Juni-barn

Jag vet att min bebis ligger runt 4 kg precis som mina andra pojkar. Men samtidigt vet jag att denna är större o nu är det 8 dagar över tiden så man blir ju lite orolig... O man börjar även undra om det ens kommer att sätta igång

Kan inolaxol hjälpa till att sätta igång det?

Alltså mina pojkar har vägt 4055 o 3925 så det är ju inte jättemycket som skiljer men eftersom jag gått över 8 dagar med denna så lär den väga ca 4500 nu...

Ska till bb den15/6 alltså 42+ o då ska dem kolla bebis med ultra... Tillväxt, fostervatten, blodflöde i moderkaka osv...

Inolaxol äter jag för min ibs o den reglerar om man har diarré eller förstoppning

Åhhh varför sätter inte min kropp igång för?

Är det för att det är den luriga trean???

Är treorna verkligen så luriga???

Cataleya: Åh lilla vän.. Känner igen en del från min första förlossning även om jag inte håll på så länge som du...

Men det är viktigt att försöka göra allt för att få vila...

Vila, äta osv...

Lider med dig ska du veta...

Någon som masserar osv så du slappnar av... Så du verkligen slappnar av o blir tung i kroppen.

Det började på natten fredag mot lördag. Hade precis lagt mig o hade haft fullt upp hela dagen med besök, städa, putsa fönster osv... Hade inte vilat ett enda dugg...

00.40 hade precis släckt lampan o hörde ett knäpp o värkarna satte igång direkt. Var 15 min o oftare. Kunde absolut inte sitta, ligga osv kl 6-7 började jag spy av smärtan o det fortsatte ända till 16 tiden på lördagen. Åkte in vid 8 för att kolla.. Var typ öppen någon cm inte mycket alls men dem såg att jag var trött, kräktes osv

Fick petadin hjälpte inte, akupunktur hjälpte inte, värkarna var väl med ca 5-6 min mellanrum från 10 tiden på lördagen... För mig var det skönt att vara på plats...

Kräktes o drack vatten som jag vet inte vad..

Kl 15.30 så kom överläkaren på förlossning in o kollade mig.. Öppen 3 ynka cm o då beordrade han vätskedropp, Eda o igångsättande. Vilken lättnad... Men den tog ju lite snett så jag hade lite svårt att gå o att jag kände det i ena benet en del...

Kl 01 på natten till söndagen fick jag krystvärkar o höll emot för att jag var såååå rädd, trött o känslig. Inte förrän bm skrämde mig att det kunde vara som så att bebis bajsat i magen kom han ut på 3 krystvärkar.

En pojke på 4055 o 50 lång...

Inte lika lång tid som dig men ändock lång o jobbig förlossning...

Slemproppen hade släppt ett par veckor innan har jag för mig...

Knäppet jag hörde var att vattnet gick. Långsam vattenavgång. Knäppet kom i samband med en värk... Sen pang så var det igång liksom...

O nä jag var långt ifrån lugn med alla skrämselberättelser...

19 år första barnet o helt oförberedd på smärtan osv... Gick ingen föräldrautbildninf heller osv... Pappan var helt känslokall osv o ville inte prata med mig om att föda barn osv.. Kände inte på magen alls under hela graviditeten osv... Spelade alltid tuff liksom osv

Hans mamma var ju helt emot mig länge o blev väl lite bättre i slutet på graviditeten o efter jag fått Anton.

Så min syster var oxå med på förlossningen... Hon körde 5-6 mil på 20-30 min till mig.. :) o det var sååå skönt att ha henne med den gången

Jo han var med o väl där inne så var han rätt vek o spak...

Men det gick ju bra fast det tog lång tid osv...

Separerade efter 1 år... Men jag var ju nästan ensamstående direkt eftersom han aldrig var hemma osv... Dessutom hade jag inget körkort, bodde på landet med två hästar o hans hund.

Men mitt råd till dig är att försöka slappna av. Om det är i duschen sittandes på en stol eller i en saccosäck eller var det kan vara... Utomhus i skuggan...

Ta dina panodil eller vad du har hemma... Vetekudde kanske, massage osv

Vart tog cataleya vägen? Bb kanske?