Nu har vi lämnat dottern till mormor och ska gå på bio och sen äta efter. Vår första "dejt" sedan hon föddes för åtta månader sedan. Ska bli mysigt. Allt är givetvis anpassat efter dottern, tidig bio och middag så vi är hemma igen tills hon går och lägger sig... :) Men ändå mysigt! Kände bebisen puffa innan och längtar till RUL 10/1. Så nära, men ändå går tiden så sakta!
Busbus och sweetlife: även om det inte är det lättaste så borde ni kasta ur era män så fort det bara går. Om inte annat så för att visa att ni klarar er själva utan deras velande. Sluta vara "offer" som dom kan behandla som dom känner för. Kasta ut dem, skapa en egen fast punkt och vill ni fortfarande ha dem så låt dem KÄMPA för att få vara en del av ert liv. Visa att ni inte går med på allt tjafs... Låt dem ringa, låt dem skicka blommor och framför allt låt dem böna och be!!!
Ni som hat barn sen innan, upplever ni också att efterföljande graviditeten inte är lika stora? Alltså när man väntar första barnet är man (oftast) superkära och sådär gulliga, två ska liksom bli tre. Nu när vi väntar barn nummer två är det mer "jaha, en till, hur ska vi orka, hinna osv." Förstår ju att första barnet är speciellt, men saknar ändå den känslan lite, den där spänningen liksom. Nu skyndar man mest genom vardagen med en bebis på höften och en i magen... Att bli fyra verkar inte vara lika speciellt som tre. :/ Saknar det lite...
Skönt att inte vara ensam med mina funderingar då... :) Jo, omgivningen tycker en hel del eftersom det bara blir dryga 13 månader mellan barnen. Men jag är glad ändå! :) Hade nog bara ibland velat ha kändes där känslan ändå... Min sambo suckar liksom mest över att vi måste köpa en syskonvagn, jag tycker det ska bli kul. Men ibland känns det som att jag är den enda som tycker det! Min sambo säger själv att han är jätteglad över ett barn till men att det inte är lika speciellt som första gången...
Ser också fram emot förlossningen. Första gick för fort för att jag skulle hinna med. Alla sa hela tiden att man skulle gå i minst ett dygn. Så när det bara tog tre timmar vart jag chockad och det tog faktiskt en bra tid att komma över det. Kändes som jag missat nåt. Helt knäppt, jag vet. :)
Nu kan jag glädjas åt att det gick fort och bra. Fick två "skönhetsstygn" bara, och inga problem alls efter.
Dom säger att det oftast går snabbare andra gången, så den här gången ska jag vara med ordentligt!!! :)
Känner både av magen och fogarna. Gick kvällspromenad innan, mindre behagligt. Blir ett sjukt tryck nedåt mot bäckenet. :( Har även gjort lite för mycket idag och har spänningar i magen. Att man aldrig lär sig... :/
Välkommen Bellalella! :)
Gott nytt år! Äntligen hemma och i säng. Dottern på åtta månader har varit vaken nästan hela kvällen, bara sovit en halvtimme sen fyra. Vid kvart i tolv ledsnade hon totalt och började gallskrika (övertrött). Så jag och sambon stod inne och tröstade henne medan de andra skålade ute. Ett väldigt rörigt tolvslag, men charmigt på sitt sätt. Sju minuter över tolv satt vi i bilen på väg hem med en otröstlig dotter. Nu har hon äntligen somnat i sin säng och jag ska med blunda! Men nu är det 2012 och typ bara fem månader kvar till bebis. Det är ju i sommar den kommer. Känns mycket närmare helt plötsligt... :P
Ja, tröttheten idag är total... :/