheter.
Om man själv vill anstränga sig vara en någorlunda schysst person, om man anser sig vara en någorlunda hygglig humanist, så är man skyldig ta sitt ansvar att skilja på sak och person.

Om jag tycker att du och den andra kvinnan begår en felaktig handling så har jag rätt att ha min egen åsikt om det, och att uttrycka min åsikt nu när du själv tar upp det i ett inlägg, även döma era handlingar som du beskriver i inlägget. 

Men jag har absolut ingen som helst rätt döma dig och er som människor.

Jag finner det mycket anmärkningsvärt att vissa medlemmar på detta forum tycker att jag och du har fel i detta,
och att den/de anser sig ha en egen oinskränkt rätt att efter eget val döma andra människor.