Juni-barn

Då tänkte jag vända trenden lite och INTE gnälla Jag mår faktiskt helt okej. Sjukskrivningen har gjort under för hela mitt välmående. Visst foglossningen är fortfarande hemsk men vilken skillnad det är när jag kan sätta mig ner när jag vill osv. Och idag vaknade jag på gott humör helt utan anledning. Vet inte om det kanske är så att man börjar vänja sig vid att alltid ha ont, vara tjock och svullen Dessutom verkar det som att bebisen ligger väldigt långt ner så jag kan andas utan större problem och kan till och med ligga på rygg utan större protester. På kvällarna är jag lite gnälligare dock, då är foglossningen som värst och då brukar jag dessutom ha rejält ont i fötter och händer när de har svullnat som värst.

Men just nu mår jag bra och är glad, kanske kan jag smitta någon med lite positiv energi?

Idag har jag tvättat alla kläder till bebisen Tvättat och vikt in allt i den nya byrån som står i det nyrenoverade rummet som ska bli bebisens Hur mysigt som helst att vika all yttepyttesmå kläder och tänka sig att det kommer en liten, liten människa som ska ha det där på sig och bo där inne. Alldeles overkligt...

Känns som att hormonerna har börjat spöka lite. Skulle äta kokta ägg tidigare idag. Tyvärr var det såna där bråkiga ägg som inte alls hade lust att skalas. Efter att ha kämpat med äggskalen ett tag blev jag så arg att jag slängde alla äggen. Strax efter insåg jag att jag inte hade nån mat att äta längre och givetvis blev jag helt sinnessjukt hungrig i just den sekunden. Och ledsen... Helt galet ledsen... Normalt?

Ni som har gjort det här förr, hur funkar det här med förvärkar? Inatt vaknade jag inte mindre än tre gånger av att jag fick jätteont i magen, som en blandning mellan akut mensvärk och smärtsamma sammandragningar ungefär. Efter en stund så släppte det och jag kunde somna om och sen kom det tillbaka senare. Som sagt, tre gånger. Först blev jag livrädd att det var bebisen som bestämt sig för att komma två månader för tidigt och då medan mannen var iväg på nattjobb. Sen när jag insåg att det inte alls var regelbundet och faktiskt gick över så lugnade jag mig.

Men vad tror ni? Är det förvärkar eller är det dags att bli nervös över att nåt är fel? Bebisen tumlar runt som vanligt så han verkar ju må bra iaf.

Pojkarnasmamma: Ja, det känns ju rimligt att det är nåt sånt. Även om det var väldigt läskigt inatt så känner jag mig lugn nu, sista kom vid sju imorse och sen dess har det varit väldigt lugnt och känns som vanligt. Kanske min kropp som försöker säga att jag tagit ut mig de senaste dagarna... Bara att hoppas på att det inte blir som för dig, att det kommer ofta menar jag. Jag ser ju helst att killen stannar kvar i två månader till, sen är han välkommen!

Nu försöker jag sy gardiner till bebisens rum. Jag har inte sett en symaskin sen högstadiet men fick en i julklapp och nånstans ska man väl börja. Men jag blir helt tokig! Vi kommer inte riktigt överens än om man säger så... Puh... Jag som hoppades på att det skulle sitta i ryggmärgen och jag skulle kunna roa mig med att sy när jag går hemma så länge...

fyrklöver81: Jag berättade bara för min bm om hur jag mådde och kände, då bokade hon in en läkartid till mig och läkaren sjukskrev mig direkt.

IdaElinLivia: Åh en Donkey! Det är den absolut finaste vagnen! Vi har köpt en Cameleon, så jag är ganska nöjd ändå Men om vi ska ha fler ungar sen, då SKA jag ha en Donkey

Dags för det veckoliga besöket hos bm för att kolla blodtrycket. Jag tänker redan nu bestämma mig för att det ligger bra. Sen de hittade proteiner i urinen hos mig så har mitt blodtryck sakta men säkert ökat lite varje vecka. Men det håller sig fortfarande inom godkända gränser och det ska det göra idag också! (För om man bara bestämmer sig så borde det funka eller hur?)

Sen blir det en sväng till jobbet, känns konstigt, har inte varit där sen februari... Men min chef ville träffa mig en sväng så då blir det så.