Juni-barn

Min man försökte övertala mig till abort för lite över 6 år sedan, det tog slut mellan oss när jag var i 6e månaden. Efter 2 år av varannan-helg och varannan-vecka levande så blev jag tillsammans med ett annat gammalt ex, när min man då såg oss tillsammans och även såg sin dotter tillsammans med oss så blev det andra visor...svartsjukan visste inga gränser o eftersom jag alltid bara velat ha honom så blev vi tillsammans igen. Och 3½ år senare har vi gift oss och fått en son till och tredje barnet på g och aldrig varit lyckligare

Det jag vill säga är att även den bästa killen kan få kalla fötter, och tyvärr inser de ofta inte vad de har förrän de förlorat det...

ja nu har han fått i ögonen också :-/ Och upptäckte koppor INNANFÖR förhuden (fy fan vad ont det måste göra!!) Han ser HEMSK ut...o sover fortfarande inte...har haft på kylbalsam över hela kroppen och han har fått alvedon, men så måste han också få sin astmamedicin för viruset påverkar astman jättemycket, o så blev han så hög på kortisonet så nu är han sådär pigg men ändå trött och supergnällig...pappan här kämpar med honom nu för jag har gett upp och är helt jävla slut efter denna låååånga dagen.

Berättade för syrran igår att jag är gravid...som väntat tyckte hon det var jättejobbigt att höra och blev ledsen Men jag var ju tvungen o berätta...v12+0 nu o kändes som att jag inte kunde vänta längre för då hade hon ju bara fått höra det från någon annan istället...
Känner mig så taskig när hon har det så tufft och försöker och försöker men det vill sig inte. O så kommer lillasyster och får 3 barn "lätt" (allt annat än lätta graviditeter men har iaf blivit gravid rätt fort).
Vet inte vad jag ska säga till henne...känns som vi glider mer o mer ifrån varandra...vi har aldrig stått varandra särskilt nära men nu känns det som att vi blir mer o mer främlingar...det är så trist.

Det finns inte mycket hopp tyvärr...hon fick första barnet efter 4 års kämpande och 3 ivf. Nu har de försökt med fler ivf men det vill sig inte...bara 2 ivf var gratis (och bara med första barnet) så du kan tänka dig hur mycket pengar de lagt på detta...de har inte råd med fler syskonförsök nu...så jag förstår mycket väl varför hon känner som hon gör när lillsyrran blir gravid så lätt...

just såna kommentarer som min syster och väldigt många andra som kämpar hårt för syskon skulle flyga i taket över och bli skitledsna...går inte att jämföra sorg med sorg...finns ALLTID de som har det värre än andra....hon  har det jävligt just nu och mår förbannat dåligt och det hjälper inte att höra att det finns de som har det värre så skulle jag säga det du just skrev så skulle vår relation vara helt förstörd...det finns de som har det betydligt värre än din svåger och hans fru men det skulle väl inte få dom att må bättre i sin sorg av att höra talas om andra som t.ex haft två barn som dött vid förlossningen, flera missfall och sedan utomkvedes så numera steril? Nej det hjälper inte alls...

Man kan bara inte jämföra olika personers sorger och problem. Mår man dåligt så mår man dåligt. Hela den livsplan som man lagt framför sig och planerat i många år och drömt om är förstörd. Då hjälper det inte att tänka "Men jag fick iaf ett barn". Sorgen finns ändå kvar över att livet inte blev som man önskat sig, att ens barn ska berövas lyckan av syskon, att aldrig få den dotter man alltid drömt om o.s.v
Det är en helt annan sorg än den hon hade innan hon fick första barnet, så kan som sagt inte jämföras och man bör aldrig jämföra någons sorg med någon annans.

Hoppas du förstår vad jag menar med detta....jag har många vänner som är helt barnlösa och de som kämpar hårt för syskon och just din kommentar diskutteras frekvent då det är en vanlig kommentar av folk som inte förstår...
jag sörjer just nu att detta blir mitt sista barn för sen måste jag opereras. Jag vet att jag ska vara lycklig över de tre barn livet gett mig (snart, om allt nu går som det ska med denna) men jag kommer från en jättestor familj och har alltid drömt om 5-6 barn så detta är inte alls som jag tänkt mig och jag sörjer det jättemycket. Jag vet att det finns de som har det värre, de finns i min närmaste krets så jag påminns ständigt om det. Men sorgen finns likväl där ändå.

tror inte du läste allt vad jag skrev eller så förstod du inte vad jag menade...har inte sagt att det ena är bättre eller sämre...skrev att de går inte att jämföra! Självklart är ett barn bättre än inget. Men det förminskar inte att de som kämpar för syskon också mår dåligt. Man ska inte jämföra de olika kamperna att få första barnet och att få ett syskon. Det är som att jämföra sorgen mellan en som har förlorat ett barn och en annan som har förlorat två, vem sörjer mest?? Man kan aldrig jämföra sådant och man ska aldrig göra det, finns absolut ingen anledning att jämföra sorger för det gör ingen glad. De som kämpat med att få ett barn VET vad de ska vara tacksamma för, de behöver inte bli påminda om det som att de då inte ska vara så ledsna för att de inte får fler.
Att vara ledsen och besviken över det man inte kan få är inte detsamma som att vara otacksam för det man har.

alltså...jag är i v.12+3 idag men har inte fått tid för inskrivning förrän den 6 december...då kommer jag ju vara i v.14+2. Är inte det lite sent för en inskrivning??

Mår förjävligt, illamåendet o kräkningarna är hemskt, känner mig yr och energilös och magen strular jättemycket...inte så kul o sitta i skolan o må så här Vet inte hur jag ska klara av skolan...känns som det kommer gå åt helvete alltihop. Ligger efter massor nu efter 9 dagar hemma med vattkoppe-sjuka barn o nu har jag fått vara hemma för jag kräkts så mycket.

Tekniskt basår. Just nu Matematik D, Fysik B och teknik-kurs med bland annat produktutveckling där jag ska lära mig värsta jävla programmet (CAD) o designa en produkt i, skitsvårt när man knappt orkar tänka

Någon som vill hjälpa mig? Jag ska designa en produkt som man enkelt kan ha med sig in i affären för att transportera ut 3 läskbackar till bilen utan att behöva använda kundvagn. Det skulle vara en ovanlig, nyskapande och multifunktionell produkt. Jag har noll fantasi just nu :-/ Ska ju helst gå att rita enkelt i CAD också då jag verkligen inte fattar det programmet...

mm trodde jag med...kanske de inte tyckte det behövdes då det är mitt tredje barn? Fast med tanke på mina mycket komplicerade tidigare graviditeter kan man ju tycka att jag borde ha en tidig inskrivning...

v.13+1 idag. Var på kalas igår o plötsligt klappar min faster mig på magen med ett sånt där leende så man vet precis vad hon ville säga med den klappen...sen vände hon sig till mannen o sa "grattis". Jag tycker inte jag fått så värst synlig gravidmage, men hon såg det direkt!! De lär väl börja tissla o tassla i skolan nu snart då, men tänkte låta dom hålla på o skvallra o undra tills någon vågar fråga